Jag älskar för hårt och blundar för mycket

Jag hade kunnat skriva en hel roman men ska hålla mig kortfattad.

Jag är ute efter att komma fram till vad fan jag håller på med och vad jag ska ta mig till.

Känns så hopplöst just nu och tvivlar på att jag någonsin kommer få uppleva en lugn och stabil relation.

Sommaren 2020 träffa jag min sambo, vi blev blixtförälskade. Sommaren 2021 flytta han in hos mig.

Han är den enda som matchat mig sexuellt, både i drift och Kinks.

Jag upptäckte vintern 2021 att han pratade med andra och att han varit otrogen mot mig. Han var ångerfull och jag förlät honom.

Jag har varit den som dragit in pengar och skött allt vad gäller ekonomi. Han plugga när vi träffades.

Jag har alltid haft kontrollbehov, han har fått mig att släppa på det. Vilket är vad jag behövde.

Nu är min ekonomi körd i botten.

Jag känner mig så jävla dum och lurad.

Han säger att han älskar mig men att han alltid är otillräcklig.

Det kvittar vad jag säger eller vad jag gör, så känner han alltid att han inte räcker.

Jag gör allt för den jag älskar.

Jag har varit stöttande, förstående och haft sånt tålamod med allt. Men jag kan inte fortsätta vänta.

Jag anser att alla våra bråk grundar sig i att han säger en sak och sedan gör han något annat/ han ger mig förväntningar som inte införlivas.

Jag är rak, tydlig och öppen i min kommunikation. Han tycker bara jag gnäller. Att jag attackerar honom när jag uttrycker mina känslor, min oro och mina rädslor.

Jag känner mig ensam i relationen och att han inte vill förstå mig.

Vad håller jag på med?


Hur ska jag komma vidare? Hur skulle någon annan någonsin kunna älska mig när jag varit så jävla dum och naiv.

Jag vet vem jag är, jag vet att jag är fantastisk och att jag är värd att älska. Värd att känna mig prioriterad.

Om den där sista meningen verkligen var sann så hade du inte startat den här tråden.
Då hade du för länge sedan slutat att lägga så många av de få år du har här på jorden på den återvändsgränd din sambo är, och istället öppnat upp ditt liv för att träffa någon bättre.

"Hur skulle någon annan kunna älska mig när jag varit så dum och naiv"
Rätt person, en snäll, erfaren, person, ser inte öppenhet och givmildhet som den du haft som något negativt, de är liknande själva. Och likt dig har de också ofta blivit brända av egoistiska människor de haft relationer med. Du behöver nog inte vara orolig för att de skulle se ner på dig pga det.

Innerst inne vet jag ju att där är sant. Men jag har fan tappat bort mig själv i denna relationen. Jag känner mig på riktigt jävligt patetisk som ens startat tråden.. men det är den enda utvägen jag har just nu känns det som.

Det är inte lätt att bryta med någon man älskar… jag önskar jag hade kunnat hata honom.

Du behöver inte hata honom.

Du är inte skyldig honom någonting och behöver inte ha en "tillräckligt bra" motivation för att ta slut på relationen. Men att du inte längre tycker att det är tillräckligt bra tillräckligt ofta för att väga upp nackdelarna är den bästa av anledningar. Om det är så dvs.

Du är inte hans morsa och ditt liv är inte till för att få honom att må bättre.

Inte i någon relation och absolut inte när han är ett arse som knullar andra.

Tror du du kan hitta någon annan som kan behandla dig bättre. Dumpa honom.

Finns folk i din situation som dessutom haft barn och som ändå dumpat.

Jag vet att du kan göra det. En dag ligger du på din dödsbädd och ditt liv är förbi. Tror du att du kommer ångra mer att du stannade av rädsla för förlust eller att du gick vidare och prövade lyckan?

Nej.. jag kanske inte behöver haha honom.. men jag är rädd att jag inte kommer kunna motstå honom. Han kommer få mig att ta tillbaka honom.:.
Känner mig ekonomiskt bakbunden..

Jag står ensam på lån och avbetalningar… för han inte kunde…

Lån och avbetalning är egentligen helt emot mina principer…

Jag har liksom tappat allt omdöme.

Hmm... skulle vilja vara både hård och snäll mot dig på samma gång...

Positivt. Du tänker och reflekterar. Du verkar vara en bra genuin människa. En bra partner.

Negativt. Du är för hård mot dig själv. Vi gör alla misstag, särskilt när det gäller kärlek och känslor. Det viktiga är att lära av dem så man inte upprepar misstagen. Ja, du har varit naiv och blivit utnyttjad och du har kört din ekonomi i botten vilket ger dig en längre väg tillbaka och färre alternativ. Du ser mer till vad någon säger än vad någon gör. Big mistake. Handlingar är alltid viktigare än ord.

Rakhet och tydlighet är viktigt men HUR man säger det är lika om inte än viktigare. Han uppfattar att du gnäller och då kan "huret" vara något du behöver se över. Oftast framför vi människor våra synpunkter när vi är i affekt vilket oftast inte blir bra.

Vad göra?

Ransaka dig själv. Var helt ärlig. Erkänn dina fel. Fråga dig vad du kan lära av dem. Sedan förlåt dig själv för misstagen. Lägg misstagen bakom dig men bär med dig erfarenheten av dem. Det kommer bara vara positivt, även för en ny partner.

Fundera över vad du vill ha i en relation och fundera sedan om du kan få det i din nuvarande. Tänk att du mycket väl kan älska någon men ändå inte vara relationskompatibel samt att en relation kräver att båda älskar / vill den andra väl. Det räcker inte med ena parten.

// CC

Uppskattar er ärlighet.

Jag har rannsakat mig själv så mycket. Jag har frågat honom hur han vill att jag lyfter saker med honom.

Jag pratar alltid utifrån mig själv. Jag känner, jag upplever, jag uppfattar…
Oavsett hur jag säger eller gör anser han att jag anklagar honom.

Jag har tröttnat lite på att vara den som anstränger sig och försöker nå fram. Jag får oftast svar som ”jag vet inte”, ”jag behöver vara själv”, ”vad tror du om mig?”, ”du får mig att framstå ”

Han tar noll ansvar för hur han får mig att känna. Frågar jag om han vill att jag ska va ledsen, svarar han ”vad tror du själv” sen går han.

Han skulle exempelvis föra över en större summa pengar till mig ni i månadsskiftet. Jag har räknat med den summan för att han sagt att det är den summan.
Jag fick en fjärdedel. Då frågade jag om han skämta. Kanske klumpigt uttryckt men jag blev helt chockad. Jag har semester. Inte han. Nu har jag inte råd att göra något alls med mina barn. Så det jag planerat får ställas in. För att jag hade fel uppfattning.

Dumpa honom och leta efter en ny partner.
Om han verkligen ångrar sin otrogenhet, får han visa det.
Ni mår inte bra tillsammans, fokusera på dig själv och vad som gör dig lycklig istället.

Du får det att låta så enkelt…

Han är kanske ett attraktivt val om valet står mellan honom och ingenting.

Men valet står mellan honom och en vettig människa.

Den perfekta partnern finns inte men du kan om du är någotsånär attraktiv/vettig hitta någon som inte är otrogen och ekonomiskt omogen.

Din ekonomiska situation måste du styra upp. Om du står på lån åt honom så måste du åtgärda det asap.

Lånen får jag skylla mig själv för. Finns inget jag kan göra åt det alls. De är i mitt namn alltså mitt problem.

Jag kanske kan träffa en vettig person men jag är rädd att jag är för skadad nu. Att jag har blivit svårare att älska.. jag har inte haft problem med tillit förr.. men nu har jag ju det.

Jag känner så klart dig inte alls. Men baserat på det du skrivit här och mina egna erfarenhet med folk i min närhet och mig själv:

Självklart har du sår, jag känner så gott som ingen som gått genom livet utan att vara med om skit. Självklart kommer de ta tid och energi för att delvis läka, självklart kan de inte börja läka förrens orsaken till att de finns avlägsnat, och självklart kommer de eller minnet av dem aldrig läka helt, och de kommer vara en faktor i eventuella framtida relationer.

Men vettiga människor letar inte efter en perfekt partner med en perfekt bakgrund för de vet att denna person inte finns. Och själva är de inte heller perfekta så vem vore de att begära av sin partner det de inte är själva.

Vettigt folk letar i min erfarenhet istället efter någon som de är attraherade till, som bryr sig om dem och vet hur de visar att de bryr sig om dem, där de dåliga dagarna kommer tillräckligt sällan och är tillräcklig lindriga för att de bra dagarna ska mer än väl väga upp för dem. Någon som känns som ett "catch" som de känner sig lyckligt lottade att få vara tillsammans med. Högst troligen finns någon som skulle känna så för dig. Om du även skulle känna så för den personen och ni båda är öppna för ett nytt förhållande, så kan du ha ett bra förhållande som kan räcka ett helt liv framför dig.