Det fina vädret får mig att må dåligt

Grillar som tänds. Folk som samlas i stora skaror för att ha picknick. Glada människor som skålar med varandra och skrattar. Allt detta är väl trevligt men det får mig att må så oerhört psykiskt dåligt. Solen borde locka fram det bästa från mitt mående men det blir snarare tvärtom.

Så många måsten. Överallt glada människor som har vänner i överflöd. Hur gör alla? Är alla verkligen sociala genier som vet hur man gör? För alla verkar ha det så himla bra. Alla utom jag. Så känns det just nu.

Sommaren och det fina vädret borde inte kännas tungt, men sanningen är att det svider. Längst inne i själen.

Någon mer som upplever det så här? Känner mig så ensam angående mina dystra tankar.

Ensamheten är orsaken, inte vädret.
Du får väl visa någon att du vill varar kompis med den.
Prova olika typer, se vilka du passar med.
Svårt att veta om du gör något klumpigt. Har du några idéer?

Tror du behöver öva på att hitta situationer som du mår bra av, även när du är ensam.

Du har någon som tvingar dig att göra saker mot din vilja?

Är det din egen kognitiva dissonans du talar om? Du vill men vill inte? Eller vill men vågar inte? Eller vill inte men inbillar dig att du borde för om du inte gör det kommer ingen någonsin att älska dig?

Skärp dig. Ut och roa dig med folk om du känne röde det. Känner du för att ligga ensam på någon dold gräsplätt någonstans och dyka in i en halvdan deckare så gör du det.

Sluta bry dig om andra så förtvivlat. Du skiter väl i dem, egentligen?

Ensamheten, absolut, men det fina vädret förstärker det hela för då ska man ”vara lycklig” och allt det där. Jag är nog inte klumpig på det sättet men folk kanske skräms av min lite dystra personlighet.

I filmens värld kanske. ☺️ Sanningen är att jag inte har en enda nära vän, och det gör sig påmint nu dessa ”lyckliga tider”. Tror att jag skrämmer bort många med mitt lite introverta sätt att vara. Accepteras ej att vara annat än extrovert. Typ.

Ja jag försöker. Och jag är ofta ute själv på promenader, tar en glass eller vad det nu kan vara. Blir dock smärtsamt påmind om min ensamhet när man ser alla andra lyckliga människor.

Sommaren är för folk som ska semestra, barn som vill leka och vuxna som vill flukta med sina själar med en spotlight på sig och varandra hela tiden.
Det går att förklara men är inte lönt att försöka få folk som är kvar i tonårstiden att förstå eftersom de helt enkelt känner annorlunda.
Det suger som fan för alla andra att tvingas vara i en slags nyliberalt villakvarter a la sverigeidyll som bara ytliga människor likt sverigedemokratiska svansar uppskattar.

Mina egna hjärnspöken tror jag. Kanske lite av samhällets normer också, att man ska ha vänner annars är man misslyckad.

Men kan du inte bara vara normal då så du inte anses så konstig?

Du kanske borde börja spela onlinespel eller joina en diskordserver, finns väl hur mycket dystra personer som helst. Jag tycker de kan vara rätt underhållande med dystra personer.
Här har du en roligt dyster person.
https://www.bitchute.com/video/EoA7Zb8Hv521/

Du hittar säkert dystra personer i verkligheten som du kan grilla dystra korvar med i solen.

Skulle vilja vara lite mer extrovert men samtidigt är det ju svårt att bli någon man egentligen inte är. Men det går ju alltid att arbeta på det.