Skillnad mellan att vara missbrukare och någon som bara gillat att festa och ha kul?

Jag har supit en hel del i mitt liv och umgicks som yngre mest med 20-30 år äldre missbrukare, för att jag tyckte att de visste mer vad de snackade om och hade mer livserfarenhet. Men har under mina nu 5 år som nykter insett att jag hade ganska lite gemensamt med dessa människor. Jag har visserligen haft en ganska problematisk barndom och uppväxt, med föräldrar som gillade att supa sig fulla i tid och otid, även om de inte var "regelrätta" missbrukare då de faktiskt skötte sina jobb.

Flera av de här äldre missbrukarna jag umgicks med (varav en del var kriminellt belastade) var av typen "ältare", dvs de kunde "idissla" negativa händelser och trauman i sina liv och ofta tjata om det, på ett sätt som bara gjorde mig trött i huvudet. Jag umgicks mest med dem för att jag inte lyckades få andra "ordentliga" vänner. Som ett sätt att försöka fylla tomrummet i mitt inre.

Jag var ofta av dem sedd som "en snorunge som inte vet något om livet", för att jag kanske inte helhjärtat tog till mig av vad de sa och berättade om, Jag ville ju egentligen bara dricka för att ha kul och ville helst glömma alla problem och det som varit traumatiskt och svårt i mitt liv.

Håller för närvarande på att skriva en bok om mitt liv i missbruk och utanförskap och min tidigare vurm för samhällets utslagna och olycksbarn, den är ganska "tung" känslomässigt och jag har hittills delat ut ex (utkast) av den till mellan 40-50 personer med goda recensioner. Men när jag såhär i efterhand läser vad jag skrivit så känner jag att mitt liv egentligen inte varit så hårt som jag ger sken av.

Samtidigt ljuger jag ju inte när jag skriver om alla motgångar jag haft och hur jag hela mitt liv känt och haft ett uppenbart utanförskap och dragits med dålig självkänsla och dåligt självfötroende (jag var en sådan som bara vågade snacka när jag hade alkohol i mig, som nykter upplevdes jag för det mesta som tråkig och försigkommen (eller bortkommen) socialt.

Min fråga är alltså om det är viss skillnad mellan missbrukare som faktiskt ser sig själva som offer för omständigheterna och ältar enskilda livstrauman/ händelser i det oändliga, och de som är mer inriktade på att festa, ha kul och glömma alla problem.

Den sistnämnda kategorin bör ha lättare att sluta dricka och droga, eftersom de bör ha lättare för att glömma och gå vidare. Själv blev jag nykter utan hjälp av 12-steget och AA, för att jag verkligen ville bryta med mitt destruktiva liv. Många ser ju annars 12-steget och AA/NA som "den enda möjliga vägen".

Missbrukare använder det trots att det får betydelsefulla negativa konsekvenser. En gång per år eller varje vecka.
Beroende när man är tvingad till att använda det, men det behöver inte betyda att man missbrukar
- jag måste ha en braja varje dag, men jag mår skitbra av det
--
En som dricker på fest och bara får en baksmälla får ju en negativ konsekvens, men den är väl så liten att det blir inte blir till ett missbruk

Missbruk = Alltför flitigt bruk.

Många anser att man är missbrukare om man skjuter tjack, även om man bara gör det en gång i månaden. Skulle personen dra en lina i månaden istället skulle han ses som en färsking.

När det blivit ett problem skulle jag säga.

Jag avskyr att behöva sitta och lyssna på silverrävar och få höra hur orättvist behandlad de blev i högstadiet. Hur allt är andras fel och om de hade fått spela hockey för päronen så hade de varit med i NHLs Hall of Fame.

Eller hur de funderar på att dra till Kalifornien och lackera bilar samtidigt som de tatuerar på sidan om och surfar på fritiden. I verkligheten har de aldrig lämnat stan, aldrig haft ett jobb, är 50+ och bor hemma hos mamma.

Skriva om sina upplevelser tror jag dock är bra grejer, kul att du går för en hel bok.

Det finns ju två typer av missbrukare. De som självmedicinerar psykisk ohälsa och annat dvs 90 % och de som fastnar i ett missbruk pga för hårt festande vilket är den mindre kategorin dvs 10%.

Kan nog vara så att det är lättare för de som fastnar i ett missbruk pga för hårt festande att lägga av då de i grunden inte lider av psykisk ohälsa, massa obearbetade livstrauman och annat.

Något som man bör ta på allvar hur eller hur då 90 % av alla missbrukare avlider i sviterna av sitt missbruk till slut.

Antingen lägger kroppen av pga hårt slitage på de inre organen under för lång tid (Eddie Meduza) eller så blir det den klassiska överdosen av misstag (William Petzäll fd SD politiker).

Lmaooo! Eller påstår att problemet är att han är för smart.

Haha såklart. Så smart så han ser hur rutten världen är och därav hamnat i en depression som ledde till missbruk, jadda.

1. Det är väl en bra insikt att ha med i boken
2. Den första kategorin sitter inte sällan fast i ett beroende som de försvarar med att de är offer och dricker för att slippa eländet, inte för att ha kul. "Det går ett rykte på stan att man kan ha kul utan att dricka, men jag kan faktiskt dricka utan att ha kul. Den andra kategorins bevekelsegrund är kanske i högre grad helt enkelt att ha kul och slippa vardagens grå - inga allvarliga problem som äter upp en inifrån.
3. Grattis till ditt nya liv. För vissa som redan prövat allt kan en ny gemenskap vara den enda återstående räddningen

Men vad snackar ni om.

Missbruk är när det får konsekvenser för livet (utveckling, relationer, ekonomi etc etc). När livet börjar handla om det. När personen inte kan klara sig utan det. Ett fysiskt eller psykiskt beroende. Ett problematiskt bruk helt enkelt. Ett missbruk.

Personen har bara klätt in det i en annan paketering.

Det centrala är att det är ett påtryckande behov av att fly.

Man ljuger för sig själv liksom.

Lite som de som anser sig vara så upplysta och stå utanför det konventionella.
Eller folk som är kreativa och skapar, "jag blir mer kreativ av det, går utanför ramarna".

Hjärnan behöver skapa anledningar till att kunna fortsätta och detta är väldigt typiskt missbrukartänk oavsett om det är "jag behöver det för att orka med den här trista världen" eller "det är pga. dessa traumatiska saker".

Alla har sina egna försvarsmekanismer som säger att "det är okej att fly".

Vad glad jag är för din skull.
Bitterhet i kombination med missbruk gräver sig djupare i människan än en person som har missbruk men bara har kul. Innerst inne tror jag det handlar om människans kärleksbehov och hennes förmåga att ta emot den.

Jag skulle beskriva den första missbrukaren som du nämner där missbruket är snön som lägger sig på toppen av ”skuldberget”. Berget är trauman, jobbiga omständigheter, besvikelser osv. Det går inte att skövla bort snön den kommer tillbaka eftersom det är kallt på toppen av berget.

Den andra missbrukaren ser jag som snön på plätten. Skövlar du bort snön växer gräset och blommorna fram. Alltså är det lättare att sluta om man har kul och så.

Efter att ha varit både "brukare" och "missbrukare" håller jag ej med.

Det centrala är känslan av att behöva fly.

Sen vad "negativa konsekvenser" är för något. Ja det går att diskutera. Man skulle kunna säga att "negativa konsekvenser" är att distrahera sig från andra saker i livet som kanske var ens "riktiga kall".

Det är inte så klippt och skuret som du gärna vill tro.

Ta t.ex. folk som blir alldeles för fulla. Man skulle kunna säga att det inte är ett missbruk. Dom kanske bara somnar eller nåt. Men varför slutade de inte dricka innan de blev för fulla? Visst det är lurigt ibland.

För att vara ärlig är vi missbrukare alla människor eftersom vi får ut glädjeämnen när vi knarkar/super.
Bara i olika grader!