Citat:
Ursprungligen postat av
Pontiac-Garage
I Stockholms innerstad verkar takvåningar gå för helt sjuka belopp, inte sällan kan kvadratmeterpriset vara 80%-100% högre än för motsvarande lägenheter längre ned i huset. Sådana objekt är dessutom extremt eftersökta och säljs ofta innan visning, dessutom verkar många engagera sig och buda.
Detta trots att takvåningar ofta är ombyggda vindar, med lågt i tak, dåligt ljus i lägenheten samt brist på utsikt. Sängar, matbord mm. placeras ofta som ett krypin där man har en utskjutande balk som man nästan slår huvudet i, och planlösningen är ofta konstig då utrymmet tidigare använts som vindsförråd.
Varför är det så eftertraktat och dyrt med just vindsvåningar? Ser man ett så stort värde i att bo högst upp även om man måste stå på en stol för att titta ut?
Intressant fråga.
Jag tror det hänger ihop med att människan sedan nästan två årmiljoner gillar att se horisontlinjen, alltså där himmel och savannen/havet/bergen möter varandra. I stan är det förstås en massa huskroppar som bildar horisontlinje men känslan av att ha en vidvinkel på kanske 200 grader till himlen attraherar oss människor. Det brukar även gälla för de sommarstugor eller villor som går för högst pris. Bäst horisontlinje säljer till högst pris.
Sedan har förstås också penthousevåningen en särskilt lockelse med att den inte har något mellan sig och himlen, ofta stora terrasser som understryker känslan uppåt och mot himlen. Det är säkert också av betydelse att priset är skyhögt, en lockelse i sig. Det är nog också som med bilar. Har man köpt den senaste Ferrarin så får den förstås stå kvar på garageuppfarten så grannarna kan se, och man låter bli att köra in den i garaget som med min gamla Mazda...