Citat:
Surrealistisk händelse, tror hon försökte lite coolt spela med faktiskt det var viben iaf, men sannolikt underliggande ville hon även förnedra mig lite.
Vilket alla måste lite känt för den kvällen. Vilket är mycket märkligt då graden av psykologiskt icke välmående jag var i den sommaren var skyhög. Dock var alla otroligt packade.
Hur kunde folk bli så okänsliga dock inför så kraftfulla känslor?
Vilket alla måste lite känt för den kvällen. Vilket är mycket märkligt då graden av psykologiskt icke välmående jag var i den sommaren var skyhög. Dock var alla otroligt packade.
Hur kunde folk bli så okänsliga dock inför så kraftfulla känslor?
Det är grupp mobbing mentaliteten. Det är lättare och säkrare att hänga med. Än att stå emot och riskera bli måltavla. Svagt och för jävligt men ligger i många människors natur.
Faktiskt möjligt just för att dina ”kompisar” visste hur du kände. Gjorde att spänning var på bristningsgränsen allmänt. Det är också ett faktum att många medvetet och omedvetet, håller sina vänner tillbaka. För att bibehålla eller stärka sin plats i den sociala hackordningen.
Skulle också viljat få upprättelse som du. Problemet är att det är svårt och inte riktigt funkar så. Och fan vet om det hjälper dej att komma över det och gå vidare.
Allt man investerat stora känslor i är svårt att komma över. Särskilt negativa och istället matar man dem med mer känslor och dom växer. Gissar du återupplever skiten och den blir värre?
Vad göra? En mental övning är att medvetet tänka på händelsen. Men försöka vara lugn och neutral, medans du medvetet blockera att tänka på hur det kändes. Enkelt sagt tränar man hjärnan att sluta prioritera skiten. Lite svårt och man får oftast upprepa det.
Jag har själv haft framgång med den metoden. Lyckas du, så slipper du iallafall att det gnager dej så mycket och stjäler kraft och tid. Det är trotts allt det viktigaste.
Lycka till och hör gärna av dig om du behöver.