Där försvann 25 år framför flashback och datan. Hur ska jag förändra mitt liv?

Hej Flashbackare

Jag är beroende av flashback och datorn. Av att kolla nyheter och vissa kanaler på Telegram, samt en länksamlinghemsida. Det känns som OCD faktiskt. Varje dag samma sak, oerhört repetetivt och monotont. Grejen är den att jag har ingen riktig social sfär, ingen stam, utan flashback är min stam. Därav att jag är så beronde av flashback och spenderar så mycket tid här. Flashback har format mig enormt mycket.

Jag har mål, jag har läst många självhjälpsböcker. Har läst samma bok typ 15 gånger just för att jag vill ha en social cirkel.

Kollar inte på pornografi (hade beroende sedan typ 12 årsåldern vilket jag kom över när jag var typ 30) och kör även nofap som regel. Men jag tror att på grund av så tidigt och långt använande av pornografi dras jag fortfarande till datorn.

Tar 5-HTP och tyrosin. Ingen alkohol någonsin överhuvudtaget, äter enligt LCHF. Inget socker.

Har en 13 kgs övervikt och är i processen att tappa dem kilona vilket ska öka testosteron och det behöver jag nog desperat få upp. Ville påbörja testosteronbehandling men blev nekad i offentlig vård (testade då 8.2 nmol/l fast detta var efter en natt utan sömn och med alkoholintag vilket sänker nivåerna) och även av R*well (privat) på liknande nivå. *=e

Läkaren där ville att jag först skulle påbörja SSRI-behandling hos någon annan vårdgivare och visa upp journalerna för R*well eftersom jag är deprimerad och han typ menade att om vi påbörjade testosteronbehandling skulle måendet bli ännu sämre. Men jag ville inte påbörja SSRI pga biverkningarna och allt annat negativt om dem (som man läst om här på flashback). Detta var för ca ett år sedan.

Jag var helt inne på att jag skulle påbörja testosteronbehandling, det var mitt stora hopp som skulle fixa mig (depression, sover för mycket) under typ 3 års tid. Men det släcktes.

Den senaste tiden har jag kommit in på att jag kanske har hypersomni och bokat läkartid på vårdcentral för att ta upp det, men läkaren lär ju mena på att jag har depression som gör att jag sover så mycket och inte bevilja utredning. Visst har jag depression men jag tror att anledningen till varför jag har depression är för att jag sover för mycket. Jag mår alltid bättre de få gånger jag tar mig upp utan att sova så extremt mycket eller efter en natt helt utan sömn. Så min förhoppning är en hypersomni diagnos och behandling med modafinil för att inte sova så mycket.

Har bara en vän, om man kan kalla honom det. Det är en ny bekantskap från gymmet.

Har bipolär sjukdom och har varit tvångsinlagd typ 12 gånger på grund av mani, är runt 35 år och diagnosen ställdes väl när jag var runt 22. Har varit deprimerad för det mesta sedan 15-årsåldern. Även sovit för mycket sedan dess. 12-15 h per dygn.

Gymmar tre gånger i veckan och bastar även då. Har knappt arbetat på ca 7 år, har en passiv inkomst som jag lever på (5000 kr / månad). Bor med min far vilket jag vet låter loseraktigt men jag mår faktiskt mycket bättre med det jämfört med när jag bodde själv och har gjort många framsteg.

Jag tog litium i ca 4 år och arbetade, bodde själv i egen lägenhet. Men det var fruktansvärt ensamt på fritiden, det var liksom direkt hem varje dag efter arbetet och sitta framför datorn. Kolla serier, youtube, pornografi. Det gick så långt att jag började med cannabis mot insomningsbesvär, nu insett att det var en dålig idé och inte tänkt göra det igen. Man ska undvika det vid bipolaritet. Hade ingen mani under dessa fyra år och ingen tvångsinläggning. Trivdes i början på arbetsplatsen men sedan hände två saker som jag tror ligger till grund för att jag sedan dess inte velat arbeta.

För det första började en somalier på arbetet och en dag kom han fram till mig och sa typ att han tyckte att jag betett mig rasistiskt mot honom. Fast jag hade inte sagt något rasistiskt så han menade nog min vibe. Hade inget bra svar till detta rasistkort utan min reaktion var typ att jag tappade ansiktet helt. Efter det tappade jag min ställning i hierarkin, blev smörig och undergiven mot honom för att i Sverige att bli anklagad för rasism är som bekant väldigt allvarligt. Detta var för ca 10 år sedan.

För det andra började en annan man som vid tillfällen var aggressiv när han tyckte att jag inte gjort det jag borde göra, något jag uppfattade som helt orättfärdigt då han inte var chef. Jag tycks ha ett problem med att när någon är aggressiv mot mig så blir jag inte aggressiv tillbaka utan viker ner mig, vilket är något som jag tänkt på mycket är anledningen till varför jag undviker sällskap och isolerar mig. Jag skäms för denna svaghet, det känns som om att jag är en dålig man. Och det är jag nog, objektivt sätt.

Jag har läst mycket på flashback om människor i liknade situation och tipsen är säkert bra som man får, engagera dig i en förening, ett parti, citypolarna, RSMH, Fontänhuset. Problemet är att jag mår så fruktansvärt dåligt när jag vaknar att jag väljer att somna om och sover bort dagen. Har sovit 12-15h per dag den senaste tiden. Tiden går för mig därför väldigt fort.

Ca juni 2023 till ca juni 2024 låg jag 19 timmar per dygn i sängen. Tog melatonin och l-teanin, vilket verkar ha varit anledningen till det och som jag nu slutat med (melatonin slutade fungera att somna på). Efter senaste tvångsinläggningen vilket var för runt ett och ett halvt år sedan satte dem öppenpsykiatrisk tvångsvård på mig som stipulerade Zypadhera-injektion (olanzapin i injektionsform) en gång i månaden. Vill byta till litium pga biverknignarna och har pratat med dem om det men det verkar som om att det kommer bli Zypadhera ett tag till.

På sätt och vis har ÖPT:en varit bra för mig för jag hade avslutat kontakten med öppenvårdsmottagningen efter att en invandrare som skulle administrera blodprov för att kolla litiumnivåer hade en oehört läskig och oempatisk vibb när han meddelade att det inte fanns något blodprov inlagt i systemet, fast läkaren hade lagt in den så det måste ha blivit något fel. Samt att jag har telefonkontakt med min kontaktperson där som är leg psykoterapeut och våra samtal har hjälpt mot depressionen.

Jag går till ICA varje dag och handlar något litet bara för att få social kontakt och det hjälper en hel del med att bryta isolationen och med måendet. Min far har ett av mina kort och handlar livsmedel så detta med att handla livsmedel och få den där lilla men viktiga sociala kontakten som det ännu innebär var något jag gick utan i kanske 3 års tid, då var jag verkligen så isolerad.

Under sommaren kom jag in i en rutin där jag efter att ha betat av min OCD-rutin vid datorn gick ut och läste böcker. Det var bra men nu har jag tappat det.

Så i alla fall Zypadhera förhindrar förhoppningsvis maniska skov. Men jag tror att, som jag läst här på flashback att man blir, att jag blivit kemiskt lobotomerad av den. Vilket är varför jag vill byta till litium.

Började ta quetiapin för att sova men slutat med den sen runt en vecka tillbaka då jag märkte att den tar bort ångest och zombifierar mig, sen fungerade den inte att somna på heller. Jag vill inte ta bort ångest på ett onaturligt sätt. Så sen runt en vecka är jag tillbaka till mitt mönster som jag haft sedan 15-årsålder typ, att gå och lägga mig och ha insomni på typ 3 timmar där jag har tankar på att ta livet av mig för jag mår så dåligt. Även testat lergigan och propavan men dem somnade jag inte på. Läste att sömnmedicin inte försätter hjärnan i sömnstadiet utan snarare fungerar som att man bara blir medvetslös. Vad säger ni om det?

Min far arbetar på dagarna så jag är helt själv. Sen när han är hemma kollar han på TV, och jag sitter framför datorn. Så det är som att jag åtminstone har något gemensamt med någon; han sitter framför en skärm i rummet bredvid och jag sitter framför en skärm. Jag kollar aldrig på TV för jag har märkt att om jag kollar på skärmar som utstrålar blått ljust efter 12 så kan jag inte somna (har en e-bläckskärm till datorn som inte utstrålar ljus).

Jag ligger som sagt typ 15h i sängen per dygn, ibland mer. När jag vaknar så ligger jag bara under täcket och stirrar i väggen. Jag vill inte sätta mig vid datorn och påbörja OCD-ritualen med nyheter, flashback favoriter och aktuella ämnen, Telegram. Men sen så går det några timmar och jag tar mig upp och sätter mig framför datorn ändå.

Men hur ska jag orka ta mig till Fontänhuset till exempel? Samt att det inte är världens mest inspirerande personer där. Eller KBT-terapi. Hur ska jag komma upp på morgonen? Har en sån fruktansvärd sleep inertia. Har en wake up light som alarmklocka.

Igår gick jag upp 09:30 för jag skulle ta Zypadhera och sov då ca 7 h och 30 min. Lyckades hålla mig vaken under dagen inne i stan och kom hem runt 21. Gick och la mig runt 22 och kunde inte somna på kanske 4h, Vaknade ca 8, gick upp, somnade om. Sen sov jag till 19:30. 19:30! Så totalt kanske 17 timmars sömn.

Jag undviker allt i möjligaste mån pga hur dåligt jag mår vid uppvakande och hur mycket jag behöver (?) sova. Att ta koffeintabletter en timme innan uppstigning fungerar inte. Anledningen till varför jag blev manisk senast var nog för att jag tog motsvarande 6 koppars koffeintabletter under flera veckor för att komma upp.

Påbörjade en YH-utbildning inrikting programmering för ca 3 år sedan men pallade bara ca 3 dagar. Det var också så att dem var väldigt PK vilket var avtändande för mig. Försökt lära mig programmering från och till i 7 år men det har inte varit långvarigt. Gillar det inte heller.

Hur ska jag hitta något jag gillar att göra som jag kan tjäna pengar på? Gillar i och för sig att skriva den här texten så något med att skriva kanske.

Jag försöker täcka mitt sociala behov framför flashback och Telegram och det är ju ett stort problem, inget kan ersätta mänsklig interaktion i verkligheten.

Tror inte det finns någon som betalar för texter som den här.

Lär dig ett hantverk. Börja med att virka och ta dig upp till knyppling. Du får en relativt meritokratisk gemenskap och kan sälja det du producerar.

Hej,

Jag är helt slut för att jag är inne i internetberoendet igen. Vill bara kort säga att jag förstår, (även om det känns som om du ändrat lite detaljer och sådär, så som det brukar vara på Flashback).

Tack och lov kan jag sova (och du ska också vara glad att det inte är tvärtom, de som slutar sova brukar få det väldigt tufft snabbt är min erfarenhet).

Du ska såklart skriva, märks att du måste få ur dig saker, men kanske inte på internet?

Vet inte om jag kommer att kunna få ur mig något mera vettigt i morgon eller inte, och har försökt att inte gå in på Flashback hela veckan.

Fontänhus kan vara en idé, bra att du bor med pappa, du är bara 35 osv.

Hoppas du uppskattade att få ett snabbt svar som var ärligt menat och är säker på att du kan få många flera bra svar från andra som ser Flashback som sitt hem.

Ha det jättebra.

Försök att ta bort allt vad skärm heter några veckor. Försök ha rutiner, sätt kl på 8, gå upp, duscha, ät frukost,, ta en promenad.

Gör upp mål ,, tex ta kontakt med arbetsförmedlingen, sök en kurs, ett arbeta, plugga mm... Var uppe och gör saker från morgon till kväll...

Önskar dig lycka till.

Jag överväger seriöst att starta en camp för alla er datanördar från stan, hehe! Ut i naturen och jobba med kroppen så kommer ni sova som stockar och börja fungera normalt igen. Eftersom det handlar om rehab tänker jag ta betalt för mat och husrum. 3 månader- ett halvår borde få er på banan igen. Vad sägs?

Du kan ju börja med att sluta vara så in i helvete självfixerad.

Bra om det stämmer!
Vem fan orkar med en sån textvägg?
Bra att du tog det för laget!

jag behöver jobb hur söker man? gört tror många skulle må bra av det du skriver

annars är det kört med såna som ts

Skummade mest igenom den för att vara ärlig och såg att varje stycke inleddes med jag eller en variant av det.

Börja motionera på något sätt. Sätt rutiner. Stig upp samma tid varje dag även om du är trött. Ta en morgonpromenad och sen hem och ät frukost. Avstå skärmar ett tag och ge dig sen en kort tid framför datorn...typ en timme/ dag. Håll ut! Ska livet ge mera måste du ge mera ! Allt gott!

Aa det finns många av er förlorare som inte har några vänner eller flickvänner. Har sett att du verkar vara ett fan av att skriva i mina trådar haha, mest för att få vara med dom coola som får många svar.

Nu är det så att det är ett forum och du inte kan välja vad andra ska citera.

Men ett tips jag har till dig är att det kanske är dags att slänga din data? Jag gjorde det och började öva på livets spel.

Och kanske försöka hitta nån annan hobby? Väldigt många människor ägnar sig åt snabba kickar på sociala medier men dom som är dom största mästarna på sociala medier är dom som har ett liv och som inte loggar in så ofta. Då blir dom mer otillgängliga.

Att ha något annat att greja med kanske vore nåt? Kunna sitta och öva på en craft som gör att du kan nånting? Så många är uttråkade för att dom inte kan nånting?

Om du svarar (och inte bara ett fattigt inlägg) så har jag en bok som du kanske vill bli rekommenderad?

Det verkar som om du har svaren på många av dina frågor. Du verkar veta vad som är bra för dig och vad du skall undvika. Sen är det "bara" att genomföra också. Ta en sak i taget börja med det som är minst svårt.
Om du gillar att skriva gör det i stället för att nyhetssurfa. Behöver inte vara bra eller strukturerat. Bara bajsa ur dig så mycket du kan.