Hur handskas med en äldre person som är besatt av komplimanger/att alla gillar hen?

Fel.

Starka människor har förstått att självförtroende och självkänsla kommer inifrån, och att allt annat är i mångt och mycket meningslöst.

Veka människor går runt och tigger uppmärksamhet och bekräftelse av andra människor för att försöka fylla sitt hål av meningslöshet som de bär på. De är livegna stackare som inte kommit till insikten att de själva har kontroll över detta, och måste ses från perspektivet att de är mindre, sämre och svagare, då deras existens är närmast parasitisk.

Det finns 3 realistiska möjligheter här enligt mig. Antingen är du en hermit med grova psykiska problem som helt enkelt glömt bort vad ömsesidiga relationer och positiv bekräftelse gjorde för dig förr. Antingen så greppar du inte mänsklig positiv bekräftelse som koncept om den inte kommer explicit i form av beröm (autism eller ett missförstånd om vad vi pratar om?) eller lever du ut någon märklig persona på internet för att maska något? Det här kanske framstår som en aggressiv eller hånful kommentar men det är inte så den är menad. Jag hoppas genuint att du mår ok

Falska komplimanger och lismande personer är avskyvärda. Lärde inte din mor dig att det är fult att ljuga?

Ärliga komplimanger ges inte på beställning.

Att göda en bekräftelsesjuk person kan driva ned den i ett djupt dike som sedan blir ett hål av sjuklig narcissism.

Personen som söker bekräftelse på det här sättet har något fel i sin mentala hygien och hälsa. Denna problematik tar sig uttryck i denna form av bekräftelsebehov. Om du göder det och understödjer det så bidrar du till att personens riktiga problematik ökar och ökar och personens behov av bekräftelse ökar i samma grad, eftersom det är så denne försöker lindra och plåstra om det egentliga problemet - sedan bildas en ond cirkel, en spiral av värre och värre sjukdomsbild och sämre och sämre mående.

Bryts det inte kan personen ha tagit sitt liv inom fem år.

Det är helt OK, för vi båda vet att du enbart projicerar. Du har grova psykiska problem, någon NPF-diagnos, och vägrar att förstå att ditt levnadssätt är fel. Du kan inte ens greppa att det finns människor som inte går runt och tigger andra människor om bekräftelse, utan anser att det är så fundamentalt till mänsklig interaktion att någon annan dynamik är helt oförklarlig.

Detta betyder att du helt enkelt är mindre. Varje relation du har är byggd utifrån ditt behov av att ta någonting från den andra personen, vilket gör dig till en parasit.

Mina relationer är byggda utifrån ett behov att ge till andra människor, inte att ta. Jag behöver inte ta, för jag har allt jag behöver hos mig själv. Det gör mig glad att ge till andra människor och att hjälpa utan att förvänta sig någonting tillbaka, någonting som är så främmande för dig att du inte ens kan förstå det.

Du är ynklig, förändra dig och bli bättre.

Tycker mest synd om dig som aktivt väljer att lägga energi på sådant du uppenbarligen inte mår bra av. En lösning på problemet är helt enkelt att ignorera alltihop och fokusera på saker som du faktiskt mår bra av. Personer som jag känner tar mer än vad dom ger, sådana håller jag mig borta från och det är inte svårare än så.

Det handlar inte om någon maktkamp om vem den ”goda” är det handlar bara om att du misslyckas med att identifiera och lägga märke till dina känslomässiga behov som uppfylls av andra människor. Varför du misslyckas med detta trots att du visar uppenbart adekvat intelligens är fascinerande men om det nu är den här personan och du blivit helt uppslukad av den och du genuint tror på allt du säger så kanske det gynnar dig. Jag vet inte vad det är du behöver dölja och det är inte heller något som angår mig.

Jag har inga känslomässiga behov som uppfylls av andra människor. Jag kan leva helt ensam, utan kontakt, och jag kan enkelt leva med en partner.

Vad som framgår tydligt är att du är en autist, med dålig självinsikt, känslokontroll och beroendeproblematik.

Du ser på relationer som transaktionella, där du ger någon uppmärksamhet och bekräftar deras behov med förväntan att de skall göra detsamma för dig. Detta resulterar i att du inte har några genuina relationer alls, du har inga riktiga vänner och du har ingen partner som älskar dig för dig.

Jag rekommenderar att du börjar meditera och börjar jobba på dig själv. Uppenbarligen har du en väldigt lång väg att gå om du inte ens förstår att samtliga människor har allt de behöver inom sig själva, och resan är lång. Du kan antingen välja att göra resan eller vara kroniskt olycklig och leva som en parasit hela ditt liv, där ditt liv går ut att finna någon annan dysfunktionell person så att ni kan leva i en narcissistisk symbios av att stilla era känslomässiga begär utifrån perspektivet av att "ta" och aldrig ge.

Det är ditt liv, men du har valt fel väg och den enda som kan ändra på det är du. Lycka till, du behöver det.