Hemlig sorg

Du kommer må bra igen snart.

Det kanske tar en tid att nå dit och det kommer bli fint när man ser det på ett annat sätt.

Som många andra skriver så kommer man må bättre av att prata med någon om det. Tills den dagen man kommer på sig själv att berätta samma sak om och om igen och man inser att man är färdiggräddad.

Just samma situation har jag inte upplevt men hypotetisk om man haft en väldigt bra relation med någon och den plötsligt skulle ta slut så skulle man vara ganska nära det du känner tror jag.

Jag förstår det logiska att inte kunna prata med någon för hur kan någon annan veta och förstå samma känsla? Den som varit med om något liknande har antagligen en bättre förståelse än en vanlig dödlig Svensson. De som arbetar med kommunikation är också bra att ha att göra med även om kanske alla inte är en perfekt match för dig och ditt ämne, inte på grund av vad du gått igenom utan för att de själva är olika bra på sitt jobb och har olika stil i sin profession.

Tänk på att man egentligen står ensam i all slags sorg. Sorgen är din att bära och den kommer ta den tid den behöver.

Att mista någon man älskar gör helvetiskt ont. Om nu detta är nytt så tycker jag du kanske borde fundera på att resa bort ensam ett par dagar. Du behöver inte säga något annat än att du känner dig nedstämd och ska ta en paus från vardagen.

Ponera att du skulle haft någon att prata med, det gör inte sorgen och saknaden mindre. Det enda som sker är att du lägger av din tyngd på andra.

Försök nu att ta kärleken du hade plus kärleken du fick av honom och läk ihop ditt hjärta. Han skulle ju inte vilja att ditt liv går sönder.

Som andra redan skrivit, kyrkan har sorgbearbetning om det blir allt för tufft.

Kram

Den enda som är en jävlig person här är du.

Du vräker ur dig hat mot en person som lider, som mist en älskad. Du är jävlig mot en person i kris. Det säger endast saker om dig och inget om ts.

Jag förstår att du inte gillar otrohet och att du själv blivit sårad. Det ger dig dock INGEN som helst rätt till att ta ut ditt egna har på en annan.

Jag får självklart tycka illa om otrogna och behöver inte känna empati för dessa individer. Det är INGET du bestämmer. Ser det som karma.

Fel i att gå bakom en partners rygg, jo. Fel av honom också om han också hade en partner.

Men du... det är ju på inget som helst vis relevant nu. Det enda som räknas såhär är kärleken. Ett liv har slutat.En älskad har försvunnit och du som älskar står kvar. Varken sorg eller kärlek kan viktas, din sorg är inte mindre än andras bara för att du sörjer i det dolda.

Vad som dock skulle bli fel är om du berättar för dina eller hans nära.

Lägg bort det där med fel och skuld. Det hjälper dig inte nu. Störst av allt är kärleken, försök när det är som tyngst ändå känna den runt dig. Du fick och kan älska det är något fint att ta med sig framåt.

Skriv. Skapa ett Word/Pages doc, sätt ett idiotsäkert lösenord på dokumentet, döp det till något helt banalt, typ "räkningar", och börja skriv. Allt du tänker på, små brev till honom, vad du tänker på själv, om ditt liv. Allting. Skriv! Det hjälper.