Assistanshund Essie mystiskt försvunnen - kidnappad? Enköping (2024-07-11)

Tidigare anställda påstår att rapporter har skrivits men att de har raderats av pappan och mamman (mamman som var/är anställd som assistent).

Det finns väldigt mycket evidens kring framgångsrikt arbete med assistanshundar för personer i den här patientgruppen. Finns många exempel på det också i Sverige. Men det bygger också på att teamet runt personen är relativt stabilt och att det inte ständigt uppstår en massa konflikter mellan personal och familj. För då blir det lätt lika hemskt att vara hund där som i vilken bråkig och gränslös familj som helst. Sen kan det behövas regelbunden fortsatt coachning och uppföljning av hur det funkar och kanske också extra bemanning till en början innan man får till fungerande rutiner. De flesta assistanshundar tycker också att deras uppdrag ör roliga och de utför dem med stolthet stor precision. De är ofta mycket skickligare än människor eftersom det också ofta uppstår ett väldigt fint band mellan brukaren och hunden.

De flesta autistiska personer (med eller utan intellektuell funktionsnedsättning) är inte totalt oberäkneliga men ju mer kaos och oordning det är runt omkring desto mer ökar risken för utbrott och utåtagerande.

Att ligga steget före och vara sin brukarpersons förlängda arm och stöd är vad yrkesrollen som personlig assistent går ut på. De är inte hemtjänstpersonal som enbart utför saker åt sin kund. Assistenter jobbar mycket mer med sin brukarperson och meningen ör ju att de ska lära känna personen och bidra till att skapa en så trygg och bra livssituation för den personen som möjligt utifrån förutsättningarna.

Om situationen som uppstått här är ett resultat av att just den här flickan skulle vara något slags totalt hopplöst fall, (såna finns nästan inte ska man veta då) eller om det brustit i arbetsgivaransvar i fråga om lämplig ledning, handledning, rutiner och stöd för personalen förutom sanslös omsättning av personal som sparkas och säger upp sig till höger och vänster - det är ännu oklart och inget som folk här kan gissa sig till för att de ”känner efter”, ”tycker” eller ”vill” att det ska vara på det ena eller det andra sättet.

Vad folk hakar upp sig på summan 300.000:-.

Enligt tidigare anställda har rapporter/journalanteckningar skrivits men raderats av antingen ena eller bägge föräldrarna.

Det framkommer mer och mer att pappan i familjen är väldigt manipulativ, har stort kontrollbehov samt agerat chef och styrt och ställt.
Något inlägg upp så finns ju en text där det framkom än mer om problematiken runt en förälder som verkar ställa till det ordentligt för sin unge.

Har läst det mesta om denna vidriga man.
Hur han har behandlat assistenterna. Tyvärr är erkännandet borttaget där han skrev att ingen sparkat på hunden.

Ett djur ska inte vara slagpåse och assistenterna ska inte ha till uppgift att förhindra henne att gå lös på hunden (och katten). Det är inte så den förlängda armen ska fungera, det förstår du väl ändå? Och det är inget skattemedel ska gå till heller.


Att andra icke våldsamma autister kan hantera en psykisk hälsa-hund och även ha stor nytta, tror jag absolut.

Jag säger ju det; SIS-hem. Pansarglas och burar för utevistelse. Detta verkar vara det bästa alternativet. Så kan hon slå och härja med knivar bäst hon vill där inne.

Är det rutinen?
Jag tänkte att personalen kanske inte vågade skicka in för de ville inte bråka med pappan eller riskera sitt jobb?

Ungen ska det vara och inte ingen

Det vore toppen. Det bästa är att det finns såna ställen.

Ja, det är ju vad pappan säger, det behöver ju inte vara sant. Och assistansbolaget har tystnadsplikt så dem kan inte heller säga något.

Det där sista hade jag inte hört, låter helt sjukt ju

Nu säger inte jag att det har någon som helst koppling till fallet, för att det är ett tankeexperiment.

Men låt oss säga att vi har person A. Hon gillar knivar när hon blir arg. Inte något gulligt utan ren lust att mörda med kniven. Och arg blir hon. Ofta, minst 40 gånger per dag. På det stödboendet hon är på, så har man försökt allt, västar, tyngdtäcke gosedjur och inget hjälper. Men så försöker man med en assistanshund. Och första veckan får vi ner anfallen till en gång i veckan. Andra veckan blir det en gång i veckan men utan kniv, för hon vill inte skada hunden.

Om du frågar mig om det är värt att riskera att hunden en gång i veckan kan få en spark jämfört med att två människor kan få en kniv i magen 40 gånger per dag, 7 dagar i veckan.

Jag är ärlig, självklart ser jag den risken som acceptabel.

Och nej, vad jag vet så är det ingen koppling till fallet vi har här.