Assistanshund Essie mystiskt försvunnen - kidnappad? Enköping (2024-07-11)

Jag läser igen inlägget Hundhjälpen/HH gjorde på sin FB-sida. Några tankar utifrån nedanstående citat från dem:

"När det var dags att presentera hundindivid, alltså Essie, för Essies brukare och föräldrarna visade det sig att Essies brukare nu bodde i föräldrarnas hus och med två assistenter dygnet runt. Förklaringen som gavs till oss var att personal på boendet skulle ha behandlat Essies brukare illa och att föräldrarna därför valt att ta henne därifrån. Att Essies brukare skulle ha varit utåtagerande eller uppvisat aggressivt beteende nämndes aldrig och vi fick inga sådana indikationer."

Om bedömning har gjorts kring Essies brukare i tidigare befintlig miljö och de behov brukaren har där i relation till ass.hund, borde kanske en rutin vara att utbildarna noga bedömer hur aktuell hund kan påverkas i ny miljö och vad som ligger bakom att en brukare flyttas? Här skulle "varningsklockor" ringt för mig.

Hundinstruktörer och cert. ass.hundsutbildare är inte utbildade på människors beteenden eller problematik. Särskilt inte svåra psykiatriska diagnoser. HH säger att läkarintyg skall ligga till grund för ass.hund. Jag hoppas det skall bli ännu tydligare framöver att intyg eller utlåtande från läkare inte bara visar på stadigvarande funktionsnedsättning utan även att det framkommer just annan problematik såsom aggressionsutbrott, våldsbenägenhet etc. Mot bakgrund av vad som framkommit I dokument kring A:s problematik, förstår jag inte hur ett läkarintyg inte kan ha belyst även det?

"Att ha assistanshund med flertalet och olika personal ställer mycket speciella krav eftersom alla behöver vara införstådda och kunna göra på samma sätt. Vi träffade därför personalen vid flera tillfällen för att träna och instruera. När Essie var färdigutbildad levererades hon och träningen övergick i hemmet tillsammans med Essies brukare, föräldrarna och personal och under flera månader. Då Essies brukare har en funktionsnedsättning som gör att hon inte själv kan ta ansvar för en hund, vilket i sig inte är ovanligt, ligger ansvaret hos annan angiven person/er att hjälpa både Essie och Essies brukare. Detta har skett i väldig tät kommunikation med föräldrarna och där det mesta är dokumenterat. För Essies brukares och Essies del innebar det bla att någons prioritet alltid skulle vara på Essie."

Nu vet inte jag hur personalomsättningen såg ut vid tidpunkt för utbildning av Essie, men HH framför att de träffat personal för att instruera och träna. Vad händer om ny personal tillkommer, eller bemanning byts ut helt? Vad har HH för tankar kring det? Ska familjen utbilda dem? Hur många byttes ut under upplärningen - inga, en, sex? Här kan kunskap snabbt tappas tänker jag i samband med personaltapp och ansträngd arbetsmiljö.

I dokument från IVO som rör A, har det om jag minns rätt motiverats att A behöver två assistenter bl.a för att en assistent ska kunna utföra hushållssysslor medan den andra har fullt fokus på A.

HH skriver att de lagt tonvikt på att "någons" prioritet alltid skulle vara på Essie. Hur går det ihop? VEM av assistenterna skulle ha tid att alltid ha fokus på Essie? Och HUR skulle det gå till? Nu menar HH att de inte hade kunskap om A:s fulla problematik men om en person är i behov av dubbla assistenter kanske det är möjligt att fundera några varv till?

Jag vet inte om HH eller andra utbildare begär in beslut om personlig assistans för brukaren och hur det tagits, men det kanske skulle göras? Och inte bara en läkares intyg om stadigvarande funktionsnedsättning?

Jag kan säkert ha blandat ihop saker här och jag är ödmjuk inför att jag inte är kunnig på hundass.området men jag är upprörd över bristen på bakgrundskontroll som tycks göras och som gjordes här uppenbarligen. Och jag vill inte att det ska kunna hända igen. HH har själva skrivit att det kanske var "naivt" av dem att lita på föräldrar, gode män och personal och ja, det är det. Kanske inte alltid men ibland och då kan det gå jäkligt fel.

Stämmer, det hon blev utslängd från var ett ”vanligt” LSS-boende i Enköping där hon placerades efter skoltiden. Vilket måste inneburit en enorm kulturchock för A efter tiden i Järna.

Ja verkligen en kulturchock.
Jag har bara sett exempel åt andra hållet, hur övermedicinerade och fullständigt omöjliga brukare kommer till antroposoferna och den förändring de efter en tid genomgått med både lägre medicinering och ett förändrat beteende till det bättre.

Hon blev utslängd ifrån boendet hon hade EFTER gymnasiet, när hon kom tillbaka till Enköping. Hon var så oregerlig att det blev skyddsstopp. Artikel finns i EP och personal har berättat längre bak i tråden.

Därefter blev det boende i föräldrahemmet fast utan föräldrar, som faktiskt liknar ett bunkerboende de luxe.

Samma här, antroposofernas läror är fullkomligt vrickade men de/deras miljö fungerar uppenbarligen för en grupp med svårare diagnoser.

Fast nu handlar det ju inte om personuppgifter utan registrering av hund?

Detta känns som en av alla klassiska kidnappningar utförda av UFO.
Varje år försvinner både djur och människor totalt spårlöst.

Jag har suttit och funderat på hur lilla systern har haft det? har hon klarat sig från A utbrott? var det kanske hundarna och katterna som fick ta smällarna?

Vad jag undrar är också varför Essie inte är reggad som AH på SKK. En assistenshund reggas som AH eller AH (oreg) som titel på SKK för att visa att den är utbildad.

P har inte dolt personuppgifter i alla publika register, nej.

Och angående att datum för registrering inte syns har det redan svarats på tidigare i tråden.

Ja, mycket bra fråga.

Hur kan man ge ut en assistanshund för en så pass psykiskt sjuk tjej? Det är ju inte humant mot hunden! Vad ska hunden göra för henne ens? Jag tycker man behöver se över regelverket kring vem som ska få ha en assistanshund och till vad. Alla har inte rätt till en hund, absolut inte någon som inte kan ta hand om sig själv eller hunden (nu menar jag att man skadar hunden, inte blinda människor som inte kan gå utan ledarhund eller folk med diagnoser som gör att hunden är ett bra hjälpmedel i vardagen).