Vad är förklaringen till att vi finns?

Vad är er förklaring till att världen och vi finns och med 100% säkerhet mitt medvetande och högst troligt även ert? Varför blev du inte den jag är, och jag någon annan?

Varför och hur hamnade mitt medvetande just i mig och inte i någon annan när det borde kunna ha blivit på bokstavligen oändligt många andra vis?
Finns det någon säker slutsats som man kan dra av det?

En förklaring kan vara att en eller flera gudar med avsikt skapade oss till dom vi är men den ultimata förklaringen kan inte vara den.
Ett matrix kan inte heller vara förklaringen eftersom någonting i så fall måste skapa, upprätthålla och projicera det för oss. Varför finns vi?

Du finns för att du ska göra någon meningsfullt här på jorden.

I begynnelsen skapade Gud Fader himmeln och jorden. På den sjätte dagen skapade han människan. Mos 1:26-27.

Vetenskapligt Perspektiv:

Från ett vetenskapligt perspektiv kan vår existens förklaras genom en kombination av fysik, kemi, biologi och evolution:

Kosmologi och Fysik: Universum uppstod för ungefär 13,8 miljarder år sedan genom Big Bang. Efter detta skapades grundläggande element och komplexa molekyler i stjärnor.

Evolution: Livet på jorden utvecklades genom evolution. De första enkla organismerna utvecklades till mer komplexa livsformer genom naturligt urval, vilket ledde till den biologiska mångfald vi ser idag.

Mänsklig Evolution: Homo sapiens utvecklades från tidigare arter av hominider genom en lång process av genetisk förändring och anpassning till miljön.

Filosofiskt Perspektiv:

Filosofiska perspektiv på varför vi finns kan variera beroende på vilken skola av tankar man följer:

Existentialism: Existentialister som Jean-Paul Sartre menar att livet i sig självt inte har någon inneboende mening. Istället är det upp till varje individ att skapa sin egen mening och syfte genom sina val och handlingar.

Absurdism: Albert Camus hävdade att livet är absurt eftersom vi ständigt söker mening i en meningslös värld. Han menade att vi ska acceptera det absurda och leva våra liv med passion och engagemang trots bristen på universell mening.

Religiöst Perspektiv:

Många religioner erbjuder sina egna förklaringar till varför vi finns, ofta kopplade till en skapande gud eller högre makt:

Kristendom, Islam och Judendom: Dessa religioner tenderar att tro att människor skapades av Gud med ett syfte, ofta relaterat till att leva i enlighet med gudomliga bud och skapa en relation med Gud.

Hinduism och Buddhism: Dessa traditioner kan se livet som en del av en cykel av återfödelse (samsara), där syftet kan vara att uppnå upplysning och frigörelse från cykeln av liv och död.

Personligt Perspektiv:

På en mer individuell nivå, människor kan hitta mening och syfte genom sina egna erfarenheter, relationer och mål. Vissa kanske finner mening i att bidra till samhället, skapa konst, upprätthålla relationer eller följa personliga passioner.

Var och en av dessa perspektiv erbjuder unika insikter om varför vi finns, och många människor kanske finner en kombination av dessa svar som ger dem en djupare förståelse för sin egen existens.

Nej inte mycket kan förklara detta. Givet för det första då av några miljoner möjliga medvetanden så var det du som först vann "racet". Dvs var den spermie som befruktade ägget. Alla de andra möjliga miljoner och åter miljoner medvetanden blev aldrig ens till. Så vi är vinnare bara att ha ett medvetande. Plus det faktum att det är än färre som faktiskt levt tillräckligt länge så de kan fundera på det. Eller då ens haft tid och möjlighet att grubbla om det. För de flesta människor som levt hr det ju bara varit sett till att överleva få föda osv.

Sedan frågan är intressant. Om vi ser detta med framtiden. Att man ska kunna koppla över medvetanden till artificiella kroppar. Filmen The 6th Day symboliserar väl detta problem rätt bra. Om ett medvetande går över till en annan form, så måste ju det första medvetandet dö. Annars kan det bli två samtidigt likadana medvetanden.

Inget med universum, fysik, evolution, religion, gudar och existentialism kan förklara varför något av det finns.
Frågan och svaret finns bortom det. Den enda slutsatsen jag kommer till är det inte finns någonting. Frågan är dock varför upplevelsen finns.

Den enda möjliga förklaringen kan bara vara att jaget är möjligt tills just det inte längre finns.
Vad det blir när det inte längre finns är frågan men felet ligger i att ställa den frågan eftersom det inte finns något.
Det finns ingenting mellan min nästipp och mitt finger när jaget tittar på det.

Det är möjligt, så det är oundvikligt?

Om informationen av alla olika möjligheter finns, så finns de väl — i någon form?

Någonstans ”där ute” i allt brus av möjligheter/information så finns det information som representerar den du är och vad du tänker just nu. Det är ju helt obestridligt ur alla perspektiv. Det är den enda absoluta sanningen. Så tänk om det finns mer information, fler möjligheter, och tänk om de möjligheterna är lika existerande som din möjlighet?

Jag tänker, lite ”jag tänker, alltså finns jag” och i stilen av av Boltzmannhjärnor. Ett brus av information. Någonstans i det oändliga bruset är något som representerar du, och på en annan plats är något annat. Så om det kan finnas - om informationen som representerar det finns — så finns det, och det är oundvikligt

Tänk dig en galen elefant på månen. Grattis — du har precis ”skapat” (men egentligen fanns möjligheten och informationen redan där) information som representerar en galen elefant på månen. Den kanske bara finns i din hjärna såvitt vi vet — men den är där, allt som behövs för att representera den existerar. Det bevisade du när du tänkte på den

Informationen är en struktur i din hjärna, och strukturer kan även uppstå utanför hjärnor, särskilt i oändligheten

Du kan ställa samma fråga, inte bara i kontexten av medvetna varelser som dig själv, utan till allt som existerar, och genom detta vinna djupare insikter: Varför finns något överhuvudtaget?

Enkelt uttryckt, för att ingenting inte kan existera. Omöjligheten av icke-existens gör existensen oundviklig, och i förlängningen möjliggör den också din egen existens.

Word

Ditt medvetande hamnade inte i jusy dig, det formades av allt som utgör just dig. Tekniskt sett är vi väl lika lika eller lika olika andra som vi skiljer oss i utseendet även om variationerna som uppstår i våra inre, inte hänger samman med våra yttre utseenden.

Slumpen.