Assistanshund Essie mystiskt försvunnen - kidnappad? Enköping (2024-07-11)

Just det. A:s ilska kan faktiskt ha att göra med att hon upplever utanförskap.
Hon ska leva "ensam" i sin värld i ett hus med fmmande människor som kommer och går, med en hund som inte kan ersätta mamma och pappa.
P:s stress och uppträdande kan ju bero på dåligt samvete över att inte ha tid att ha dottern boende hos sig och mamman.
A:s mamma är inte som en mamma längre,
utan kommer och försvinner och lämnar A ensam med assistenter.
Jag tror att A behöver sina föräldrar.

Jo de har ansvar för hundens säkerhet i och med att flickan har personlig assistans vilket inte är detsamma som att ha hemtjänst, så bär de ett mycket tungt ansvar. Därför att den personliga assistentens uppgift är att fylla ut hennes bristande funktioner. Om den gör det kan inte hunden fara illa.

Flickan är ju biståndsbedömd till att behöva personlig assistans för att kunna fungera och bo och leva självständigt med eller utan hund. Väljer hon att ha hund så blir också assistenternas insats en del i att hon ska kunna ta hand om hunden. Inte genom att ta hand om hunden åt henne. Men med henne.
Personlig assistans är alltså ett ansvarsfullt jobb. Men assistenten behöver inte bära ansvaret ensamt. Den ska agera utifrån satta rutiner och biståndsbedömda beslut. Och såvida det inte är beslutat att den personliga assistansen ska undantas allt som har med hunden att göra, så bär kommunen det yttersta ansvaret. Och några sådana undantag har inte kommit fram i det här fallet.

Det är sannolikt också en av orsakerna bakom att det sagts upp en hel del personal för att de inte förstått eller kunnat axla uppdraget. För det är säkert inte lätt…

Men så ser i alla fall riktlinjer och regelverk ut när det gäller personlig assistans. Och när det gäller assistanshundar så måste det också vara förankrat hos kommunen om man skaffar sig en sådan. Och bemanning och uppdrag ska då justeras utifrån det.

Det är skillnad på ansvar i fråga om ägarskap eller veterinärförsäkringar och liknande och ansvar för säkerhet i en miljö där personliga assistenter och assistanshundar finns med en brukare som ör beroende av personlig assistans. I det senare bör kommunen ansvar. Det är också därför man för journal och man ska kunna uppmärksamma problem via exempelvis Lex Maja för att kommunen ska få kännedom om det som sker.

Hon har ett biståndsbeslut, JA.

Valt personlig assistans privat.

Det åligger alltså inte kommunen något ansvar i det här med assistanshund.

Gör om, gör rätt.

Inte så svårt tänker jag

Räcker med att vara själv en SBK instruktör på nivå 2, då får man utbilda och göra allt förutom examinationen de bedömms av SBK. Examinationsdomare som de stod.

Det som troligen hänt är att de utbildat essie och Amanda länge så Amanda ska veta vad för hur de klarar funktionskontrollen dvs hunden utför specialmomenten, sen är de godkända så omöjligt är det inte.

Igen: A borde få bo hos föräldrarna.
Hon klarar inte att skuffas runt i ilika boenden och ha så många olika assistenter.
Hon kanske vill tycka om hunden men orkar inte pga stress. Sorgligt.

Ingen annan än djurägaren har ansvar över hundens liv oavsett avtal med kommun, anställda m.m det är enbart han som hundägare som ska ta hand om hunden, se till att hundens behov tillgodoses, dvs ingen asssitent eller annan person måste sköta hunden utan de är hans ansvar och skyldighet som hundägare att hunden har det bra

Om det finns ett uns sanning i tiktok-inlägget där det framgår att Essie kan vara dumpad i en sjö, så är det ju ett intressant sammanträffande att pappan råkar äga en båt och att han dagen efter hundens försvinnande "skulle fixa en sak". Undrar om han använde båten till något den 12 juli?

Rent juridiskt är det rätt. Men låt oss vara ärliga, de som nu klagar, är de som inte verkar ha följt de uppsatta rutinerna.

Ingen vet något säkert men om man varit här länge så lär man sig vilka man ska lyssna på och vilka som har "sommarlov".

En sån här tråd blir full av spekulationer och folk som bara uttrycker sig. Vissa uppger sig ha kännedom och de får man läsa extra noga.

Hegamons namn känner jag igen och hans posthistorik tyder inte på trollande så jag bedömer honom som trovärdig liksom andra skribenter som har inside information och uttrycker sig sakligt.
Tillsammans lägger dom pusslet.

Människor som bara ger uttryck för sin livssyn är mindre intressanta.

Efter att faktiskt ha läst alla inlägg fram till den senaste timmen är det i nuläget mest troligt att assistenter faktiskt stulit Essie för att rädda henne.

Jag tycker nu att man kan börja ana pudelns, eller labradorens, kärna: en oenighet gällande ansvar för hundens välbefinnande, samt inte minst en oenighet gällande åtgärder för att hjälpa Essie ur en ickefungerande vardag.

Om man antar att A tillsammans med sina assistenter förväntas ha hand om hunden, men att detta inte fungerar – vems fel är det då, och vad gör man åt det? Det verkar vara PÖ:s bestämda uppfattning att det är assistenternas yttersta ansvar att hålla Essie trygg och väl omhändertagen, då deras arbetsuppdrag är att hjälpa A med sådant hon själv inte klarar av. Samtidigt är inte Essie en vanlig sällskapshund, utan har i uppdrag att stötta A på olika sätt och måste därför hanteras enligt specifika instruktioner för att inte tappa sin brukbarhet. Essie skall både hållas tillgänglig och uppmärksam på A, samtidigt som hon också behöver skyddas från densamma i vissa situationer. Svår balansgång, som uppenbarligen inte fungerat särskilt väl att parera.

Vems är då det yttersta ansvaret för att skydda hunden från otillbörligt lidande? Är det A, som hunden är införskafffad åt? Är det föräldrarna, som sett till att skaffa hunden åt A? Är det assistenterna, som ska hjälpa A med det A själv inte kan göra?

Edit: Jag kan ju tillägga att om det nu är assistenternas ansvar att ta hand om och skydda Essie, gjorde de då inte rätt i att anmäla till Länsstyrelsen?

Nu förstår jag inte varför du trasslar in dig i så konstiga, ovidkommande frågor?

Lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter

1 § Hundar och katter ska hållas under sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.
Särskilda bestämmelser om tillsyn över hundar finns i rennäringslagen (1971:437). Lag (2022:186).

Märkning och registrering av hundar och katter

2 § Den som äger en hund eller en katt ska låta märka sitt djur så att det kan identifieras. Märkningen ska vara bestående. Lag (2022:186).
3 § Statens jordbruksverk ska föra register över hund- och kattägare. Ägaren ska registrera sitt ägarskap i ett sådant register.

Djurskyddslag (2018:1192)

2 kap. Allmänna bestämmelser om hur djur ska hanteras, hållas och skötas

Grundläggande djurskyddskrav

1 § Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.


God djurmiljö och naturligt beteende

2 § Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att
1. deras välfärd främjas,
2. de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende), och
3. beteendestörningar förebyggs.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för eller förbud mot viss djurhållning för att till-godose kraven enligt första stycket.
Kompetenskrav

3 § Den som håller djur eller på annat sätt tar hand om djur ska ha tillräcklig kompetens för att tillgodose djurets behov.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på särskild kompetens eller utbildning vid viss djurhållning eller viss annan verksamhet med djur.
Krav på tillsyn, foder och vatten

4 § Djur ska ges tillräcklig tillsyn.
Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten som är av god kvalitet. Foder, vatten och utfodringsrutiner ska anpassas efter djurets behov.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav på tillsyn, utfodring och vattning av djur.
Bindning och fixering av djur

5 § Ett djur får bindas endast om det görs på ett sätt som inte är plågsamt för djuret samt under förutsättning att djuret får behövlig rörelsefrihet och vila och tillräckligt skydd mot väder och vind.
Ett djur får fixeras eller på annat liknande sätt få sin rörelsefrihet begränsad endast om det sker tillfälligt och om det är nödvändigt
1. av veterinärmedicinska skäl eller djurskyddsskäl,
2. med hänsyn till säkerheten för den som hanterar djuret, eller
3. av liknande berättigade skäl.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om under vilka förutsättningar djurs rörelsefrihet får begränsas på de sätt som anges i första och andra styckena.
Stall och andra förvaringsutrymmen

6 § Stall och andra förvaringsutrymmen för djur samt hägn ska ge samtliga djur tillräckligt skydd. De ska även ge djuren utrymme att kunna röra sig obehindrat och att kunna vila på ett för djuren lämpligt sätt.
Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska hållas rena.
Klimat, ljus- och ljudförhållanden i stall och andra förvaringsutrymmen ska vara anpassade till djurens behov.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav på stall och andra förvaringsutrymmen för djur samt hägn.
Inredning och utrustning

7 § Inredning och utrustning i stall, andra förvaringsutrymmen för djur och inhägnader utomhus för djur får inte utformas på ett sätt som
1. medför en risk för att djuren skadas eller för att djurens hälsa försämras, eller
2. otillbörligt inskränker djurens rörelsefrihet eller annars verkar störande på dem.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav på inredning och utrustning i stall, andra förvaringsutrymmen för djur och inhägnader utomhus för djur.
Förbud mot att överge djur

8 § Djur av tamdjursart får inte överges.
Förbud mot att aga, skada eller överanstränga djur

9 § Djur får inte agas, tillfogas skada eller överansträngas.
Utrustning får inte användas på ett sätt som kan orsaka djuret lidande eller skada.
Förbudet mot att tillfoga skada enligt första stycket och förbudet enligt andra stycket gäller inte åtgärder som utförs eller utrustning som används
1. av veterinärmedicinska skäl,
2. som en del av ett djurförsök som har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd, eller
3. av liknande berättigade skäl.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på hur utrustning ska vara utformad och användas för att förebygga lidande eller skada hos djur.