Är en befolkningsminskning bara av ondo?

Journalister skriver om att Kina kommer att få problem då det föds för få barn.
Samma tongångar hörs även i svensk media.
Fast det största problemet här i landet är väl att svenska kvinnor föder i medel 1,5 barn medan bidragsturisterna pluppar ur sig 3,5 ungar i snitt.
Vilket inte kommer att gå ihop ekonomiskt, om inte turisterna kraftigt övergår till att bli skattebetalare.

Jag antar att som med det mesta här i världen så finns det flera aspekter att fundera över när det gäller befolkningen på klotet.
De flesta anser väl att det är helt ok om befolkningstalet i Afrika sjunker rejält.
Bör vi inte se det på samma sätt för Sverige, eller finns det något gyllene tal som är "perfekt balans?
Är snittet 2 barn per kvinna det optimala?

Människan är den varelse som ställer till mest elände av alla för allt annat levande, så i princip bör väl människan ur den synpunkten decimeras till kanske 5% av dagens befolkningstal.
För dig som nu tänker skriva att jag kan vara god förebild och ta livet av mig själv, jag besparar dig det inlägget nu.
Ni övriga som kan hålla mer än en tanke i huvudet, hur ser ni på detta med ökad eller minskad befolkning?

Den traditionella tankefiguren är att tillväxten står i direkt proportion till befolkningsmängden, och minskad befolkning innebär då minskad ekonomisk tillväxt. Japan och Sydkorea brukar framhållas som exempel, och Kina står då näst på tur. Men det finns fler variabler, och Kina löser problemet genom att investera i den afrikanska befolkningstillväxten (belt & road med flera projekt). Se det som en pensionsfond.

Ur en mindre snöd ekonomisk synvinkel är befolkningsminskning förstås alldeles utmärkt, då vi är alldeles för många för en hållbar jord. Särskilt de som värnar klimatet måste någon gång inse att utsläppen står i direkt proportion till befolkningsmängden.

Afrika är idag glest befolkat, men kommer att stå för i princip hela befolkningstillväxten fram till sekelskiftet. Tre miljarder fler afrikaner ska då ha kyl, frys, mobil, elbil samt göra den årliga flygresan till Paris och Tokyo. Och tillväxten kommer främst att ske med koleldning till en början.

För att inte tala om hur vi tränger ut allt fler biotoper och därmed ger förutsättningar för nya pandemier. Redan i dag är hälften av alla människor beroende av konstgödsel för sin livshållning, och konstgödsel kan bara framställas (ekonomiskt) av metan (=> vätgas). På samma sätt är civilisationens fundamenta stål och betong bara möjliga att framställa (ekonomiskt) med fossila processer. Mycket utsläpp blir det.

Små befolkningar ger faktiskt bättre länder för folket än stora befolkningar. Detta nämns aldrig!

Ju fler innevånare, desto mer utspädd blir demokratin. Ju mindre inflytande får varje individ.

De bästa länderna i världen har små befolkningar. De sämsta länderna har stora befolkningar. Men staten i alla länder (tex den svenska) vill växa och få fler skattebetalare, fler myror i myrstacken, trots att det är till skada för befolkningen och individerna.

Så frågan är vad man vill prioritera. En starkare stat, eller en lyckligare och rikare befolkning? Är staten till för oss, eller är vi till för att tjäna staten (som i kina)?

Ja, en befolkningsminskning är alltid av ondo. Det finns helt enkelt inte folk att hålla igång systemet.

Möjligtvis parasiter likt zigenare som ingen saknar, kriminella och dårar. Men sådan ingenjörskonst har alltid slutat i katastrof.

Däremot behöver en befolkning inte expandera. Det är bara idiotiska politiker som tycker det är bra för det innebär att fler betalar skatt. Men man får alltid högre kostnader. Men så långt räcker inte deras näsa.

En befolkningsminskning är förstås av godo och inte av ondo.

Den tekniska och maskinella utveckligen gör att färre kan göra mer, inte tvärtom.

För ett land som Sverige med vår oerhörda mängd bidrag är det förstås ännu bättre.

Däremot är det förstås viktigt att komma ifrån socialdemokraternas dogm att för att göra någon organisation eller del av en dylik bättre så är inte det viktiga att öka dess effektivitet och kvalitet utan bara att kasta på mer människor.

Om någon politiker påstår att någon verksamhet behöver mer folk, mer ”händer” eller dylikt så be denne alltid att jämföra med de tre mest effektiva liknande verksamheterna i världen.

Det är aldrig så att den mest effektiva använder mest folk. Detta gäller även för hela länder. All neutral forskning visar detta.

För att enkelt få en tydlig bild av detta rekommenderas den klassisk byråkrati-boken ”The Mythical Man-Month” som i huvudsak behandlar programvaruutveckling, men tydliggör detta för alla mer avancerade arbeten.

Allt prat om att vi behöver bli fler är utan undantag politisk propaganda.

Här finns 2 läger.

De som vill ha mer pengar. Alltså globalisterna, med de stenrikas fansvans.
Pengarna måste omsättas och skapa mer.
Även grupperna under som vill ha mer utav det som dumma politiker skapar för en s.k. "bättre värld".
Utvecklingen behöver inte bli så jävla kapitalistisk bara för att vetenskap och framåtanda skördar framgångar.
Allting kan läggas på en balanserad nivå som gynnar mänskligheten mycket bättre än i dag.

Sen har vi dom som ser vad obegränsat barnafödande resulterar i. Svält, sjukdomar, skövlande av jordens resurser, massförflyttningar av folkstammar, m.m. Det är ett mycket större problem än tillväxtens måsten.

FN slutade förorda om födelsekontroll för många år sen då globalisterna tog över styret, numera är det helt tyst i dess korridorer.


En reglerad befolkning är naturligtvis det bästa, som lever i harmoni med naturen och andra folk.
Eftersom de påstås att vi är för många på planeten borde vi alla jobba för en minskning.

Deflation, dvs sammandragande ekonomi är av ondo eftersom det leder till minskat välstånd.

I Kina är staten till för folket. FOLKrepubliken Kina, som det heter. Det innebär att staten ibland gör ingrepp i storbolagen för att tämja deras girighet och bättre tjäna folket.

Minskad befolkning är mest av godo. Viktigast är att vi är glest befolkade, det motverkar smittor och konflikter bl a. Trängsel och konkurrens om resurserna skapar slitningar och konflikter. Bäst är om varje person har tillräckliga arealer för att vara hyfsat självförsörjande (sen kan man ju såklart använda sina arealer till olika saker och köpa/sälja av andra)
Sen är ju varje person även en kostnad för samhället i de flesta skeden av livet. Sjukvård, utbildning, lön, hälsovård, behov av infrastruktur, pension, mer sjukvård, begravning - allt detta måste ju finansieras på något sätt.

Ur "Ett liv på vår planet" av David Attenborough:

"...uppseendeväckande är det faktum att 96 procent av alla däggdjurs biomassa på jorden består av oss människor och de djur vi föder upp för att äta. Människornas biomassa svarar för en tredjedel av den totala och våra domesticerade djur - huvudsakligen kor, grisar och får - svarar för drygt 60 procent. Resten av däggdjuren - alla vilda djur, från möss till elefanter och valar - svarar för bara 4 procent. "

Återfinns också i boken "En jord för alla" av Johan Rockström m.fl.

"I vikt räknat är 96% av alla däggdjur på jorden antingen människor (36%) eller boskap (60%) huvudsakligen nötkreatur och grisar. Ynka 4% är vilda djur. Eller annorlunda uttryckt väger vår boskap 15 gånger mer än alla vilda däggdjur." "70% av fåglarna, i vikt räknat, [är] fjäderfän och bara 30% vilda. Vi bor på kycklingarnas planet."

Det är ingen slump att miljömupparna säger att vi måste alla bli veganer. De har tittat på de här siffrorna och dragit sina slutsatser.

Enda sättet att få plats med en växande befolkning är att avskaffa boskapen, eller åtminstone drastiskt minska den.