Näspiercing och psykisk ohälsa

När det i massmedia med jämna mellanrum görs reportage som handlar om psykisk ohälsa så ser jag det nästan varje gång… Kvinnan eller tjejen (som det ofta är i dessa reportage) har en ring i näsan. Någon har varit sjuk men är nu bättre i andra fall intervjuas någon anhörig och det visas bilder på en dotter eller på annat sätt anhörig som tyvärr begått självmord. Vilket är självklart är tragiskt.

Tack och lov är näsringar generellt fortfarande mer ovanligt än vanlig men utan att ha faktiskt statistik på detta så får man ändå uppfattningen att bland kvinnor som lider av svårare psykisk ohälsa så är det avsevärt vanligare med en ring i näsan jämfört med övriga befolkningen i snitt.

För er som anser att jag har gjort en korrekt iakttagelse, vad är det som skapar detta fenomen? Är det bara en socioekonomisk faktor som gör sig gällande här? Fast det förklarar inte detta då psykisk ohälsa finns i alla samhällsklasser. Är det så att personlighetstypen som gärna skaffar en näsring sammanfaller med en personlighetstyp som är särskilt sårbara för att få problem med tex ångest och/eller självskadebeteende?

Eller är det snarare tvärt om att de som lider av ångest tenderar att medvetet eller omedvetet vilja förmedla detta till sin omgivning och lägger sig till med ett ”uttryck” nästring, färgat hår (svart, blått, rött) för att man känner en identitet i detta?

Jag är seriöst uppriktig och skulle vilja veta vad andra tror? Kanske är du själv någon som brottas med psykisk ohälsa och känner igen dig i den ”stil” du valt eller kanske är det så att det inte är ”valt” av dig men är det som känns bäst för dig och är mest naturligt för dig. Eller också är det så att en näsring tom hjälper dig att hantera ångest? För någonstans har du väl ändå insett att du rent visuellt och ”stilmässigt” avviker från de flesta genom dina val. Vilket nu gör att jag blir nyfiken på varför du vill avvika?

Jag fattar inte men är nyfiken på att förstå varför jag gör min observation.

Du gör nog en riktig iakttagelse. Med psykisk ohälsa kan intresse för extroverta aktiviteter/uttryck var det som personen söker för att lindra sina själsliga smärt. Det kan vara i form av näsringar, sexuellt utlevande, droger och alkohol, men och kraftfull introverthet, att isolera sig på sin kammare.

Jag skulle nog också tro, utan att ha undersökt det eller läst studier, att människor som dras med psykisk ohälsa också identifierar sig med andras själsliga ohälsa. Det är nog också en gruppaktivitet och en social gemenskap. Och kanske kräver gemenskapen en viss form av näsring, tatuering, hårfärgning, klädmärke eller andra yttre symboler som andra kan avkoda.

Är väl samma med kajal. Man kan ju i princip mäta en tjejs psykiska hälsa genom mängden smink runt ögonen.

Om man känner sig utanför så gör man sig inte till en freak.

Ohälsan är snarare en psykisk sjukdom och ingen depression.

Så vad då om de är osminkade och sedan näsring då?

När jag hade näsring var det för att min otroligt coola granne som hade motorheadtröja på sig när jag var liten hade det.

Men visst, psykologiskt sett kanske man kanaliserar önskan att smärta sig själv genom att smycka sig genom smärta.

Det är nog snarare bara toppen av isberget då de flesta hamnar i psykisk ohälsa någon gång i livet och de allra flesta inte skaffar näspiercing eller börjar sminka sig, precis som att alla som sminkar sig eller är piercade inte lider av psykisk sjukdom.

Jag tror att det snarare är så att folk kommer ihåg de som sticker ut, inte alla de "vanliga svenssons" som även de talat om psykisk ohälsa i media.

Ja, det kan vara som du säger att vi "minns" de individer som visuellt sticker ut och sjävklart är de så att många som drabbas av psykisk ohälsa inte har en näspiercing då det som du skriver kan drabba i princip vem som helst någon gång under en livstid.

Men om man skulle ta 100 tjejer med näspiercing och jämföra med en kontrollgrupp på 100 tjejer som representerar övriga kvinnor så är jag fortfarande inne på att graden av förekomst av psykisk ohälsa är betydligt större i gruppen med näspiericing vs. den utan. Du kommer att hitta personer som lider av psykisk ohälsa i kontrollgruppen också, men det är för många exempel i media och som man själv möter i samhället som indikerar att det ändå är vanligare bland tjejer med näsring än utan.

Det tycks inte bara vara jag som misstänker en sådan trend. Då är frågan varför upplever vi som ser detta den kopplingen? @Briascca är inne på att det handlar om uttryck och/eller social identifikation...
Men det är ju lite svårt att i sådana fall inte se det som lite kontraproduktivt utifrån perspektivet att man ändå önskar förbättra sin psykiska ohälsa...

Nosring kan väl alla hålla med om att det ger signal om nueropsykiatrisk defekt med samsjuklighet?

Ja. Näsring, plus tatuering och mer eller mindre misslyckade försök att tillhöra någon subkultur av egentligen vilken sort som helst, är förstås tecken på att personen är mer i riskzonen än fullt mentalt krya, hälsosamma personer.

Näsring tyder på att man vill bli ledd likt ett djur eller slav, för man har själv ingen förmåga att forma sig en uppfattning om vad man känner, tänker och vill. Näsringsfolk borde sättas i hårt arbete så att de inte har tid att må dåligt.

Ja näsring, färgat hår, bristande hygien, psykisk ohälsa, självskadebeteende och allmänt vänsterbliven. Allt går hand i hand och skriker stay away.