När det blir som mörkast i mina tankar försöker jag däcka mig själv med mediciner och/eller alkohol för att stänga av, får tyst i skallen, somna helt enkelt skör mig även. Destruktivt, jag vet, men inte lika destruktivt som suicid.
Psykakuten brukar ju faktiskt vara rätt bra även om ofta får sitta och vänta länge, man är iaf trygg där inne…
Dom där MIND och liknande tjänsterna är inte bra, på nätterna (när folk oftast mår sämst) så har dom inte ens någon som jobbar… jag har aldrig lyckats komma fram och få prata med någon.
Har läst inlägg här förut om att jourhavande präst ska vara bra att prata med men har inte testat själv.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
