Hur förklarar man slumpen?

Om det är ditt bästa argument så finns det inte mycket att diskutera.

Om du vill ha en djup diskussion om slumpgeneratorer och datalogi så är en tråd i tex systemutvecklingsforumet mer lämpligt. Annars blir det snart spam i Filosofi och det spårar ut en aning om det inte direkt relaterar till den filosofiska diskussionen om slumpens föklaring. Men ja om din poäng är att jag är lat och inte fördjupat mig i detaljer för slumpgenerering är svaret ja. Men det å andra sidan förändrar inte så mycket i denna diskussion.

Slumpen är inget mer än alla möjliga utfall som är möjliga där och då ingenting annat.

Du ser själv inte problemet i att argumentera utifrån ignorans och cirkelresonemang? Du hävdar att slumpen inte finns därför att den inte finns och pekar jag ut exempel på motsatsen så är det inte filosofi.

Vad är filosofi för dig? Att snyta fram floskler ur näsan?

In riktigt läs igen.

Men om vi tar denna sidas beskrivning som exempel:


https://www.wolfssl.com/difference_between_pseudorandom_number_generators_ and_true_random_number_generators/#:~:text=Unlike%20PRNGs%2C%20which%20generate%20nu mbers,randomness%20is%20critical%2C%20including%20 cryptography.

"inherently unpredictable physical phenomena" förvisso, men bara för människan(med all dess framtida teknologi) och kanske för evigt. Men det är trots det deterministiska fenomen som styrs av orsak och verkan. Eller tänkte du på några andra exempel av true randomness?

Termiskt brus och tidsskillnader tillhör de vanligare entropikällorna då man kan integrera sådana på befintligt kisel, vilket är mycket billigare än att mäta exempelvis radioaktivt sönderfall som kräver ytterligare hårdvara. Men flesta kanske är mest bekanta med radioaktivt sönderfall, vilket kan göra det till ett bättre fenomen att fördjupa diskussionen i.

Hur vet man om radioaktivt sönderfall sker spontant (indeterministiskt) eller som en kausal effekt av något annat (deterministiskt)?

Utan den vetenskapliga metoden skulle vi inte kunna veta att det fanns instabila atomer som kan sönderfalla då det som sker gör det på en mikroskopisk nivå osynlig för blotta ögat. Den vetenskapliga metoden bygger på att vi gör en modell av det vi är intresserade av som förutsäger det vi kan observera (geigermätare som knastrar) och sedan lär vi oss sådant vi inte kan observera (att atomer sönderfaller) genom att studera dessa modeller. Kan vi veta att atomer sönderfaller i verkligheten bara för att modellerna säger så? Nej vi kan inte veta det, men vi har skäl att tro detta eftersom vi inte kan veta något alls annars.

De enda fungerande modeller vi har idag som förutsäger radioaktivt sönderfall beskriver detta som spontant, dvs. indeterministiskt. Visst kan du avfärda detta som modellernas egenskap snarare än verkligheten, men vad har du då för skäl att tro att radioaktivt sönderfall alls är ett verkligt fenomen? Geigermätaren skulle ju lika gärna kunna knastra därför att Gud trycker på knappen som att den gjorde det på grund av radioaktivt sönderfall.

Att något skulle "ske spontant" utan anledning ... vad är det för något egentligen?

En 7 sjubent elefant skapas i rymden utan anledning... plötsligt bara finns den. Den skapas utan anledning så ingen behöver förklara hur den hamnade där. Den hamnade där av slumpen...

Vänd på frågeställningen. Varför skulle radioaktivt sönderfall ske kausalt och hur går det i så fall till?

Radioaktivt sönderfall precis som allt annat, sker kausalt. Sedan kan det mycket väl vara så att mänskligheten aldrig kommer lyckas förklara varför, find the cause. Men människan är blott en primtiv apvarelse som saknar förklaringar och metoder att mäta och förutspå allt. Det kan vara en frustrerande insikt såklart.

Men jag vänder hellre på frågeställningen igen. Hur ser effekt utan cause ut? Det är galenskap och flum. Saker händer utan anledning.

Så är vi tillbaka till tankevurporna igen. Radioaktivt sönderfall sker kausalt därför att allt sker kausalt. Och att allt måste ske kausalt bygger du på att du inte förstår hur fysiken skulle fungera annars, vilket faller under kategorin ignoransargument:
https://en.wikipedia.org/wiki/Argument_from_ignorance

Okej, låter rimligt.

Ett annat alternativ hade varit att världen har både determinism och indeterminism i sig, men det ser du alltså som osannolikt? Även om vi sätter upp något experiment där utfallet är garanterat enligt modellen (typ mäta samma kvantegenskap flera gånger i rad) och experiment stämmer överens med det så innebär det inte att världen är deterministisk i det läget?

Visst har det inträffat. Heisenberg och hans osäkerhetsrelation. Bells olikheter. I och med kvantmekaniken så har majoriteten av fysiker vänt blad.

Det finns fysiker som är som dig fortfarande. Som tror så hårt på sina egna utsagor, "allt har ett skäl" eller "allt går att förklara" eller vad det nu kan vara för trygghet dom söker. Men dom är få, och har inte fått några framgångar hittills.

Givetvis är det inte ett stängt kapitel ännu, men hur det än ligger till med den saken så hade jag oroat mig om andra saker om jag var i dina skor. Min egen övertygelse, var den kommer från, vad den ska vara bra för, varför alternativen skrämmer mig. Allt sånt hade drivit mig vansinnig om jag inte tog itu med det.