Vad gör man åt att folk tror sig begripa molekylärbiologi utan att kunna ett skvatt?

Molekylärbiologi är ett komplext område där allmänhetens kunskap ofta är begränsad. Detta leder till att många känner sig fria att fylla i sina kunskapsluckor med egna gissningar, vilket kan vara problematiskt.

Inom andra områden, såsom ellära, är sannolikheten stor att någon omedelbart skulle ifrågasätta ens gissningar. Men när det gäller molekylärbiologi är risken för att någon ska göra det relativt låg, eftersom de flesta människor har begränsad kunskap inom detta område.

Detta leder till att det räcker med en dålig studie i en oseriös tidskrift för att få igång svenska medier, som i sin tur intervjuar någon alternativmedicinare för att få svar på frågor som de inte är kvalificerade att besvara så sen sitter vi där med ett sverige fyllt av mammor som behandlar dieter som en blandning mellan mirakelmedicin och religion...

Jag personligen är ganska less på att min släkt och vänner inte har någon kunskap om mitt yrke och jag orkar inte längre bemöta deras okunskap. Så vad gör man?

Jag vill tro att jag inte går på lurendrejerier, men mitt minne återskapar minne efter minne där sjuksköterskor, privatvårdare, tandläkare, föräldrar och internet svikit mig. Jag fyller gärna på diskussioner med mina egna gissningar, man vill ha kunskap som stämmer får man studera det själv.

Vill man ha gratis kunskap får man bara kunskap som andra tjänar på att sprida.

Tänk såhär. Folk gör vad som helst för att överleva och känna sig värdefulla. Gissningar, lögner och sanningar behövs allihop för att överleva.

Byter vänner och släkt.

Alla går vi väl mer eller mindre på lurendrejerier ibland men nu har vi ett samhälle där folk är så villiga att acceptera vadfan som helst under förutsättningen att majoriteten av samhället inte heller ska kunna något om det. Det blir skevt och jag tycker ändå att det är allmännyttigt att ha en någorlunda hum om hur ens kropp fungerar

Vänd på frågan. Hur mycket kan du om var och en av dina släktingars arbete? Hur lär du dig om deras jobb om du inte får komma med frågor som visar din okunskap?

Och varför mer exakt skulle någon av dem vara så intresserad av din spetskompetens att de ska kunna något av det du arbetar med?

Är det detta tråden handlar om?
Jag hade ställt frågor.
Frågor som visar att de/media/rapporten saknar substans
Som gör dem svarslösa.
Sedan hade jag berättat hur det ligger till.

Ingen kan allt men jag går väl knappast omkring och påstår mig kunna saker jag inte kan. Skulle vara helt sjukt om jag försökte förklara VVS för en rörmokare men när det kommer till mycket inom vit biologi så är det ibland fritt fram att tro att man kan bättre än hela den samlade yrkesgruppen.

Rubriken ändrad till något mer upplysande (Originalrubrik: Socialt accepterat att snacka skit)
/Mod.

Ibland är det tröstlöst, jag skulle inte säga att det är låg chans att de sätter sig emot argumentet, fast de sätter emot med helt ogrundade argument som de hört på TV. Det värsta är personer som på ett sätt är inom rätt fält och förstår en bråkdel av dimensionen väl men inte alls förstår hela komplexiteten. Praktiserande läkare som ska uttala sig om epidemiologi, vaccinforskare på nån obskyr funktion som plötsligt blir vaccinexperter generellt för att de har rätt agenda. Nån som jobbar inom vården som tror att de förstår svåra mikrobiologiska händelsekedjor som knappt ens är utredda inom fältet osv.

Har levt med detta länge och försöker i alla fall då och då föra lite argument. Inte sällan används DN eller expressen som referens på verkligheten hos motargumentören, eller en studie (med felaktiga slutsatser) som de inte alls förstår. DN kan i sin tur använt typ New York Times som källa som i sin tur totalt vantolkat ett studieresultat, baserat det på en värdelös studie som försöker dra slutsatser långt utanför studiens relevanta område eller andra grava fel.

Det är svårt att försvara sig mot dessa argumentatörer då den man argumenterar emot inte över huvud taget förstår vare sig argumenten eller motargumenten och är helt övertygade om att det måste vara sanningen som står på SVT (trots att sanningen kan ha ändrats tre fyra gånger under årens lopp). Det är lite som att prata med en "flat earther".

Tyvärr är det väl bara att kämpa på. Man kan det man kan liksom. Jag är omgiven av ett stort gäng mycket kompetenta människor med hög utbildning ändå hjälper det inte alla att fatta hur man ser "helheten". Man måste ha ett litet intresse kring att faktiskt försöka förstå väldigt många vinklar för att "se det". Ibland gräver jag mig djupt i konspirationer för att försöka ta fram vad de egentligen bygger på för fakta. Det händer att man hittar mycket allvarliga problem med den "gångbara" dogman. Då får man börja gräva fram studierna och datat som de faktiskt bygger på. Alldeles för ofta är slutsatserna i en studie inte alls stödda i det data som faktiskt presenteras och lägg på en nyhetsvinkel på det. Jag har efter många år av slit kommit fram till att det enda man kan lita på i grunden är datat som studierna bygger på (eller ja det går ju inte om man inte ens tror på det).

Det man får ha med sig är hur ofta (så långt alltid) man har lyckats läsa den riktiga situationen och kunnat gissa slutet nästan helt korrekt på extremt lite data (även om det kan ta 5-10 eller ännu fler år innan verkligheten kommer ikapp). Jag tror det är tack vare ett helhetsperspektiv på området kombinerad med en grundlig förståelse för statistik, mikrobiologi, biokemi osv. Jag låter numera omgivningen vandra sin spretiga okunniga väg för att förhoppningsvis efter många år fatta hur det låg till när det finns distans till händelsen, mer transparent och opartisk fakta och där det börjar bli uppenbart att de vanföreställda vinklarna i nyhetsblaskorna bara var skräp.

Men jotack att man är välutbildad inom mikrobiologi/bioteknik ger exakt noll status jämfört en nyhetsanka. Det brukar sällan ens hjälpa att visa upp den studie som argumentet bygger på och visa att den inte kan stämma.

Jag har två kommentarer om detta.

För det första så är biologi - inklusive molekylärbiologi - ett område som det är jämförelsevis lätt att sätta sig in i utan omfattande förkunskaper. Med detta menar jag att en person med gymnasiekunskaper i kemi och biologi ofta kan läsa en vetenskaplig artikel inom området och i vart fall förstå huvuddragen av innehållet. Detta till skillnad från t.ex. artiklar inom matematik och fysik, där den som saknar kunskaper i matematik på universitetsnivå ofta inte fattar ett dyft.

Det finns förvisso områden inom biologin som är mer krävande när det gäller matematiska förkunskaper. Populationsgenetik och bioinformatik är exempel på det. Men även inom dessa områden är frågeställningar och resultat ofta lättare att förstå och förklara för en lekman än inom matematik och fysik.

För det andra så har den bildade allmänhetens kunskaper om molekylärbiologi ökat betydligt de senaste decennierna. De flesta vet idag vad gener, DNA, RNA och proteiner är. Det finns alltså numera en ganska solid bas att stå på om man ska förklara molekylärbiologiska frågor för folk. Så var inte fallet tidigare.

Så i stället för att klaga på att dina medmänniskor har felaktiga teorier om molekylärbiologiska problem bör du glädja dig över att de kan så pass mycket om ditt område att de åtminstone klarar av att ha fel. De har alltså klarat Wolfgang Paulis ribba för brist på vetenskaplig förståelse: Not only are you not right, but you are not even wrong.

Ja människor kan påstå vad som helst t.ex. "Mjölk är farligt", "Högströmsledningar orsakar cancer" om de blandar inte lite "avancerade ord" DNA, aminosyror bla. bla. så kommer få sitt påstående att verka rimligt och få kommer ifrågasätta det

Finns en benämning på fenomenet, Dunning-Kruger effekten; https://en.wikipedia.org/wiki/Dunning%E2%80%93Kruger_effect

Folk tror dom är smarta o vet mer än en som t.ex. doktorerat i ämnet. Man är helt säker på att sin egen uppfattning är den rätta, ibland för att man typ bara sett en bild med tillhörande text i sitt Facebook-flöde, o tar in det, alltså är det så, tror dom.