Hur bra är du på att ducka folks negativa åsikter om dig?

Gaska upp dig. Vad du tror att folk tycker om dig är dina egna fantasier. Oftast pga taskigt själförtroende.

De flesta människor som säger att "jag bryr mig inte" säger det enbart för att signalera styrka, man har blivit lärd att visa svaghet är det värsta som finns - men i det fördolda så sitter de och mår dåligt och dövar smärtan med alkohol och andra droger.

Hur tacklar ni en situation, både i verkliga livet och på internet, där det finns ett starkt mothugg mot dig av en grupp människor?

Ja, tidigare i livet var det lätt att såra mig. Och vad det än var som någon tyckte så utgick jag från att det bara måste vara rätt, annars hade de ju inte sagt något! Trodde jag, och det var dåraktigt. Men, så är det inte nu, alls nästan. Jag identifierar mig inte med mitt ego, utan använder det som ett verktyg.

Då blir det även lättare att fixa sitt ego, och göra det mer effektivt, och att rensa bort "skiten" så att säga. Så, folk kan ju klaga nästan hur de vill, och om de har rätt när jag begrundar det, då är jag inte så ego-fixerad att jag inte vill fixa problemet. Har de fel spelar det ingen roll, och om de enbart har kritik som inte är produktiv, då tycker jag synd om dem, därför att det lyser igenom då att de själva har problem som de behöver fixa.

Detta är något som tar tid, så det förändras inte över en dag.

Det är vad svaga och missunsamma människor gärna intalar sig i alla fall.

De allra flesta människor som når någon nivå av kändisskap, får lära sig att

a/ inte ta det personligt. Det har inget med dig att göra. Som kändis representerar du saker för olika människor, som du själv inte styr över alls.

b/ inte läsa recensioner och kommentarsfält. Man mår bättre om man inte gör det. Det gör det bara ditt liv mer komplicerat, och ger dig onödigt mycket tvivel.

c/ förlita sig på en liten krets av nära vänner för bekräftelse. Ditt människorvärde hänger på hur bra vän och älskare du är, inte på hur bra din senaste film/skiva/bok är.

Människor som inte lär sig det här, får snabbt problem. Det finns typer som Katerina Janousch, Ann Heberlein Jan Guillou som ägnar 75% av sin vakna tid åt att bemöta näthat (ok, inte näthat i Guillous fall, eftersom han inte har internet) och på att ligga i fejd med andra kändisar, vars meningslösa dräpor i offentligheten, de aldrig verkar kunna sluta ta personligt.

Om du är Joe Biden så kan du rimligen inte läsa tidningen och tänka "Åh, herregud, det står är att jag är dement! Är jag så jävla virrig? Herregud, nu blir jag ledsen!". Han måste skaffa sig en distans, och tänka att det som skrivs om Joe Biden, handlar om mediefenomenet Joe Biden, och inte har något med Joe själv som person att göra.
Du måste någonstans veta att DU vet vem du är, även om hela världen påstår att du är någon annan.

Jag vet inte om det här är rätt forum för frågan jag ställer, jag sökte mellan alla forum och det här är det som kom närmast. Nåväl, en mod får väl flytta på den om den inte passar.

Funderade lite efter jag browsade förbi "Kändisskvaller" här på FB och började tänka hur man hade reagerat ifall det fanns en maratontråd om en själv där folk satt som hungriga vargar och väntade på att kändisen i fråga ska göra bort sig, hamna i fängelse, begå självmord etc (de allra flesta kändisar finns det en stark negativ konsensus kring, de som hänger där verkligen spyr galla och hoppas att dåliga saker ska hända dem).

Hur tacklar ni en situation, både i verkliga livet och på internet, där det finns ett starkt mothugg mot dig av en grupp människor? Om det fanns en sådan där tråd om mig så hade det påverkat mig psykologiskt. Hade varit inne och scannat av konsensus ofta för att se vilka "fel" man gör. Jag avundas starkt människor som "inte bryr sig om vad andra tycker" - alla säger att inte inte bryr sig, men i min erfarenhet så är det en väldigt liten procentuell andel människor som verkligen är kapabla till att koppla bort allt surr, bara totalt skärma av det hela med en axelryckning. En mycket bra egenskap om man vill vara produktiv och nå sina mål, själv är jag för emotionell för att bara skaka av mig den typen av vitriol som alla människor får rakt upp i nyllet då och då.

De flesta människor som säger att "jag bryr mig inte" säger det enbart för att signalera styrka, man har blivit lärd att visa svaghet är det värsta som finns - men i det fördolda så sitter de och mår dåligt och dövar smärtan med alkohol och andra droger. Eller spyr galla tillbaka på sina haters till sina närmaste vänner istället för att göra det i det öppna, det är min livserfarenhet.