Otursaktivistens klagoskrik

Jag skrev något utan en början likt en projektil av skuggor i vad som är ett jag i ett du

Du sätter mig i ramen för att undfly dagarna..
i fler rader än vad jag skrev in honom bland tusentals ord

för det saknade utrymmet av att finnas till.
Jag tänkte att jag gått för långt där jag stod stilla och tänkte på allt

och gråt och hat och jag tror att det var smärta jag såg där bland allt han glömde bort. Ni har glömt bort. Ni glömde alltid

Presens. Han nämns i presens och jag är tyst. Jag frågar aldrig hur han dog.

Men jag skrev många år innan Varför dog han och inte du I den vackraste sammanfattning av allt jag tryckte undan

Kääär de skrattar. Alla de där som det aldrig blir något av på det där viset av projektioner man kan fånga upp och använda och säga

Titta på mig nu!

Hennes gråt. Fyller hela bussen. Jag sitter tyst utan att veta något alls. Jag hoppade inte emellan alla de där. Jag gjorde ingenting. För att jag aldrig
Upplevt något som kräver att jag hoppar in och skriker istället för de som. Skriker och skrattar

Det är de bra på asen. Att skratta gott åt andra och förödmjukande och kränka och håna.

Snyftningarna slår hårt genom bussens skal av skydd eller lä men förödmjukelserna hänger kvar i luften. De går att ta på.

https://youtu.be/YW74QUOBQRQ?si=gva7lw2tnIc701bt

Jag är för grå och beige och neutral och intetsägande för att bli ihågkommen. Bara ett tyst vittne. Färglös i mörkret.

De stavade det kärlek och jag skrattade inombords och körde rakt på. Och gjorde fel och skrattade mer och hånade och förödmjukade. Synlig. Jag var inte längre osynlig. De såg mig. En projektion av vilka de var.

Det var barnsligt och meningslöst. Så dumt.

För att det är en del av det med att vara ung. Man är dum och gör fel och misstag.

Och även jag var en gång ung.

Men de som lär av erfarenheter blir visare. Och de som är bra försöker bli bättre när de gör fel. Och människor växer genom livet. Om fyrtio år, der vi allt annorlunda.

Så mycket mer finns inte att säga. Du vet vad de säger, man dömer utifrån sig själv. Så gäller även när du ser mig. För annars måste man fråga. Man måste fråga Varför

Inte bara tänka att man vet