Bitter av ADHD-diagnos

ADHD är en hittepå diagnos. Du är antagligen en människa som på stenåldern hade sprungit runt och fixat och donat med allt ifrån morgon till kväll. Så du måste hitta något att kanalisera din energi via/till. Du är inte sjuk, du har bara mycket energi i din hjärna. Folk har klarat sig i hundratusentals år utan att äta kemiskt tjack för att "fungera" i slavsamhället.

Lycka till!

Finns mycket att diskutera kring detta och vad som hjälper är inviduellt.
Jag sitter i samma situation som du. Jag fick min diagnos för ca ett år sedan och jag blev varken glad eller ledsen, dock fick jag en ny utgångspunkt.

Det förklarade mycket, dvs hur jag agerat, reagerat osv men det ursäktade inget.

Efter att ha haft möte med hjärnskrynklaren några gånger så började hon en mening med något i stil med:
"När man han den diagnosen du har...."
Vad det handlade om kommer jag inte ihåg dock men det resulterade i en konversation liknande denna:

Jag: kan vi bara för ett litet tag sluta kalla det för en diagnos?

Hon: varför reagerar du på just ordet diagnos?

Jag: för att när man har ont i armen så går du till läkaren för att denne ska ställa en diagnos så man vet vad som är fel. Går bilen sönder tar du den till en verkstad så de kan koppla in sitt diagnosverktyg så de vet vad som är fel.

Det du säger är allt jag är, för- och nackdelar är fel. Jag har väldigt mycket att tacka min diagnos, det är en del av min personlighet, mitt yrkesliv och kreativitet. Jag vill kunna kanalisera det bättre så jag inte bränner ut mig igen.
Samhället är inte anpassat för oss så det är bättre att kalla oss sjuka så vi vackert kan rätta in oss i ledet.
Hade det inte varit för adhd så hade vi fortfarande suttit i träden och kastat skit på varann.


Det är inte fel på oss, absolut det är egenskaper som kan driva oss i fördärvet om vi inte kan kontrollera den men kan bli ett sjuhelvetes verktyg om vi kan kanalisera det rätt.

Jag personligen tycker att medicineringen hjälper mig mycket, jag kan kanalisera mina ideer och istället för att det känns som om min hjärna består av 30 gapande elever som alla ska uppmärksamhet samtidigt så är det numera bara 2-3 stycken som pratar i mun på varann. Helt plötsligt kan jag både somna och vakna (med undantag såklart)

Jag har träffat personer som medicinerar och personer som valt att inte göra det. De har valt det som funkar bäst efter deras levnadsstil och välmående, det uttrycker sig även på många olika sätt.

Din hjärna är som motorn på en racerbil men du har cykelbromsar. För att bli en bra förare måste du ha både bra motor och bra bromsar.

Du är fortfarande du, många kommer ha åsikter, vilket folk alltid har, viktigast är att du gör det som funkar bäst för dig!

Kan bara hålla med dig, det är fullt orimligt att utgå ifrån att någon med adhd/add ska klara att jobba 40h utifrån samma förutsättningar som neurolootypiska.
Jag har kämpat i hela min vuxna liv för att stå ut och känt mig sämst när det gång på gång kraschat på arbetsplatser för att jag helt enkelt aldrig orkat i längden.
Har nu ätit Concerta i ett år och trodde det skulle bli räddningen på nuvarande arbete.
Kraschade för några veckor sen. Medicinen höjer min koncentration något men likt förbannat ska alla intrycken processen när dagen är avslutad och medicinen gått ur. All min energi går åt på ett arbete och sen finns bara ork att vänta på nästa arbetsdag..

Nu har jag bestämt mig för att inte försöka igen. Tror inte jag orkar fortsätta leva om jag bara ska upp på hästen igen för återigen kasta mig mot avgrunden. Jag ska kämpa för att bli sjukskriven, iaf deltid, en lång period, förhoppningsvis resten av mitt liv.
Jag tänker leva ett enkelt liv och fokusera på att slippa allt det där som tar sönder mig i längden och jag vet att den glädjen och lättnaden är så mycket större än en bra lön och ekonomiska möjligheter. Fick materlialismen, fuck överflöd. Jag vill bara ha en lugn plats att leva på. Bort från den stora massan vars sätt att leva bara får mig att vilja slippa.

Jag har alltid jämfört mig med andra och gång på gång känt mig sämst för att jag inte har samma ork som dem, inte klarar av att stoppa huvudet i sanden och bara göra saker. Men jag har sakta börjat inse, det är inte mig det är fel på, det är alla dem som bara väljer att spela efter samhällets sjuka spelregler utan att ens fundera på det orimliga i det..

Vi behöver inte leva som samhället lärt oss, vi behöver inte all skit som vi lurats att tro att vi behöver. Vi behöver inte slita ut våra kroppar och själar för någon skulle. Inte för en arbetsgivare, inte för oss vår egen. Hur kan vi ha lurats till att vilja jobba livet ur oss för skit vi inte behöver framför att tillbringa tid med de vi älskar i en miljö vi mår bra i?

Att arbeta 40h/vecka är inte rimligt för någon. Att göra det med en NPF-diagnos är galenskap

Känner förövrigt mycket igen mig i missbruksproblematiken också. Och det är inte konstigt att med med våra svårigheter tar till någon form av flykt från verkligheten. När vi tvingas in i sammanhang som tar så mycket energi kan vi inte hantera alla intryck på ett konstruktivt sätt. Vi behöver hjälp att lugna hjärnan så den får varva ner. Och på grund av samma svårigheter är välja vettiga alternativ i stunden. Vi behöver en snabb lösning på ett problem vi inte kan hantera.

Jag har i perioder mått väldigt dåligt av skammen i att dricka/röka för mycket men insett att problemet varit överambitionen att orka med det alla andra orkar. På senare dagar har jag hittat en annat lugn, håller mig borta från sammanhang som dränerar mig. Jag skäms inte längre över symptomen ett ohållbart liv gett mig, har istället börjat fokusera på grund problemet.

[/b]

"Om du blir inblandad i en trafikolycka eller uppmärksammas i en poliskontroll, kan du dömas för rattfylleri eller grovt rattfylleri om du är påverkad av läkemedel". Och det verkar du bli med ditt beteende.

En missbrukare erkänner aldrig att det finns problem. Men du har skrivit att du tar flera tabletter om dagen + alkohol och beter dig aggressivt mot andra. Så dina problem är nog ditt missbruk som orsakar ADHD-symtom. Men du verkar inte lyssna, så nu slipper du mig.

Notera KAN jag har kollat med min läkare och det är helt grönt jag får köra bil du vet inte vilka doser jag tar jag sätter mig väl förfan inte helt beng bakom ratten det får du inte tro. Tror inte du får framföra fordon om du sitter på hästdoser oxikodon och blivit varnad av läkare att du inte får köra bil det är väl vad dom menar med saken.

Sluta kalla mig missbrukare eller ska du inte kalla mig kriminell också när du ändå håller på? Babblar din skit du förstår mycket lite men ändå du är inne här i tråden och härjar man blir bara trött på dig.

Sista kommentaren. Du har tidigare skrivit detta "Jag äter benzo varje dag och har gjort länge utöver alkohol". Benso är narkotikaklassat.

Du har frågat i en annan tråd var man hittar pundarkompisar. Så visst är du en missbrukare, och det är därför jag tror att din ADHD-diagnos beror på detta. Tack för mig.

Sista kommentaren. Du har tidigare skrivit detta "Jag äter benzo varje dag och har gjort länge utöver alkohol". Benso är narkotikaklassat.

Du har frågat i en annan tråd var man hittar pundarkompisar. Så visst är du en missbrukare, och det är därför jag tror att din ADHD-diagnos beror på detta. Tack för mig.

...
Jaja det hör till diagnosbilden med självmedicinering det vet alla känner ingen skam över att dämpa stress på det viset alla gör det nästan.

Benzo av doktor är det missbruk? Så fan heller så håll käften.

Det är en total lögn. Skriv missbrukare missbrukare hur mycket du vill det jag skiter i din åsikt du verkar ju vara skev i skallen själv förfan sök hjälp för det.

Om du använder både Stesolid, Alpra, brunt och alkohol för att "bli skön" som du har uttryckt dig, så är du en missbrukare. Och skrivit en tråd om att du "letar efter pundarkompisar". Gör en ADHD-utredning när du är ren, då vet de vad som är en diagnos eller dåligt mående på grund av missbruk. Beklagligt att du ändå kör bil, du måste vara livsfarlig i trafiken.

Har utrett mig för ADHD på doktorns begäran har fått diagnosen nudå rykande färskt men jag känner mig inte glad av det jag känner mig bitter, känner sorg, att ha fått på svart på vitt slutsats att min hjärna är skadad i grunden frontalloben vilket leder till denna störning som förstör livet och skadar allt. Dessutom är jag lack över hur lång tid det tog för dom jävlarna alltså samhället att inse han har ADHD detta borde förfan vara klappat och klart i tonårsåldern senast inte när man är halvägs till 30 och har gjort saker man ångrar för evigt och blivit kroniskt deprimerad på kuppen känner mig även utbränd. Känner bitterhet, känner sorg, känner depression, känner hat även förvirring.

Ska jag nu alltså börja börja äta lagligt amfetamin plus terapi för att fortsätta springa i hamsterdjulet för att försöka passa in i norm-samhället som inte alls passar min natur? Är det var som blev min lott här i livet?

Jag borde få skadestånd av staten och bli arbetsbefriad mot kontrakt jag får inte föröka mig känner jag rent spontant så inte detta sprider sig vidare har syskonbarn som alla har ADHD vi har uppenbart något fel i generna som leder till problemen. Det är ingen superkraft det är ett lidande bråk med folk du inte känner när du är lack, stress med jobb och pengar, du spenderar för mycket, du har antagligen alkohol och drogproblem redan som tonåring. Relationer skadas av ilska folk blir sårade av dina känslor. Mycket är skadat redan och jag känner mig sliten.

Vad ska man göra med sin ADHD-diagnos hantera den jag vet inte själv? Hur lyckas leva med lidandet? Jag har inte lyckats hitintills och oklart om jag kommer orka mer av denna stress samhället utsätter mig för.

Känner även att det är ytterst lite fokus på mig och mitt mående dom jävlarna på psykiatrin vill bara kasta tjack på mig så jag kan fortsätta jobba och betala skatt jag är en slav inte en människa.

Vad är din vetenskapliga länkar kring att socker och alkohol orsakar ADHD och att avstå från det i kombination med "riktig mat från naturen" samt motion "botar" ADHD?