Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

Tack, en intressant reflexion och något att tänka till över!

Rent spontant relaterar jag till det på samma sätt som att många "normalt känslomässiga" människor uppvisar drag som finns i alla diagnoskriterier oavsett diagnos.

I nästa psykiatriska manual, DSM V, som förmodas komma ut i maj 2013, kommer många diagnoser försvinna och upptagas i "neuropsykiatriska störningar", detta då man insett den höga komorbiditeten (förekomst av samma drag i flera diagnoser) av personlighetsdrag mellan diagnoserna.

Jag ser tex att en schizoid person är en schizofren utan ångest, varandras motsatser.

Jag ser att en Aspergare har ångest där motsatsen är ADHD utan ångest. Där den ene har ett smalt tänkande och den andre ett gränslöst. Traumatisera båda rejält och du får en Behring-Breivik på ena sidan och en Ted Bundy på andra sidan.

Jag ser att en "den mest hardcore" psykopaten (med medfödd hjärnskada som medför oförmåga till känslor som tex Christer Pettersson hade, frontallobsskada synbar på röntgen) är en ångestfri och hämningslös variant av motsatsen en ångestbunden autist.

Ena sidan är en på stress genetiskt noradrenalinstyrd människa och på andra sidan en på stress kortisolstyrd människa. Noradrenalin = jägare/försvarare = känsloavtrubbning, Kortisol = samlare/tänkare = ångest.

LL

Jag tycker du är helt ute och cyklar när du påstår att en schizofren är en schizoid fast med ångest. Schizoida har också ångest. De är inte psykopater.
Jag tycker din teori verkar helt ovetenskaplig och utan belägg men om du hittar något som stödjer att du har rätt får du gärna länka det.

(edit)

Dessutom vill jag gärna se att du kommenterar på sagda upplevda psykopati jämfört med personlighetsdrag som ändå inte innefaller inom en klinisk psykopati

Jag ville igentligen bara se din reaktion från att gå från trevlig till otrevlig

En psykopat är en person med medfödd antisocial personlighetsstörning dvs den trasiga krigargenen, tydliga narcisisstsuka drag och kännslomässigt instabil dvs borderline drag.

Det enda som skilljer psykopaten ifrån sociopaten är borderlimedragen, det är den farliga biten i sjukdomstillståndet som gör att psykopaten hamnar där han hamnar dvs i fängelse förr eller senare pga sin illska, impullsivitet etc.

Sen finns det den med enbart antisocial pd, är inte alls kännslomässigt instabil utan tvärtom, denna typ kan även ha en viss heder, moral eller principer.

Narcisissten, krossat självförtroende och självkännsla i unga år, fick aldrig någon bekräfftelse, har skapat sig en falsk självbild, grandios och med enormt ego som skydd ifrån yttre hot, har gjort det sen så tidig ålder att det format dennes personlighet och är per def pers störd, svår att behandla då denna aldrig släpper sin falska självbild som denna faktiskt tror på pga traumatiska själ, måste hela tidem göda sitt ego för självbjräfftelse så att bilden som bäst kan upphållas, självbedrägeri med andra ord.

Thats it.

Pan i Panni Zjendobrij,
här har Ni en psykopat !

Jag diagnostiserades för 12 år sedan av min peruanske läkare,
som : antisocial personlighetsstörning/ narcisistisk personlighetsstörning,
Till följd av detta blev jag beviljad förtidspension av Myndigheten strax innan de hårdare reglerna,
jag medger att jag spelade över ngt.... men eftersom psykopati anses mer eller mindre obotligt,
så blev det highway till fortidspension...

Jag tycker det verkligen är skönt o vara psykopat... man har sånt flyt, folk tror man är full
/hög på amfetamin/lsd, ja you name it...
* Dock jag är en SNÄLL psykopat, egentligen mer om jag ska va ärlig "psykopata drag"
- Vad som skiljer mej fr mainstream är
* jag kan gråta naturligt
* jag har ett samvete
* kan ta motgångar
* blåser inte folk till höger o vänster
* har empati...

DOCK: självfallet duperar jag folk, för att erhålla fördelar,
Jag kan se inom loppet av 2,9 sek in i en annan mskas själ, och vet då det blivande offrets svagheter
Jag gillar spänningar, snabba cash, dyra levnadsvanor, intensivt sex och droger som en xtra krydda på tillvaron.
Lite grann kränkningskänslig är jag, det erkänner jag, mitt motto är: Dont fuck with me I dont fuck with You, alles claar ?
Om nån fuckar med mej, då for dom 7fallt tillbax, fast på ett snyggt sätt,
jag ber oftast om att få tala med Chefen,
utverkar skadestånd, klagar på kurser o får pengarna tillbaka,
sprider dessinformation om skitstövlarna, beställer försendelser i Deras namn,

Men som sagt var jag är en SNÄLL person o har aldrig brukat fysiskt våld mot ngn,
däremot min vassa tunga har satt åtskilliga personer på så väl självmord, uppsägning samt
långa sjukskrivningar...
-Hur kunde det då bli så här ?
- Tja, taskig barndom, en svag far o en dominant kylig mamma,
min psykopata utvecklades i motsats till mainstream sent i livet,
var raka motsatsen innan, alltså,
Blyg, underkuvad, ocharmig, aspergers-tönt,
När jag påbörjade mitt återtåg via THC och LSD-terapi, bl a så byttes de negativa symptomen ut
mot de här mer possitiva,
idag vill jag så att säga inte bli "friskare"...trivs så bra som det är...
Kommer att skriva en bok som varnar för psykopaten, hur man upptecker honom/henne/hens
Bok nr 2 kommer att ta upp den etablerade psykopaten, han i slips, affärsmannen,politikern,
men även den smutsiga klass 3 psykopaten, på riktigt o i film
Avslutningsvis:
- hade vi ett samhälle som bestod av fler charmörer, fler som kan va duktiga på icke-verbal
kommunikation, ett varmare o sannare samhälle,
så skulle så att säga marknaden för oss psykopater reelt minska
alltså att vi ser varann o ger varann värme,
Psykopaten är en första klassig psykolog, sektledare, men vederbörande gör det för sina egan
egoistiska syften.....
Jag hoppas att Ni kan förstå mej o att jag ej har bidragit till att skapa ev obehag för läsarna,
Tack för att Ni tog Er tid o läsa detta inlägg o som den sanne Narcisist jag är vill jag ha
MASSOR av svar o brev, citera mig gärna....
Kram /Pandorak

Jag är säkert helt ute och cyklar och det är en personlig teori utifrån den lilla erfarenhet jag har på området, vilken verkligen är liten. Jag försöker lära mig däremot och intresset är ärligt, detta då jag har en väldigt nära vän som är schizoid och en som har schizo-affektivt syndrom. Den schizoida säger att den inte har ångest, flyr undan i datorns värld så fort det börjar bli jobbigt, och den andre är jag inte hundra på då vi pratat om mycket men inte just om ångesten; dock är sårbarheten tydlig. School me please


Jag försökte det, tror jag, eller om jag missförstod dig i en tidigare post. Men jag provar gärna igen.

Jag har ju tidigare sagt att jag inte ser mig själv som en "klinisk psykopat", på det viset att jag upplever mig träffad en hel del av de dragen som Robert Hare studerat och "diagnosticerat" ur fängslade psykopater. Men det jag inte känner igen mig i är de utåtagerande fysiskt impulsiva dragen som lett till att personen hamnat i fängelse.

Det jag upplever stämmer väldigt bra/bättre in på mig, vilket i sin tur gör att jag som ung vuxen ca 14-25 års ålder i efterhand klassar mig själv som sociopat, är en hel del drag ifrån sfären "autistisk psykopati" se här i en mildare form än de gravare exempel som tas upp. Jag kan plocka ut många drag ur denna sammanställning och beskriva mig själv ur som träffar klockrent hur jag var, tar ett par få exempel för att inte blir för långrandig:

1) Autistiska personers benägenhet att ägna sig åt en mycket
speciell form av introspektion och deras förmåga att bedöma andra människors karaktärer. (56)
Medan det normala barnet är omedvetet om sig själv och på ett adekvat sätt interagerar med andra
som en integrerad medlem av kollektivet, är det autistiska barnet ständigt upptaget med att
observera sig själv.

Träffar till 100%, jag har så länge jag kan minnas aldrig varit fri från denna självobservation. Oavsett vad jag gör eller vem jag pratar med så observerar jag mig själv konstant. Detta medför att jag aldrig är ett med mig själv, det är alltid två personer den inre och den yttre där det yttre jag ständigt assimilerar/formar sig efter varje person jag interagerar med. Samtidigt fylls den inre "jag" på med fler och fler personlighetsdrag så det inre jaget är alla personers personlighetsdrag, det är mitt riktiga jag; men de drag som uppvisas på ytan är de drag du har, så varje människa jag möter träffar sin "tvillingssjäl". Jag har extremt lätt för att lära känna människor. När jag var ung, säg 10-14, hade jag problem när jag mötte två olika personer samtidigt som ogillade varandra, båda sökte stöd hos mig som "frös" då jag inte kunde välja sida då båda var/hade lika rätt i min bok. Jag löste det där ganska snart.

2) På samma sätt som dessa barn är mycket uppmärksamma på sig själva, gör de också förvånansvärt träffsäkra och mogna observationer av människor i sin omgivning. De vet vem som vill dem väl och vem som inte gör det, till och med när personen i fråga förställer sig. De har en särskilt utvecklad känslighet för avvikelser hos andra barn, och eftersom de själva är avvikande är de nästan
överkänsliga i detta avseende.

Har alltid upplevt att jag sett rätt igenom människor, precis som att deras själ är öppen för mig. Redan i 12-års åldern, under pubertetens rasande testosteron, jagandes tjejer och sex, har jag minnen ifrån hur personer öppnade upp sitt inre för mig oerhört snabbt och jag blev paff; tog ett tag innan jag förstod varför.

3) Den ökade personliga distans som är karakteristisk för autistiska individer, och som också utgör
nyckeln till deras störda instinktiva känslomässiga reaktioner, är i viss mening orsaken till deras
utmärkta intellektuella förståelse av omvärlden. Det är därför som vi kan tala om ”psykopatisk
klarsynthet” hos dessa barn, eftersom det endast är hos dem som detta förekommer. Denna
förmåga, som förblir intakt under hela livet, kan under gynnsamma omständigheter leda till
avsevärda prestationer, prestationer som andra aldrig kommer i närheten av. En god
abstraktionsförmåga är t.ex. en förutsättning för allt vetenskapligt arbete

Jag har haft tur, mitt specialintresse så länge jag har minne har alltid varit mänskligt beteende, och anledningen är tidigare nämnda "självobservation"; den kom ju med per default.

Jag har en lindrig form av ovan "autistiska psykopati", skulle säkert hamna inom sfären "asperger psykopati" och jag har ett löjligt bra minne; har aldrig behövt ens anstränga mig med skola, universitet och inlärning över huvudtaget. Har lyckats få högsta betyg en termin på universitet utan att ens skaffa böckerna, jag kopierade summeringarna och var på lektionerna; till mina kompisars frustrerade upptäck då de kämpade hårt och fick mediokra betyg under tiden jag tränade och jagade kjoltyg. Min teori är att en riktigt hög testosteronnivå "räddat mig", den har "tvingat" ut mig på konstant jakt efter sex, upplevelser och adrenalinkickar. Detta i sin tur har tvingat mig "lära mig" bete mig vettigt och bli accepterad av normmänniskan, bli accepterad i alla olika grupper jag valsat runt i. Valsat runt har jag gjort hela livet, oförmögen att stanna upp i en "social setting" och många känner sig svikna och djupt svikna av mig; som trodde jag var deras vän. Det tog många år innan jag förstod att andra människor binder känsloband, något som inte finns inom mig överhuvudtaget.

Idag förstår jag vad som förväntas av mig, i form av sociala och känslomässiga band och jag kan skapa s.k "djupa vänskapsband" då jag när första kontakten tas kan balansera och förutse mitt tidsmässiga engagemang i personen. Därigenom inte köra igenom personen totalt och försvinna. Jag känner fortfarande noll inombords, varken för min fru sedan mer än 10år tillbaka, mina föräldrar, mina syskon, mina barn eller någon annan; jag har samma relation till dem som en av mina skiftnycklar.

MEN, jag älskar dem på mitt vis, jag lägger all min tid (mitt enda problem i livet) på dem och väljer aktivt att "bry" mig om dem genom handling varje dag. Det tog lång tid för min fru att acceptera och bearbeta detta, något jag inte vågade berätta förrän många år in, då jag kunde hela tiden hänvisa till all tid jag lagt på henne när hon frågade "hur kan jag veta att du älskar mig". Sorg och Ilska är det enda jag kan känna. Jag känner sorg när hon frågade, jag känner sorg när jag tänker på detta. Sorgen är förknippad med min insikt när jag på djupet insåg att jag är oförmögen att känna tillhörighet till människor, jag har aldrig känt mig (eller upplevt) delaktig med "normala människor". Jag upplever en logisk form av delaktighet med andra "outsiders", som ni här i denna tråden, men jag känner ingenting. För att inte se mig själv som ett monster så var jag tvungen att välja en logiskt "sympati-grupp", på samma sätt valde jag en livspartner och därigenom senare familj, där själva "handlingen och tiden" jag lägger ner är mitt bevis och mening med livet. Det blev till slut mitt "val av mening med livet". Innan detta val var jag helt vilse, mitt inre ett streck opåverkad meningslöshet oavsett vad jag gjorde, och i min mörkaste tid var jag inte så långt ifrån att göra en Behring-Breivik eller en Ted Bundy då jag var på desperat jakt efter en mening jag inte hittade. Som tur var hittade jag ut ur det logiska/ologiska tankehelvetet

Jag lyckades säkert missa din fråga även denna gången..haha. Ställ den mer specificerad isåfall

LL

Erkänner direkt att jag anade den möjligheten Jag har inga hinder mot att vara otrevlig, du kan hitta poster i min historik i trådar utanför psykologi/psykiatri där jag tydligt visar upp denna sidan mot människor som väcker min ilska

Men ni här är de människor jag kan relatera till gällande upplevelsen av att vara "utanför" normen i samhället på olika sätt. Jag är ärlig när jag säger att jag inte kan "känna" något för er heller, vilket är en sorg för mig. Alla människor vill tillhöra något/någon och det finns inte en nanodel av mig som rationellt vill uppleva mig själv som ett monster. Samtidigt upplever jag det oerhört skönt att slippa alla "problem" jag sett känslosamma människor får kämpa med. Jag har aldrig upplevt ångest, men jag har fått det beskrivet för mig så många gånger att jag förstår att det sliter ner en människa. Att skuld, skam, samvete och ånger också sliter inombords där ångest är en grövre variant av dessa och liknande. Jag har genom livet många gånger fått uppleva hur människor förändras framför mig när de inser att jag inte är som dem, hur de plötsligt får ett ansiktsuttryck som om de stirrar på "något annat" än en "normal" och detta har enbart väckt sorg i mig, sen vrede; de enda "känslor" jag upplevt, sorgen och vreden över att aldrig bli accepterad när jag försöker vara "mig själv". Det har från början aldrig egentligen funnits något ont i mig, men många års "rejection" gör att den självbilden byggs på. Så länge jag bara "visar" den del av mig som motsvarar personen jag interagerar med är allt fine and dandy, så jag har inga som helst problem eller hämningar socialt


Är överens med dig här De två sista dragen bör ju logiskt vara de som gör att denna typ av psykopater oftast eller uteslutande hamnar i fängelse. De som deras impulsivitet grundar sig i.


Du är inne här på en del av varför jag "placerar" mig i "sociopat-sfären", jag saknar "borderlinedragen" och impulsiviteten. En period i mitt yngre liv pressade jag mig hårt med sömnbrist, uppvarvat "maniskt" beteende rörande jakt på sex och "jakt på adrenalinupplevelser" och jag upplever i efterhand att mitt inre pendlade oerhört instabilt mellan goda/onda tankar, men aldrig så att någon reagerade på mitt yttre. Låg för länge på gränsen här ett tag och var i gränslandet till psykos tror jag, där tankarna pendlade mellan "normal" till "galna" åtskilliga gånger under samma dag. Jag var i desperat jakt på att hitta något "mänskligt" i mig, att försöka provocera mig själv så hårt att jag kanske skulle få fram något inre tecken på mänsklig reaktion, att "något" skulle tvingas fram; då inget jag gjorde fick någon som helst sensation i mitt inre. Förutom vrede då, detta var innan jag långt senare fick fram sorgen. Detta sätt att försöka höll på att gå riktigt åt helvete, det enda jag lyckades med var att gräva mig än djupare ifrån att se mig själv som mänsklig. Jag var ett rovdjur där ett tag och en del för mig mindre smickrande händelser skedde där Samtidigt, i min knäppa värld, så stärkte denna period min redan sjuka tilltro till mig själv och min kapacitet (rent raseri) att reda ut hotfulla situationer.


Jag följer ju slaviskt en egen heder, moral och principer, de har förändrats med åren och jag har konstant anpassat min livsmall efter normen. Jag måste kunna verka i normen för mina egna måls skull. Idag, är ju strax över 40, och medicinerad sen mer än 10år tillbaks, har jag arbetat upp en egen verksamhet helt fritt från andra människors inverkan/påverkan då jag konstant måste "förminska" mig själv när jag är ibland normmänniskor och deras känslohindrade värld. Så jag är idag i harmonisk symbios, på mina villkor, med "normala samhället" där jag har full kontroll över när/var/hur jag måste samarbeta med andra (avtal, affärsöverenskommelser etc). Dessutom äntligen lyckats lokalisera andra "psykfall" att samarbeta med samarbeta med i framtiden; en enorm befrielse då alla känslomässiga problem att hantera är undanröjda. Hoppas du når dit du med, keep on struggling

Men det är ju det, sociopati, aspergersfär, psykopati eller autistisk psykopati, jag vet i tusan vad jag egentligen är, men allt jag läser och studerar i dessa "områden" träffar alltför väl. Min överläkare och jag har varit inne på dessa områden och han har fällt kommentarer som att: "du ligger åt aspergersfären isåfall" följt av en lite subtil "hukning". Han är inte helt trygg i att potentiellt "provocera" mig, tror han har dåliga erfarenheter Nästa gång jag träffar honom, om ett par veckor, har jag bestämt mig för att be han arrangera en hjärnscanning åt mig. Finns möjligheter att studera hjärnas reaktioner på viss stimuli, där kan man se vad som saknas mig; svart på vitt och där visas antingen upp hjärnsignaler eller ej. Kommer presentera resultatet här, så jag slipper "försvara" mig hela tiden


Och de är väldigt lätta att psyka Av alla typer av människor är det dessa jag har lättast att irritera mig på, de får noll positiv feedback från mig och försöker de "sätta sig" på andra i jakt på sen egen illusoriska självbild när jag är i närheten kommer jag instinktivt ge mig på dem psykologiskt. Jag har en oerhörd aversion mot alla som försöker sätta sig på "svagare" individer. Så fort de möter riktigt motstånd rinner deras "uppblåsta falska självbild" av dem fortare än någon kan säga flaskhals. Ska jag vara brutalt ärlig, det är ju rätt tråd för det, så har denna typ inget existentiellt berättigande i min bok

Hängde inte med här. Panni förnamn och Zjendobrij efternamn?

Diagnosticerad i Sverige? Förtidspension, det är ju samma sak som att ge dig en massa tid att hitta på intressanta saker att göra Var det nu så smart?


Haha.. när jag provade LSD insåg jag att det här har jag upplevt utan drogen, förutom syn-hallucinationerna då


Har du sett vad jag skrev om "autistisk psykopati" några poster innan denna? Har du också alltid upplevt att du observerat dig själv konstant varje vaken sekund, så länge du kan minnas?


Misstänker skarp att även du retar dig på narcissister som försöker bygga sig själv genom att trycka ner andra Vilka försändelser? Tidningen Elefantbajs 2000?


Exakt samma här, i en annan variant såklart.


Se där, jag var en totalt ohämmad och aggressiv "sociopat/mild autistisk psykopat" fram tills dess jag mixtrade med THC och LSD. Speciellt den senare gav mig ett brutalt uppvaknande, jag fick för första gången uppleva mig själv utifrån hur "omgivningen" uppfattade mig. Vilket formidabelt "okänsligt svin" jag var, omedvetet egentligen, men jag förstod då hur sårade människor blev. Jag fick själv uppleva "konstgjorda känslor" på något underligt sätt, eller så väckte drogen en del av min hjärna som jag inte kan aktivera annars; varken före eller efter. Men minnesbilden är kvar och efter detta påbörjade jag en lång och kantig resa mot en bättre människa, snart 20 år sedan.

Märklig drog det där, den gjorde dig "värre" om mig "bättre"; subjektivt I know Hade du ångest innan du blev av med? De flesta som "titulerar" sig själva som "asperger-tönt" brukar ha det. Själv ingen ångest varken före eller efter.


Anmäler mitt intresse till första korrekturläsning! Denna tanke har slagit mig ungefär 1312786ggr då jag har ett något absurt intresse för ämnet i fråga Men jag har valt att satsa på en annan egen verksamhet så kommer inte få tid till detta de närmaste 20 åren i alla fall. Kan du komma på den minsta användning för ett bollplank eller dylikt så är jag "all ears"; utlovar 100% garanti för att aldrig göra anspråk på någonting av monetär karaktär, att ta del av dina insikter och tankegångar är långt mer intressant. Pengar har jag alla jag behöver redan.


Du är dead on. Det märkliga är att jag har inget direkt försvar mot vänlighet, jag återgäldar det. Men minsta egoism, översittarfasoner eller annat svagt härskarbeteende väcker min ilska på en millisekund och raseriet ligger nära tillhands utifall personen tror sig ha en bluff att spela på.

Jahapp, har missat att en sann narcissist är är en gammal LSD'ande asperger-tönt; men man lär sig något nytt varje dag

LL

Hej LAgom lätt,
JAG BER om överseende att jag ej tidigare replikerat på Ditt svarsinlägg..
¨har tyvärr ej egen dator utan får stressa mej fram på en timme på bibblan...

1. Pan i Panji Zjendobri betyder "God Dag mina Damer o Herrar på Polska !
2. har tyvärr pga ovan nämna inledn. text ej hunnit granska Dina tidigare alster,
Du verkar va en schysst person o jag vill gärna i framtiden träffa Dej, eller ha mer privata
mailkorrespondens (vodoslav.blanek@spray.se)
3. Skall in nästa inlägg mer detaljerat kommentera Dina svar o tidigare inlägg

Nu går jag över till nästa plats o vill där skriva nåt om begreppet "Stalker"
det komiska är att det i Sverige på sista tiden har blitt kriminaliserat och då handlar om
en förföljare , en psykopat som ex.vis ej kan ta ett nej från en tjejj,
Dock i det ryska originalet betyder Stalker "vägvisare" den som går före o guidar folk in i
den förbjudna zonen....byggd på bröderna strugatskijs roman "pick-nick vid vegkanten,
filmat av tarkvoskyj " en riktig lsd -film....
nåväl...Spkojnij notch - god natt...

Ingen fara jag kan själv inte heller kolla här mer än ett par gånger i veckan.


Aha, omvänt med God dag i slutet = Zjendobri.


Tackar och intresset är ömsesidigt. Jag försöker förstå mer om mig själv genom att prata med likasinnade. Har läst otaliga böcker och sett otaliga dokumentärer men upplever en rundgång där samma kunskap hela tiden dyker upp. Stora delar av "psykiatrin" rörande psykopati/känslokyla stämmer men upplever att en hel del är missuppfattat, det är för mig uppenbart att en normalt känslig person/er försöker sitt bästa att beskriva vad de upplever/tror om något de ej själva kan uppleva. Är övertygad att det snart kommer en uppdatering där "nästa generation" psykiatriker/psykologer/beteendevetare kommer uppdatera denna kunskapen mer träffsäkert. Fler och fler "ickefängslade/ickekriminella psykopater aka "känslokalla" inser tack vare internet "vad de är" och fler och fler kommer komma "ut ur garderoben" till slut.

Öppen med ditt namn i e-mailen? Hur många mail har dykt upp redan? Min enda mail har även den mitt riktiga förnamn och efternamn, så ligger lite lågt med den Skicka pm till min användare här på FB?


Kan bli tidskonsumerande då jag tenderar vara en aning expressiv, till de flestas förtjusning Du behöver inte kommentera för min skull, ger det dig något är det toppen, annars bara "give it a rats ass".


Ska definitivt kolla in filmen. Haha, vägvisare..härlig humor... Solklart ju, stalkern visar ju enbart andra stalkers vägen; en vänlig själ som ställer upp ideellt till och med

Hade för länge sedan en mycket argsint och svartsjuk vän, som hade turen (eller oturen för normala människor) att hans tjej fick en stalker efter sig som glodde in i deras lägenhet på markplan. Min vän, i stort behov av aggressionsutsläpp, lurpassade iförd gymnastikskor på golvet vid altandörren. Stalkern dök upp och ut for min vän springandes "like never before" för att ganska snabbt upptäcka att stalkern var både snabbare och uthålligare. Stalkern lika road av detta som min vän var oroad dök upp med ojämna mellanrum och resultatet förblev detsamma, tills ett par månader senare då förhållandet sprack. Vid det laget tror jag att min vän och stalkern hade blivit 1:a och 2:a i Lidingöloppet

LL

1) Rent logiskt "bör" det finnas schizofrena och schizoida utan ångest, känner en schizoid som påstår sig vara ångestfri och några till som jag "upplever/tror" vara ångestfria. Upplever du detsamma? Hur många, ungefärligt, tror du har ångest respektive är ångestfria?

2) Räknar du schizoaffektivt syndrom som den kvinnliga varianten av den manliga schizoiden?

3) Är då den schizofrene utan ångest en "psykopat/känslokall" människa med vaneförställningar (enligt normen)? Ångest borde logiskt vara väldigt närvarande innan schizofrenin bryter ut, eller? I vissa fall tror man på biologiska anledningar till att schizofreni bryter ut och då borde det även finnas schizofreni utan ångest. I de fall där schizofrenin härleds till känslomässiga trauman borde, beroende på åldern, ångest vara mer närvarande.

Jag har upplevt "psykotiska vaneföreställningar" i åtminstone en sömnstörd och stressad period i yngre dagar. Upplevde mig se människors själar, hur deras förflutna/uppväxt/trauman spelades upp framför mig på ett sätt som påminde om hur människor beskriver att deras liv spelas upp framför dem sekunden innan tex en allvarlig olycka eller nära döden upplevelse. Detta är ju en tillfällig "schizofren" upplevelse. Så vad skiljer mig ifrån en schizofren, varför blev jag bara kallare och argare där vissa blir sårbarare och räddare?

LL

Det är igentligen inte konstogt, antingen bryts man ner eller stänger av om man inte redan är avstängd så där är dina gener säkert viktiga, det är som med narcissister och sociopater kontra ångestfyllda självmordsbenägna deppresiva människor, vilket håll man utväcklas åt pga sin miljö är genetiskt.

Du ser samma röda tråd som jag erfarit genom detta liv och jag upplever inte heller detta som speciellt konstigt Jag upplever att det finns skalor av defensiva människor och skalor av offensiva personer, sen beroende på uppväxtmiljön bestäms huruvida dessa blir produktiva eller destruktiva. Blir bara mer och mer övertygad om att vi människor har en förutbestämd "roll" evolutionsmässigt tänkt för en grupp/flock på kanske låt säga 30-40 personer. Precis som vilken flock apor som helst.

Det största felet som förstör alla vettiga chanser till samarbete är att arbeten, trots att vi alla är beroende av varandra, värderas olika. Ett tankexperiment, om alla yrken tjänat exakt lika (i en demokrati som Sverige till skillnad från kommunistiska försök i diktaturer) hade världen mått bättre