Restauranger gör "lyxmat" av världens enklaste maträtter?

Har märkt av en tendens de senaste ca 10 åren att restauranger marknadsför enkel och billig mat som "lyxmat".

Hamburgare köptes förr i det lokala gatuköket, och var en enkel måltid som kostade kanske en tredjedel av att gå ut och äta på en "riktig" restaurang. Idag ska man besöka flådiga inneställen runt Stureplan och få hamburgare serverade med en körsbärstomat på tandpetare på toppen, där hela stället lyser av lyx och neonskyltar. Givetvis går en måltid på 250-300 spänn som minst.

Såg nu senast att Le Kebab ska försöka sig på samma koncept med kebab, som också är traditionell gatuköksmat. Varken dyrt eller lyxigt i sitt klassiska koncept, men nu ska även kebab bli den nya lyxmaten.

Lyxmat för mig är oxfilé, hummer och hälleflundra, inte hamburgare och kebab. Framförallt är det fullkomligt orimligt att restaurangerna försöker dra på med rejäla överpriser för så enkla maträtter, som vem som helst kan laga och som består av billiga ingredienser.

Vad kommer härnäst? Ska man gå till flådiga Stureplansrestauranger och beställa gröt eller fattiga riddare?

Det är ju som regel frysta och processade hamburgare som serveras från gatukök. De andra profilerar sig med bra kvalitet på köttet och rena råvaror.

Kebaben du hänvisar till är inte heller sunkig, och kostar cirka 50:- mer än den gör i förorten.

Barnet som älskade kebab och burgare har växt upp och blivit en medelålders man som älskar kebab och burgare. Med mer pengar att röra sig med kan det nu få kosta lite.

Det är ju högrevsfärs i de hamburgarna, så det är en jävla skillnad på köttet mot Donken. 250-300 spänn är ju bara för att det är i Stockholm. Det fanns en kortlivad fransk restaurang i Uddevalla som tog ungefär halva det priset för jättegoda burgare.

Riktigt löjeväckande är det väl när något innerstadsas i Stockholm betalar 2500 för att äta granskott på Frantzéns...

Man kan väl göra en hamburgare hur exklusiv som helst.
Ett gatukök hade en liten burk kaviar på sin lyxburgare och den gick på 500:- för 20 år sedan

Har nog blivit så för en hel generation är uppfödd på hamburgare och efterfrågar detta även på lyxrestauranger. Numera äckligt mycket inkomster och beredda betala 5 ggr priset för att slippa få den frystinade varianten.

Denna generation vet inte längre vad annan mat är för något.

Jag efterfrågar det motsatta, att restauranger börjar göra budgetversioner av världens svåraste maträtter

Glöm aldrig den viktigaste frasen inom ekonomi..--Folk älskar att bli lurade--

Fast vad är det lögnaktiga i det hela egentligen? De vet ju att de får en hamburgare och ser vad den kostar.

Vi kan byta ut din lilla visdom mot något i stil med att vi älskar att göra som alla andra, för det är ju det man gör.

Om det bara kostade 2500 att äta på Frantzén så skulle nog ännu fler vara stammisar där, deras ”granskott” är ju klart dyrare än så. Och om man inte har testat så vet man förstås inte skillnaden mellan en burgare med pommes på ett sunkhak, och en kväll i ett avslappnat townhouse med en måltid skapad av en världens allra bästa kockar.

Det är väl inte så konstigt att kockar gillar att experimentera med välkända maträtter; dekonstruera dem eller stöpa om dem i egen tappning. Videgård gjorde en egen tunnbrödsrulle, Jureskog slängde på en bit Svarta Sara på sin burgare, och andra har gjort molekylärgastronomi av köttbullar. Kul, inspirerande och oftast både fantastiskt gott och tankeväckande ur smakhänseende.

Om man inte vill testa nåt nytt så slipper man, då kan man fortsätta äta sånt man har ätit tusen gånger innan. Argumentet ”jag vet vad jag gillar så varför testa något annat” är ju väldigt bekvämt, eftersom man då alltid får vad man vill ha och slipper fundera över vad man går miste om.

Själv tycker jag att den som aldrig har ätit på en trestjärnig michelinkrog har missat något i livet, det är en upplevelse. Vissa kanske inte tycker att det är värt pengarna, men hur ska man veta om man inte har testat?

Det är viktigpettrar med hävdelsebehov som känner att de behöver äta på sådana ställen. Det är klart att det är skillnad på Donken och en riktig restaurang, men flera tusen för en måltid för att den är lagad av någon kändiskock på en kändisrestaurang är ju bara löjligt.

Sokrates brukade gå runt på marknaden och göra narr av människor som köpte statusprylar och Diogenes hade inga ägodelar utom sin amfora och sin mantel.

Jag tolkar det som att du inte har varit där, och att du dessutom tycker att det sätter dig i något slags moraliskt överläge. Det, om något, är ett hävdelsebehov. Folk spenderar sina pengar som de vill, jag är ju helt ointresserad av att du hellre lägger dina pengar på pornhub och folköl. Det skulle heller aldrig falla mig in att skylta med var (eller vad) jag äter, så där faller din teori om vilka som äter på restauranger med högre priser.

Det finns heller ingen motsättning mellan det ena och det andra; jag uppskattar både en tunnbrödsrulle sittandes på ett picknickbord utanför en korvmoj, och en flerrätters middag på en bra krog. Det är olika saker, och erbjuder förstås också helt olika upplevelser. Att helt omotiverat avfärda allt som är dyrt för att det finns billigare alternativ, låter som en torftig tillvaro. Situationen, sällskapet och miljön avgör ju om det passar bättre med en burk Norrlands Guld eller ett glas champagne; men tekniskt sett är ju båda alternativen en dryck.