Ångest inför att fylla jämnt, hur firade ni?

Jag var ganska obekväm med att fylla jämnt förut men det var precis som födelsedagarna jag hade innan. Dock firar jag ingen av mina födelsedagar. Jag verkligen ogillar att det ska uppmärksammas att man fyller år.

Så det är ju en lösning. Ge fan i att fira nu och framöver.

Sen tycker jag att du ska ta den där semestern och få tankarna på annat. Villa skallen, sola, bada, käka, god mat, drick sprit och spana på brudar. Få annat att tänka på helt enkelt. Det hjälper mycket att byta miljö speciellt om du inte kommit över tjejen helt.
Förövrigt så är det inte patetiskt att åka ner själv.

Unna dig, du är singel!

Är det korrekt av mig att anta att du är kvinna?

Thailand? Åk iväg och knulla horor och sup till det och ta den tiden till att fundera över återstoden av livet. Livet har olika faser och det är naturligt. Du sörjer troligen den ungdom som flytt men det behöver inte betyda att det du har framför dig är sämre. Du har världens chans att byta spår nu. Göra något helt annat. Nu har du bara dig själv att ta ansvar för. Unna dig att vara lite ego.

Och ålder är bara en siffra. Att vara femtio med nolla är precis samma sak som att vara fyrtionio eller femtioett. Det sitter bara i din egen skalle.

Om en månad fyller jag jämnt och jag har en sådan fruktansvärd ångest inför det. Livet blev inte alls som jag föreställt mig och även om jag inte är enbart olycklig så är just detta något som är riktigt jobbigt.
Jag har länge tänkt att jag skulle åka utomlands och fira stort, sökt semester för flera månader sedan. Men sen uppstod en massa ångest över livet och att vara lycklig så jag valde bl.a. att separera från min sambo för några veckor sedan. Så nu har jag ingen att åka med. Mina vänner har alla barn och partners och jag känner mig bara jobbig om jag ber om att bli firad. Vi har heller ingen direkt tradition av att fira varandra förutom ett telefonsamtal.

Jag har skjutit detta framför mig i hopp om att det ska klarna för mig, men icke. Så vad gör jag nu? Tar jag vara på min semester och åker utomlands helt själv? Jag är rädd att jag riskera att slösa bort pengar på att sitta ensam på ett hotellrum. Samt att ha en sådan brutal ångest över att sitta där ensam på min födelsedag. Eller ska jag bara stanna hemma och äta tårta med päronen? Känns som att jämna födelsedagar är en sådan hype som man bara måste fira med fest eller något annat storslaget. Någon som kan relatera, hur har ni hanterat det? Hur har ni firat "stora" födelsedagar?

Ja, det är ett korrekt antagande.

Det var jag som lämnade och jag är helt färdig med det känslomässigt. Sen är det ju en omställning att stå själv inför firanden och dylikt. Är helt med på att det inte är patetiskt att åka själv, nästan lite modigt. Men är rädd att jag istället inte törs göra allt som jag hade vågat i sällskap. Som t.ex. åka och utforska någonting, vandra ett område osv.