Mardröm eller minne?

Hej!

För något år sedan började jag drömma ganska mycket mardrömmar. Väldigt klara drömmar, som etsar sig fast på minnet.

En natt vaknade jag upp i panik.

Mardrömmen skapade panik och ångest och jag tänkte direkt, tänk om det hänt på riktigt? Tänk om det var ett bortträngt minne?

Om det har hänt på riktigt så måste det vara runt 15 år sedan då var jag alltså cirka 14-15 år gammal. Drömmen / minnet handlar om något jag gjorde (inte olagligt), men det skapar ändå mycket ångest.

Jag har aldrig haft ångest över denna händelse tidigare och aldrig mått dåligt över detta tidigare. Men efter denna dröm mår jag dåligt över denna dröm/”händelse” och kan inte släppa den.

problemet är att jag ofta går och tänker på denna dröm och ältar, ständigt i min tanke finns ”tänk om det hände på riktigt?”, jag kollar gamla bilder / sms långt bak i tiden, men kommer såklart inte fram till något nytt..

Det som talar emot att detta ska ha hänt på riktigt är att jag aldrig känt någon skuld/skam eller ångest över detta innan drömmen.

Men ändå finns det där i bakhuvudet som säger ”tänk om”.

Kan även tillägga att jag har/har haft en del tvångstankar/ångest/stress sen ett par år innan denna dröm. Då inte relaterad till denna dröm såklart.

tankar? idéer

Har du någon erfarenhet av KBT? Det kan funka för ditt problem.

Det existerar inget bortträngt minne utan det är bara en massa trams som användes som bevis i några åtal för ett trettiotal år sedan när det var populärt.

Man skall vara ytterst försiktigt med att tro på bortträngda minnen, det kan vara riktigt skadligt. Drömmar hantera känslor inte faktiska minnen. Men om du emotionellt nu börjat fundera i dom bannorna, kommer hjärnan automatiskt arbeta in de elementen i din dröm. Den jobbar liksom med det som är överst på skrivbordet. Prova att mata hjärnan med annat innan du somnar. Typ bok eller podcast.

Även om det faktiskt skulle ha hänt på riktigt så verkar det ju inte vara något som påverkar dig i ditt vardagliga liv mer än att du drömmer om det.

Beroende på vad den här mardrömmen består i så låter det mest sunda som att helt enkelt släppa det och gå vidare. Att du ältar det i vaket tillstånd gör ju att det blir mer sannolikt att du fortsätter drömma om händelsen oavsett om den faktiskt inträffat eller ej.

Jag har bara haft drömmen en gång. Det är ingen återkommande dröm, jag har andra mardrömmar, inte heller där någon återkommande.

Utan det är en utav dessa drömmar som skapade denna känslomässiga reaktion hos mig, dom andra drömmarna ligger bara där i minnet men stör mig inte så mycket.

Efter att jag vaknade av den ena drömmen så började denna karusell, om denna dröm var ett gammalt minne eller om det bara var just en dröm?

Ena delen av mig säger, ”såklart det var en dröm, har ju aldrig mått dåligt över detta tidigare?”, men sen kommer tanken ”tänk om det ändå är ett minne?”

Och så rullar bollen..

Okej, jag förstår.

Men även om det vore ett minne, vad kan du göra åt saken nu, 15 år senare?

Jobbigt läge.
Jag förstår hur du menar: har själv haft en serie mardrömmar som går ut på att jag gjort något orätt. Vaknar så med en hemsk känsla av att det är på riktigt och att drömmen påmint mig om något jag gjort i verkligheten.
Efter ett antal gånger med bara den klandervärda handlingen, har drömmarna övergått till att ha som premiss att jag visserligen begått handlingen flera gånger, men att några av gångerna bara var drömmar.
Vaknar och känner mig hemsk och försöker räkna ut vilka gånger som var på riktigt och vilka som var drömda.

Okej, denna dröm jag hade är mer en serie av 3-4 olika korta sekvenser. Har inget minne/dröm om före händelsen eller efter händelsen..

Om man tänker på andra minnen långt bak i tiden kan jag ändå komma ihåg hur man kanske tog sig dit(åkte tåg), kan komma ihåg både innan och efter.

Men denna dröm / minne är bara dessa sekvenser.