Günther Mårder, landets snålaste person, äter kollegors rester för att spara pengar

På vilket sätt är det Günthers skyldighet att äta upp sina kollegors matrester? Har kollegorna inget ansvar för sina egna matrester? Tycker du att du själv gör fel som inte äter upp dina kollegors matrester? DET ÄR ETT SJUKLIGT BETEENDE.

Precis som att man skulle ha rätt att få åka med sin granne till jobbet bara för att man har samma arbetsplats och hänvisar till miljöskäl.

Günther drivs av ångest och i grunden dåligt mående. Att göra som han gör mot sina barn är bara sjukt, bara för att han mår dåligt behöver han inte tvinga dom till samma öde. Günther kände sig förmodligen aldrig älskad under sin uppväxt och inkluderade säkert en del bestraffningar vilket resulterar i sånt här beteende och straffa sig själv blir naturligt.

Självklart är han medveten om att anledningen till att någon tjej vill vara med honom är för att han har kontakter och kan ordna bra jobb, därför står dom ut, finns ingen tjej som vill ha en man som letar sopor och ska krångla om minsta lilla öre. Tänk er att inte kunna gå runt om dagarna och tänka på roliga saker ni vill och ska göra bara det kostar lite och ni måste byta ut det ni tycker är kul mot gratis aktiviteter oavsett hur trista det än må vara, att ha roligt är inte längre prio utan nu är det priset som är viktigast. Man självdör ganska snabbt och att hela hela tiden tvingas bli påmind om hur begränsad man är leder till slut att man sitter och ler av att dricka mjölk utspädd med vatten för man tycker inte man är värd mer än så.

Är det sant att han sa att han hänger upp toapappret på tork om det inte blir för geggigt och sedan återavändwr det?
Det ska ha sagts i ett radioprogram

Alla gjorde på den tiden allting efter en strävan att få det bättre. Günther får det aldrig bättre hur mycket han än anstränger sig, och helt likgiltig inför hur barnen känner sig så länge HAN får sitt ego tillfredsställt. Det enda han är förmögen att känna riktig kärlek till är pengar, han älskar pengar mer och dom är viktigare och går före familjens vilja och behov. Skulle ena barnet bryta benet i ett annat landsting där patientavgiften är högre än hemma i Stockholm skulle barnet få vänta med sjukhusvården oavsett om det skulle dröja en vecka, kan han spara en hundralapp på det så är det i hans värld är försvarbart att göra så och är oförmögen att förstå hur barnet inte kan resonera likadant.

Vet inte om det är så mycket frågan om en privat kostnad som en förtäring av kommunala resurser...

Den som har lite filosofisk utblick eller beläsenhet, livserfarenhet, kan veta att njutningar står i kontrast med varandra. Den som lever spartanskt, får en större njutning med mindre medel, än den som marinerar sig med lyx.

Om allt oskattat (OBS!) och utan avkastning skulle allokeras till sparande, skulle det ta 9½ år att spara ihop till de 19 miljonerna... Det år ganska lång tid i en människas liv. Under antagandet av en hög lön. Oskattad alltså. Men med skatt skulle det ta ca 20 år. Om man inte hade några levnadsomkostnader. Även med en årslön av 2 milj kr skulle det ta tämligen lång tid att gneta ihop ca 20 milj kr i tillgångar. Kommunistsamhälle.

de luxe-lidande. 😄 Ju bättre man har det, desto sämre mår man. Lägg det på minnet.

O-kej... Jag är vad vid att man blundar för mina fina rullader, konsomméer, ratatouiller, profiteroler och den ena gratinen efter den andra quichen och den tredje flamberade suzetten.

Man kan inget ta med sig på sista resan. Såvida de inte begraver en som för länge sedan med smycken, vapen och tjänare. Man måste ifrågasätta sanningshalten i det hela om det inte är illasinnade rykten. Det är inget fel i att vara sparsam och inte gödsla med pengarna men mycket som ska spara pengar blir istället dyrare i längden. Som att flera ska gå på toa innan man spolar. Då riskerar man stopp istället om det handlar om tvåan.


Påminner lite om Ingvar Kamprad som ansågs otroligt snål men som själv bodde en stor del av sitt liv i Schweiz. Andra skulle nog snåla för att hans vinst skulle bli större.

Värdet är känslan av frihet, om det nu är vad man känner. Kan förstås bli en fixering på undvikande av katastrofer. Dock kommer lyckan av strävan, inte yttre omständigheter. Låt oss se dem som tagit ansvar för sina ekonomier som läroexempel.

😃 Han (hen?) kanske snålar för att ha råd att icke-snåla när kamerorna inte står på.