Hur handskas med en äldre person som är besatt av komplimanger/att alla gillar hen?

Det finns en äldre person som jag tvingas komma i kontakt med via arbetet dagligen som hela tiden ska försöka suga ut bekräftelse/uppmärksamhet och komplimanger ur folk. Denna människa blir glad som ett litet barn om hen får höra minsta lilla komplimang (oavsett om det är genuina eller falska). Dessutom verkar personens hela existens gå ut på att försöka få allt och alla att gilla hen. Om någon inte inte gillar personen eller om hen inte får höra någon komplimang en dag så blir personen väldigt känslosam, sura miner och passivt aggressiv precis som ett barn. Eftersom personen är så svag för komplimanger så blir hen även ofta utnyttjad av folk. Eftersom det är så enkelt att manipulera personen, går det inte heller att lita på hen.

Vad är det som gör att fullvuxna människor beter sig på det här sättet? Hur handskas man bäst med dem? Man kan ju liksom inte gå runt och ge komplimanger i tid och otid till fullvuxna (icke-unga) personer. Känns som alla vi kollegor är alldeles för gamla för det. Jag tycker synd om deras flick/pojkvänner. Måste ju ta sån jävla energi.

Vanligt, även om personen i din beskrivning låter något extrem.

Enklast är att be personen skärpa sig och förklara att det är pinsamt med en vuxen karl som beter sig som en sjuårig flicka, men annars får du väl börja med lite hemsnickrad KBT och påpeka fel och brister hos personen tills du plockat ned den felaktigt inställda våglängden för bekräftelse.

Har inte han Axel Schulman gått i terapi för just detta och berättat om det i hans och Sigvard Eklunds podd?

Man blir aldrig för gammal för att gilla komplimanger eller för att ge.
Varifrån har du fått det?
Nä det gillar alla.
För din egen del så kan du väl ge komplimang när det finns fog därför.
Å finns det inte fog så...ja då skiter man i det.
Så var det problemet löst.
Men nog ger vi varandra för lite uppskattning på arbetet - alldeles för lite
- ja, chefen sa att jag var en av firmans viktigaste personer den dag jag gick i pension och företaget bjöd på tårta. Varför sa han inte det fler gånger under de 45 år jag jobbade här?

För att du inte var det utan det var enbart något som sades för att du slutade.

OnT: Veka människor behöver folks konstanta uppmärksamhet. Ge inga falska komplimanger, och vill personen sura över det så är det dens problem. Du skall inte ljuga för dig själv för den här halvpersonen.

Man behöver inte förakta veka människor som du gör.
Nä läs mitt inlägg igen
Man blir aldrig för gammal för att gilla komplimanger eller för att ge.
Varifrån har du fått det?
Nä det gillar alla.
För din egen del så kan du väl ge komplimang när det finns fog därför.
Å finns det inte fog så...ja då skiter man i det.
Så var det problemet löst.
Fattar du nu när du fick läsa det två gånger.
Bra, då får du beröm
Men nog ger vi varandra för lite uppskattning på arbetet - alldeles för lite

Du ger inga konkreta exempel på varför personen är besatt av att få komplimanger. Hur kan du bedöma du om personen inte fått några komplimanger på hela dagen? Känns faktiskt som överanalys. Det låter bara som personen är känslig, komplimanger framkallar starka känslor för de flesta.

Att få genuina komplimanger någon gång är en sak man att aktivt söka och försöka suga ut komplimanger är något helt annat. Jag hoppas att du förstår skillnaden?

Du måste förklara vad du menar när du säger att personen aktivt söker efter komplimanger, det går inte att ge dig ett bra svar annars

Typ att personen har gjort något med utseendet & kör en fråga i stil med: "hur tycker du att det ser ut?". Hur kan man misstolka en sådan fråga? Vilken fullvuxen människa går runt och ställer en sådan fråga?

Typ varenda vuxna kvinna? Men visst om det sker hela tiden och hon ofta dissar sig själv och sitt utseende så handlar det om att personen faktiskt känner sig fel fet eller ful eller vad de kan vara men komplimangen ger henne något för att intala sig att det inte är så illa ändå. Hon vet innerst inne att komplimangen saknar substans och den gör henne inte så lycklig som du tror men den ger henne tillräckligt mycket för att copa med sin osäkerhet. Jag skulle tro att det är statistiskt mycket mer troligt än att det rör sig om en grov narcissist. Men det är fortfarande svårt att ge ett säkert svar

Det finns nästan inga människor som inte har ett känslomässigt behov av mänsklig bekräftelse. Jag tror människor som intalar sig att dom inte behöver någon bekräftelse ofta är dom med störst behov av bekräftelse men man kan ju känna sig omtyckt utan att få beröm så vem vet om vi pratar om samma sak. En person som saknar ett sammanhang där den känner sig omtyckt kan nog i otroligt få fall faktiskt må och fungera bra.

Spelar ingen roll om man läser ditt inlägg 10 gånger, komplimanger betyder inte mer för det. Varför fattar du inte det?