Citat:
Ursprungligen postat av alice underland
Mycket spekulationer här.
Jag var under ett par månader tillsammans med en psykopat (han hade den diagnosen på papper, och den stämde till punkt och pricka).
Det var en jäkla resa kan jag då säga,jag fick veta att han hade en annan tjej samtidigt som mej, så när han sa till mej att han var o hälsade på sin son i en annan stad var han hos en annan brud bara.
Då gjorde jag slut och även hämnades ganska hårt på honom, men det är en annan historia.
Han var mycket charmig och smart men inte särskilt bildad eller intelligent över medel,
han saknade uthållighet att fullfölja sina intentioner och drogs hit och dit viljelöst av impulser från sej själv och andra,
han led mycket av det, jag såg honom vid ett sådant tillfälle krypa ihop i fosterställning o gråta uppenbart plågad av att inte kunna fatta ett klart beslut. Det är typiskt psykopaten, viljelösheten.
Det som utgjorde hans stora charm var den enorma och aldrig skådade självsäkerhet som han annars rörde sig med bland folk. Det kan förklaras med att psykopaten till skillnad från oss andra inte kan leva sig in i hur andra människor uppfattar honom och därför blir det ointressant vad andra tycker, han gick ständigt över andras gränser utan att reflektera över det, tex på en promenad gick han in i andras trädgårdar helt lugnt o plockade stora blombuketter , ringde sen på deras hus o bad om vatten i vattenflaska,
klädde av sej helt naken vid stadshuset i stockholm och hoppade rakt ner i vattnet , de kringstående bad han hastigt och artigt om ursäkt med förklaringen att han inte kunde bada med kläder, han badade förövrigt alltid naken på allmänna badstränder helt utan att blinka det allra minsta, jag brydde mej iofs inte heller jag är inte så konventionell som ni förstår.
Kunde sätta sej på någon annans privata båt och sola o bada som om han ägde den om nån sa till honom så avfärdade han dem bara på ett sätt som visade att han tyckte dom var gnälliga barnrumpor bara.
Om jag protesterade vid liknande tillfällen sa han bara åt mej att slappna av .
Han kände kärlek o ångest o depression men inte ånger och ingen insikt i sitt eget beteende i förhållande till andra utan ljög utan att blinka en gång.
Det var inget fel alls för honom. Jag märkte också att han ofta hade svårt att tolka ansiktsuttryck, det är också typiskt, han kunde titta liksom forskande på mej, när jag var helt neutral och fråga om jag var arg eller lessen.
Dessutom var det något med hans ögon, det är svårt att beskriva men de var liksom platta, det fanns inget djup i blicken utan den var bara som om ögonen varit av glas nästan.
Intressant post.
1, Av intresse: hur hämnas man hårt på en psykopat?
2, Hur är en person som är mycket smart men inte särskilt bildad eller intelligent?
3, Vad har du för belägg för att viljelöshet är typiskt för psykopaten?