Karensdagar - hur ser ni på det?

Röster börjar höjas för att avskaffa karensdagar. Det oroar mig att minnet är så kort.

Få saker är lika destruktiva för samhällsekonomin, som jag minns det, än att få sjukersättning från första dagen.

Varför?

Det utnyttjas.

När de avskaffades (tror det var Bildt-regeringen) så kunde processindustrin både öka produktionen samt minska personalstyrkan i ett svep.

Hur?

De tvingades ha en stor reserv av kollektivare anställda för att klara av större sporthändelser. Folk sjukskrev sig för att i lugn och ro hantera denna spännande underhållning. Och många sjukskrev sig då samtidigt.

Hur kan man vara så naiv att tro att inte samma sak händer igen, och det slår mycket, mycket hårt mot industrins konkurrenskraft!

De går åt båda hållen. Det sätter press på arbetsgivare att få sina anställda att trivas och må bra på sitt arbete också..
Hur många är egentligen sjuka när de sjukanmäler sig? 20-40%? Jag är knappt sjuk och dyker alltid upp på arbetet, Men jag trivs där.. Hos tidigare arbetsgivare har jag vart sjuk 30-60 dagar per år och på riktigt sjuk kanske 1-3 gånger av dem-

En annan fördel med att avskaffa karensdagen. Då stannar man inte hemma 2a dagen eller veckan ut för man har redan förlorat de man ska förlora. Resten är 80% (också vinst då man inte betalar till o från jobb, lunch m.m
.
avskaffa skiten låt folk kunna stanna hemma EN dag om det krävs.

Man får väl se till att anställa pålitligt folk och erbjuda en bra arbetsplats där de trivs så slipper man okynnessjukskrivningar. De som bli sjuka vid större sportevent är nog få i sammanhanget och är ganska enkla att sålla bort. De flesta företag erbjuder även sina anställda extra lediga dagar utöver lagstadgad semester. Karensdagar förespråkas i regel bara av dåliga arbetsgivare.

Med karensdagar riskerar man att folk sjukskriver sig längre tid än vad de egentligen skulle behöva då det för somliga är lätt att resonera att de redan förlorat så mycket. Det riskerar även att folk går till jobbet trots att de är sjuka med smittorisk som följd.

Finns gott om argument både för och emot, du verkar dock bara se det enklaste skälen mot som nog inte har mycket grund i verkligheten.

Var har du fått det ifrån, att " få saker är lika destruktiva för samhällsekonomin"?

Den senaste utredningen kring karensavdraget påvisar i stället att karensdagen innebär att anställda stannar hemma längre än de behöver, och därför har motsatt effekt.

Vilka röster är det som börjar höjas? I så fall måtte det röra sig om röster som är väldigt tysta av sig för något nämvärt väsen av sig tycker jag mig inte höra...

https://www.expressen.se/debatt/de-som-tar-ansvar--straffas-ekonomiskt/

Det är socialdemokraterna.

Jag har fått det från erfarenheter från 80-talet och hur det utnyttjades.

Enagssjukskrivningarna samtidigt vid speciella händelser. Framförallt typ hockey-VM.

Som det är idag betalar ju arbetsgivaren första veckan.

Nej, man gör inte det och nej, de var inte få. Man hade en kraftig överanställning i t ex processindustri och som jag minns det så kunde en del firmor friställa 30% samtidigt som man ökade produktionen.

Det var gamla Å&R i Lund men någon referens lär jag inte hitta på det.

Ja, jag minns vilket träsk vi hamnade i för att industrin tappade sin konkurrenskraft6 och dit vill jag inte igen.

Nej. Vi betalar första 2 veckorna.
Tycker vi skall gå åter till 2 karensdagar som det var förut, och att arbetsgivaren betalar 1 vecka.

Det beror på.

Inom vissa yrken blir ju folk smittade på sina jobb. Tex. inom förskola/skola/sjukvård osv. Att bli smittad på sitt jobb av tex. magsjuka och behöva vara hemma (och därmed tjäna mindre/inte hinna göra sina arbetsuppgifter) är då tråkigt nog. Att dessutom få en karensdag är ju inte alls roligt.

I andra jobb är man inte lika utsatt för smitta på själva jobbet. Och då kanske det är mer motiverat med en karensdag.

Med tanke på risk för smittspridning tror jag det bästa skulle vara om karensdagen blev ett minne blott. Jag har ett jobb där jag träffar mycket folk. Under pandemin hade vi stränga regler om att vi skulle stanna hemma om vi kände oss det minsta sjuka. När den var slut satte sig min chef och räknade och kom fram till att vi kollektivt hade lägre sjukfrånvaro under den perioden än vi har i vanliga fall. Folk stannade hemma även om dom bara var lite småkrassliga, återhämtade sig snabbare än om dom gått till jobbet sjuka, och spred inte bacillerna vidare till kollegor som också skulle varit tvungna att stanna hemma om dom blev sjuka.

Karensdagen är också ett litet helvete för folk som har åkommor som går i skov. Min syrra lider av återkommande migränanfall. Med jämna mellanrum däckar hon ihop och behöver vara hemma en dag. Dagen därpå är hon kry igen och kan gå till jobbet utan problem. Problemet är att iom karensdagen blir det himla dyrt att vara hemma den där dagen så det är ganska ofta hon slänger i sig lite medicin och släpar sig till jobbet ändå, trots grav huvudvärk (plus att om hon inte går dit finns det ingen som täcker upp för henne, men det är ett annat problem). Hon jobbar inom akutsjukvården. Hur patientsäkert är det med en sjuk akutsköterska som är på jobbet enbart för att hon inte har råd att stanna hemma en dag?

Jag tror att vi måste sluta se på välfärden som en presumtiv arena för fusk. Ja, det kommer alltid att finnas ett fåtal människor som använder systemet för att fuska, men om vi anpassar reglerna enbart för att sätta åt detta fåtal så är det betydligt fler som inte kommer att kunna använda systemet till vad det är till för pga ekonomiska incitament.