Du fick en psykos låter det som. Alltså är cannabis ingenting för dig nu när du vet att du har sådana latenta problem. Nej, det är klart att det inte är en normal reaktion. Nej, det var inte "panikångest".
Citat:
Ursprungligen postat av Kapuff
Hahaha det funkar inte så.
Hahahaha!!!! Jo det funkar så!! Har man sådana här problem måste man hålla sig jävligt långt borta från cannabis.
(?)
Citat:
Ursprungligen postat av Kapuff
Dessutom somnar man efter en överdos, inte värre än så. Det TS beskriver låter som en ren lögn.
Ja, för alla utan psykosproblematik...? Vadå "man"? Du märker väl att du inte är som ts?
Rökade typ 2g hasch. Hade sedan 3g kvar och tänkte att det inte var nåt att spara på så lade in haschklumpen i en brödbit med mycket smör ( hört att det binder sig med fett). Höll på att kväljas men lyckades svälja.
Detta var i onsdags kväll och vid 23 tror jag så bröt helvetet ut.
Fick panikångest och bankade i golvet, skrek på hjälp och att jag håller på att dö.
Grannarna kontaktade polis och polisen skickade dit ambulansen.
Personalen hjälpte mig att få på en tröja och skor för hade bara ett par trosor på mig och klarade knappast att gå ner för trapporna.
Det obehagliga var att det kändes som jag tappade kontrollen över mig själv för jag började svamla massa saker och skrek.
Jag var helt säker på att jag kommer dö. Jag skrek till dem att det känns visst att dö, det gör så jävla ont och liknande.
Sedan kändes det som att jag på något vis kände igen alla människorna jag såg på akuten och jag kunde relatera deras ansikten och rörelser till saker i mitt eget liv och som hade en speciell betydelse. När jag såg en städerska gå förbi ropade jag att hon bara kunde komma och städa bort mig en sån liten jävla wt jag är.
Jag behövde inte gå på toaletten men när några sköterskor frågade så blev jag såklart övertygad om att jag behövde det men att det inte gick så de hjälpte mig att pinka på konstgjort vis varpå det slår slint på mig och jag får minnesbilder av typ våldtäkt och smärta för tror jag kände en nål.
Alla inlagda på medicinska avdelningen var 65+ och helt väck så blir allt mer övertygad om att jag kommer sjunka ner på deras nivå och bli permanent skadad både fysiskt samt utvecklingsstörd. Såg en äldre man på akutmottagningen i en annan sjukhussäng och tror till 100% att det är Arthur Schopenhauer och att vi kommer dö ihop. Börjar säga hans namn och massa sånt skräp.
Då slår det mig det här med att om det finns liv efter döden så kan det lika gärna vara hemskt och det är därför jag gapade och skrek hela tiden för jag trodde jag var påväg att dö men att nåt riktigt riktigt dåligt kommer hända. Kändes som helvetet eller en ond besatthet utan överdriva. En rädsla jag inte ens önskar min värsta fiende.
Hamnade i eget rum och var övervakad i ett dygn tror jag. Blev körd på rullstol ut från sjukhuset och fick nummer till psykiatrin om det skulle vara något mer.
Känner mig fortfarande mycket påverkad men har ingen panik.
Var detta en normal reaktion tror ni?
Riktigt jäkla korkat av dig. Varför tog du så mkt?
Rökade typ 2g hasch. Hade sedan 3g kvar och tänkte att det inte var nåt att spara på så lade in haschklumpen i en brödbit med mycket smör ( hört att det binder sig med fett). Höll på att kväljas men lyckades svälja.
Detta var i onsdags kväll och vid 23 tror jag så bröt helvetet ut.
Fick panikångest och bankade i golvet, skrek på hjälp och att jag håller på att dö.
Grannarna kontaktade polis och polisen skickade dit ambulansen.
Personalen hjälpte mig att få på en tröja och skor för hade bara ett par trosor på mig och klarade knappast att gå ner för trapporna.
Det obehagliga var att det kändes som jag tappade kontrollen över mig själv för jag började svamla massa saker och skrek.
Jag var helt säker på att jag kommer dö. Jag skrek till dem att det känns visst att dö, det gör så jävla ont och liknande.
Sedan kändes det som att jag på något vis kände igen alla människorna jag såg på akuten och jag kunde relatera deras ansikten och rörelser till saker i mitt eget liv och som hade en speciell betydelse. När jag såg en städerska gå förbi ropade jag att hon bara kunde komma och städa bort mig en sån liten jävla wt jag är.
Jag behövde inte gå på toaletten men när några sköterskor frågade så blev jag såklart övertygad om att jag behövde det men att det inte gick så de hjälpte mig att pinka på konstgjort vis varpå det slår slint på mig och jag får minnesbilder av typ våldtäkt och smärta för tror jag kände en nål.
Alla inlagda på medicinska avdelningen var 65+ och helt väck så blir allt mer övertygad om att jag kommer sjunka ner på deras nivå och bli permanent skadad både fysiskt samt utvecklingsstörd. Såg en äldre man på akutmottagningen i en annan sjukhussäng och tror till 100% att det är Arthur Schopenhauer och att vi kommer dö ihop. Börjar säga hans namn och massa sånt skräp.
Då slår det mig det här med att om det finns liv efter döden så kan det lika gärna vara hemskt och det är därför jag gapade och skrek hela tiden för jag trodde jag var påväg att dö men att nåt riktigt riktigt dåligt kommer hända. Kändes som helvetet eller en ond besatthet utan överdriva. En rädsla jag inte ens önskar min värsta fiende.
Hamnade i eget rum och var övervakad i ett dygn tror jag. Blev körd på rullstol ut från sjukhuset och fick nummer till psykiatrin om det skulle vara något mer.
Känner mig fortfarande mycket påverkad men har ingen panik.
Var detta en normal reaktion tror ni?
Har du tagit lärdom av detta och kanske väljer bort droger i fortsättningen?
Tror det är en god ide att hålla sig väck från alla droger för din del i fortsättningen. En del hjärnor tål det inte. Eventuellt kanske har du en diagnos som triggats av det?
Rökade typ 2g hasch. Hade sedan 3g kvar och tänkte att det inte var nåt att spara på så lade in haschklumpen i en brödbit med mycket smör ( hört att det binder sig med fett). Höll på att kväljas men lyckades svälja.
Detta var i onsdags kväll och vid 23 tror jag så bröt helvetet ut.
Fick panikångest och bankade i golvet, skrek på hjälp och att jag håller på att dö.
Grannarna kontaktade polis och polisen skickade dit ambulansen.
Personalen hjälpte mig att få på en tröja och skor för hade bara ett par trosor på mig och klarade knappast att gå ner för trapporna.
Det obehagliga var att det kändes som jag tappade kontrollen över mig själv för jag började svamla massa saker och skrek.
Jag var helt säker på att jag kommer dö. Jag skrek till dem att det känns visst att dö, det gör så jävla ont och liknande.
Sedan kändes det som att jag på något vis kände igen alla människorna jag såg på akuten och jag kunde relatera deras ansikten och rörelser till saker i mitt eget liv och som hade en speciell betydelse. När jag såg en städerska gå förbi ropade jag att hon bara kunde komma och städa bort mig en sån liten jävla wt jag är.
Jag behövde inte gå på toaletten men när några sköterskor frågade så blev jag såklart övertygad om att jag behövde det men att det inte gick så de hjälpte mig att pinka på konstgjort vis varpå det slår slint på mig och jag får minnesbilder av typ våldtäkt och smärta för tror jag kände en nål.
Alla inlagda på medicinska avdelningen var 65+ och helt väck så blir allt mer övertygad om att jag kommer sjunka ner på deras nivå och bli permanent skadad både fysiskt samt utvecklingsstörd. Såg en äldre man på akutmottagningen i en annan sjukhussäng och tror till 100% att det är Arthur Schopenhauer och att vi kommer dö ihop. Börjar säga hans namn och massa sånt skräp.
Då slår det mig det här med att om det finns liv efter döden så kan det lika gärna vara hemskt och det är därför jag gapade och skrek hela tiden för jag trodde jag var påväg att dö men att nåt riktigt riktigt dåligt kommer hända. Kändes som helvetet eller en ond besatthet utan överdriva. En rädsla jag inte ens önskar min värsta fiende.
Hamnade i eget rum och var övervakad i ett dygn tror jag. Blev körd på rullstol ut från sjukhuset och fick nummer till psykiatrin om det skulle vara något mer.
Känner mig fortfarande mycket påverkad men har ingen panik.
Var detta en normal reaktion tror ni?
Nej.
Du har upplevt en övergående psykos av cannabis. Det har triggat panikattacker i dig.
Tro mig, har du väl börjat få dessa effekter av cannabis så är det värt att sluta. Och ta inte halluciogener heller.
I värsta fall så kan du drabbas av något kroniskt som inte går över.
Låter som riktigt kasst hasch. Marijuana har förresten ingen värkan om du äter det. Förresten är du inte orolig för haschpsykoser?
Det är starkt psykedeliskt ffa när man äter det i såna doser. När man inte är så van. Och annars med om man får i sig så mycket på det viset.
Mitt liv var redan en psykos och ett ordentligt nederlag när jag kunde snea och få som nojor. Det snurra och svartna, Back in the day när jag rökte och höll på.
Så det gjorde mig inte så mycket. Tänkte jag nog.
Visst var det obehagligt.
Men jag brydde mig inte så mycket.
För som sagt trodde inte mitt liv (jag)kunde bli mycket bättre. Trodde inte jag kunde göra det bra. För det hade blivit så fel..
Det fanns ingen tro som kunde hjälpa. Mig.
Men det finns. Det finns en som kan vända nederlag och förnedring till jublande glädje och vinst för alla. Upprättelse till och med. Till slut vi kan distansera oss från egot. Och ta emot livet. I sanning.
Filipperbrevet 3:12-14 BSV
Jag vill verkligen inte påstå att jag har nått mitt mål, och att jag är färdig. Men jag arbetar vidare på att lära känna Jesus Kristus. Jag vill leva helt för honom, eftersom han har räddat mig och låter mig tillhöra honom. Nej, kära syskon, jag inbillar mig inte att jag är färdig. Men en sak är säker: jag försöker glömma det som ligger bakom mig och strävar mot det som ligger framför mig. Jag spurtar mot målet för att kunna ta emot priset, det eviga liv som Gud har erbjudit oss genom det som Jesus Kristus gjorde.
Rökade typ 2g hasch. Hade sedan 3g kvar och tänkte att det inte var nåt att spara på så lade in haschklumpen i en brödbit med mycket smör ( hört att det binder sig med fett). Höll på att kväljas men lyckades svälja.
Detta var i onsdags kväll och vid 23 tror jag så bröt helvetet ut.
Fick panikångest och bankade i golvet, skrek på hjälp och att jag håller på att dö.
Grannarna kontaktade polis och polisen skickade dit ambulansen.
Personalen hjälpte mig att få på en tröja och skor för hade bara ett par trosor på mig och klarade knappast att gå ner för trapporna.
Det obehagliga var att det kändes som jag tappade kontrollen över mig själv för jag började svamla massa saker och skrek.
Jag var helt säker på att jag kommer dö. Jag skrek till dem att det känns visst att dö, det gör så jävla ont och liknande.
Sedan kändes det som att jag på något vis kände igen alla människorna jag såg på akuten och jag kunde relatera deras ansikten och rörelser till saker i mitt eget liv och som hade en speciell betydelse. När jag såg en städerska gå förbi ropade jag att hon bara kunde komma och städa bort mig en sån liten jävla wt jag är.
Jag behövde inte gå på toaletten men när några sköterskor frågade så blev jag såklart övertygad om att jag behövde det men att det inte gick så de hjälpte mig att pinka på konstgjort vis varpå det slår slint på mig och jag får minnesbilder av typ våldtäkt och smärta för tror jag kände en nål.
Alla inlagda på medicinska avdelningen var 65+ och helt väck så blir allt mer övertygad om att jag kommer sjunka ner på deras nivå och bli permanent skadad både fysiskt samt utvecklingsstörd. Såg en äldre man på akutmottagningen i en annan sjukhussäng och tror till 100% att det är Arthur Schopenhauer och att vi kommer dö ihop. Börjar säga hans namn och massa sånt skräp.
Då slår det mig det här med att om det finns liv efter döden så kan det lika gärna vara hemskt och det är därför jag gapade och skrek hela tiden för jag trodde jag var påväg att dö men att nåt riktigt riktigt dåligt kommer hända. Kändes som helvetet eller en ond besatthet utan överdriva. En rädsla jag inte ens önskar min värsta fiende.
Hamnade i eget rum och var övervakad i ett dygn tror jag. Blev körd på rullstol ut från sjukhuset och fick nummer till psykiatrin om det skulle vara något mer.
Känner mig fortfarande mycket påverkad men har ingen panik.
Var detta en normal reaktion tror ni?
Vad ska du hålla på med den där skiten för.
Sluta innan något ännu värre händer dig.
