Partner vill inte gifta sig. Hur komma vidare?

Vill han inte gifta sig så är det nog bra att du frågar varför han inte vill gifta sig men gärna skaffar barn med dig. Giftermål är en trygghet för er båda ifall något händer.

Behöver inte kosta många kronor att gifta sig om man inte vill göra något stort. Räcker med 2 vittnen och en vigselförrättare.

fp

Mitten av 60-talet skulle jag säga.

Det var det mest sjuka skäl jag hört.
Han är osäker på ert förhållande och om du är den han vill vara med hela livet.

/VV

Sanningen i en mening, tyvärr.
Han blir panikslagen, ni kan inte kommunicera, dina framtidsdrömmar har inget gensvar hos honom osv.
Människa, vakna innan det är försent! Ni hör inte ihop, bryt nu, gå åt varsitt håll.
Ta en terapiomgång för din egen del, du behöver hitta hem till din dig själv.

Om ni behöver terapi p.g.a. att ni ”inte kan kommunicera” är det väl bara sunt att han just nu inte är säker på giftermål. Och du vill gifta dig ”för att känna dig älskad”, och rent krasst tänker jag att du helt enkelt vill snärja honom.

Mitt tips är att börja med parterapin, för det behöver inte nödvändigtvis vara kört för er. Men ett stabilt äktenskap bygger man på en stabil grund, och att gifta sig för att rädda relationen är att börja i fel ände.

Han kanske planerar frieri och när du tar upp det slår du undan benen för hans planer?

Precis som användaren Europe föreslår så låter väl parterapi som ett bra första steg i arbetet mot att kommunicera bättre? Tror du att det skulle vara en möjlig väg framåt?

Det verkar som att din giftaslängtan väcker massa grejer hos din partner när hen konfronteras med den, samtidigt som partnerns reaktioner väcker massa rädslor och katastroftankar hos dig. När det blir så laddat att kommunicera kan det verkligen hjälpa att ha någon med som vill er bägge väl och kan hjälpa er att sortera i allt.

Bra att du inte har några planer på att manipulera partnern att göra som du vill. Skulle det visa sig att ni har två väldigt olika visioner om framtiden och vad som är viktigt för er så skulle det sämsta vara ifall någon av er gjorde avkall på den drömmen bara för att vara snäll och hålla ihop förhållandet för sakens skull. Den typen av grejer skapar bitterhet för resten av livet, ifall man har otur.

Jag känner lite igen detta. Jag är/var undvikande och inte mkt för det sentimentala. Jag och sambon fick köra ett varv parterapi för att komma vidare. Jag drog iväg på en längre resa själv, för att inse att jag nog inte ville vara ensam. Sen skaffade vi barn. Efter sisådär 17 år tillsammans och tre barn gifte vi oss. Då var jag redo.

Att starta familj är dock betydligt större än att ingå äktenskap.

Det finns juridiska poänger med att gifta sig, men en hel del av dom klarar man sig utan. (Men om ni reser till något arabland slipper ni bli åtalade och avrättade för äktenskapsbrott..)

Häng inte upp dig för mycket på själva äktenskapsbiten.

Om ni båda vill satsa på terapi gör det först, och i den red ut vad som blivit fel ang. bröllopsämnet.