När är det dags att skilja sig?

Hej. Skulle vilja diskutera skilsmässa då jag själv är i en sits där relationen är i princip död på kärlek, men i övrigt fungerande. En del tjafs men det sker oftast skriftligt eller när barnen lagt sig. Inget vidare teamwork och jag upplever iallafall att det finns noll intresse för varandras liv och närhet.

Med det här med att "om föräldrarna är lyckliga är barnen lyckliga". Absolut i relationer med våld, missbruk osv så mår barnen såklart bättre av en skilsmässa. Men helt ärligt, i en relation som bara är död på kärlek, mår inte barnen bättre av att vara med sina föräldrar, i sitt hus, tillsammans som en familj varje dag? Även om föräldrarna inte är kära. Märker små barn verkligen att mamma och pappa inte är kära?

Undrar också, när visste ni att det var dags att skilja er?

Kan bara prata ur perspektivet som barn här som hade föräldrar som inte älskade varandra som slutlige skiljde sig.

Det är inte fel att skilja sig alls. Om ni båda mår dåligt märker barnen det. De är kanske inte insatta i den filosofiska biten som vad kärlek är och dylikt men att något är fel vet de. Sådant känns av och barn registrerar det mer eller mindre undermedvetet också.

Det hela beror på hur fungerande och "bra" ni har det ihop utan kärleken. Du pratar om att det är en del tjafs när barnen lagt sig (alla barn sover inte för att de "lagt sig", speciellt inte när mamma och pappa bråkar). Beror också på vad "tjafset" är. Att ni har noll teamwork märker de garanterat av.

Har ni funderat på att gå till en terapeut av ngt slag? Typ parterapi? Om inget annat är det ett space att prata ut åtminstone om man har svårt att kommunicera problem med varandra.

Skulle det ändå inte fungera är det idag bättre att skilja sig än att "vara kvar för barnens skull". Det kommer garanterat skada er föräldrar men kan också lämna spår på barnen. Skulle ni båda hitta någon bättre som matchar er energi kanske ni blir närmare vänner också under barnens uppväxt. Sådant kan faktiskt hjälpa i längden.

Många faktorer men inget enkelt svar tyvärr. Det första som sagt är väl att försöka se över problemet med hjälp av en professionel person. Tror inte Flashback lär ge dig något mirakelsvar men andra som redan gått igenom en skiljsmässa kanske har bättre insikt om de suttit i samma båt som du.

Lycka till!

Jag tror barn märker det, men att ni skiljer sig är ännu värre.
Man kanske får fundera på om man är villig att leva för sina barn och inte för sitt eget kärleksliv.
En vacker dag är barnen stora.
Då kan ni skiljas utan större problem.

Så länge som man kan leva sida vid sida utan att förhållandet är destruktivt/bråkigt skulle jag hålla ihop tills barnen flyttat ut, eller till de är tillräckligt stora för klara sig själva (bestämma var man bor, kan vara ensamma hemma, ta sig från A till B själva).

Att barnet känner att det spirar kärlek mellan föräldrarna är fint och vackert, men det finns barn som växer upp hos ensamma föräldrar, på barnhem osv som blir fungerande människor.

Ja barn mår mycket bättre av att föräldrarna är tillsammans. 90% av Harvard-studenter har föräldrar som är ihop. En tankeställare

Att kärleken tar slut är en sak. Men om barnen plockar upp att ni ogillar varandra, bara står ut med varandra för deras skull, då är det bättre att gå skilda vägar.

Har du källa på det? Vore intressant att läsa.

Jag tror man ska tänka på barnen och vad en skilsmässa gör med barn. Även om föräldrarna inte skulle bråka eller det skulle vara en uppslitande skilsmässa på alla sätt och vis så påverkas barn av det.
Det är där och då som gäller för barnen och det tar de med sig för resten av livet.
Jag känner en del personer där föräldrarna skilde sig och dessa personerna pratar än idag som vuxna om hur det traumatiskt det var när föräldrarna gick skilda vägar och då handlade det ändå inte om att det var en massa bråk och annat inblandat.

Levde jag i ett kärlekslöst äktenskap, men att allt annat i det skulle vara okej så hade jag tänkt på barnens bästa. Jag hade inte valt att skilja mig.
Sedan är tipset om rådgivning mycket bra! Jag vet också fler än ett par som hittat tillbaka tilll varandra igen efter att tillsammans ha gått och pratat med en tredje part.
Ni verkar ha mycket bra att fortsätta bygga på så titta inte bara på den biten som inte fungerar bra?
Många kommuner har gratis rådgivning för detta och jag tror även Svenska kyrkan brukar ha det(man behöver inte tro på en gud för att få rådgivning där).
Eftersom det inte är våld och liknande inblandat så ge äktenskapet en chans?

Den ultimata kärleken mellan man och kvinna är att hålla ihop familjen och ge barnen en bra och stabil uppväxt.

Allt babbel om "kärlek" i det moderna samhället är i grunden innehållslöst och utan verkligt värde.

Många i denna fattiga tid kan inte ens förstå att det finns en skillnaden på kärlek och sex......
Sex kan vara en manifestation av ömsesidig kärlek, men inte med automatik eller nödvändighet....

Går ju inte att säga någonting om detta utan att veta hur många barn som har skilda föräldrar. Om 10% av alla amerikanska barn, som har ekonomiska medel att skicka sina barn till Harvard, har skilda föräldrar så påverkar en skilsmässa inte alls.

När hon slutar väcka mig på morgnarna med en avsugning brukar jag planera min exit och spana efter något nytt !

När du mår dåligt eller att din partner inte kan förstå dig trots ideliga försök och
"tal om" att försöka hålla ihop för barnens skull... menar dem alltså indirekt att kärleken är död och det enda som är kvar är allt det andra som bidras till en fungerande familj?

Oavsett när man skiljer sig tror jag barnen har de bättre om två föräldrar mår bra på annat håll än tillsammans.