The Substance (2024) Demi Moore i föryngringssatir

Eskalerade ju utav bara tusan efter just första halvan. Den äldre (Elisabeth) och den yngre (Sue) fixar inte att dela och börjar härja mot varandra, bryta reglerna gällande tid de får spendera i kroppen och blir varandras fiender. Allt leder till body horror deluxe och gillar man practical effects är det svårt att inte uppskatta den här filmen. Vart så knäppt att jag började skratta högt under stora delar av andra halvan samtidigt som jag blev chockerad hur äckligt de fick till allting. Skräckblandad förtjusning.

Filmen fick mig att vrida på mig i obehag OCH skratta en hel del med och det är helt enkelt kul att uppleva en variation av känslor.. Speglar ju också samhällets besatthet i strävan på ytlig perfektion, satir på hög nivå. Vi snackar riktigt bra practical effects i särskilt andra halvan som jag personligen tyckte var en fräsch fläkt då jag är obotligt trött på jumpscare filmer med samma tröttsamma formula. Ofta mycket cgi nuförtiden och så kommer den här som en käftsmäll och livar upp. Så väldigt välkommet för min del!

Summerar andra halvan då du inte såg färdigt filmen för att beskriva kort hur det tog fart.

Jag AVSKYR verkligen hur världen ser ut idag med influensers, kändisar, utseendefixering, sociala medier och annat modern status skit och filmen är ju mer eller mindre en satir på att vara fixerad på just detta, även om nu det är ålder/skönhet som de kanske fokuserar mest på. Det är så otroligt tillfredsställande att det verkligen går käpprätt åt helvete och sensmoralen blir mer eller mindre att inte bry sig så jävla mycket om status och utseende m.m.

Sen gillar jag groteska filmer, och denna är minst sagt grotesk mot slutet, det är nästan lite av en monsterfilm mitt i allt, sånt gillar jag.

Jäkligt bra, första halvan var 10/10 och jag tycker den borde slutat
för slutet var ju - speciellt.

Jag tyckte också första halvan var 10/10. Sen höll inte filmen hela vägen och slutet var för urspårat och övertydligt.

Jag gillar filmer i stil med denna och Poor things från året innan. Vilda galenskaper istället för subtilitet som någon skrev, det är ju en genre det också och folk som ogillade den skulle ju lika gärna kunna tänka sig att allt efter bilolyckan i början är en lång feberdröm (även om jag medger att den pågår för länge).
Bra en sak som att hon skulle göra hela lönnrummet på egen hand och borra och svetsa och allt visar ju surrealismen i det hela.

Förresten är Margaret Qualley i bara mässingen värd oscarn nästan oavsett filmen i övrigt.

Tog mig för att äntligen kolla in denna film på sf anytime i helgen .

Fann det för det första jävligt intressant att Demi moore skulle ha huvudrollen, var inte igår man såg henne.

Flmen var efterlängtad,lite gammalt hederligt splatter och bodyhorror, men glad att jag inte såg den på bio faktiskt, och att jag hade ätit innan..

Men utöver det så var storyn också kreativ och bra, och fick iaf mig att vara på helspänn filmen igenom. Sensmoralen är tydlig, liksom den obehagskänsla och stundvisa vämjelse denna film ger en.

Som det ska vara i en body horor film

4 av 5 injektioner blir det hos mig.

Såg nyligen de båda skräckfilmerna "The Substance (2024)" och Smile 2 (2024).

Två filmer med kvinnliga huvudroller. Men jag tyckte The Substance var bättre på alla punkter riktigt bra medan Smile 2 var en dussinfilm.

Kände en väldig respekt för Demi Moore när hon gjorde den långa och ingående nakenscenen trots sin ålder. Den respekten försvann sen bit för bit för varje minut av filmen jag såg. Skit.