Citat:
Exkludering, hat och överdriven rationalitet är tidsandan. Man kan inte välja hur man upplever andra men man kan välja att göra vad som är rätt och att välja bort vad som är fel. Och man kan välja att vara anständig mot andra och att välja bort hänsynslöshet. Så kan du själv motverka hur det onda får alltmer inflytande över ditt liv.18 år.
Kommer säkert formulera mig som en pajas men aja.
Värt att nämna att jag har Asperger, ADD, Insomni, samt depression på papper.
Först och främst, hur går det till om jag vill genomgå en sorts "generell" utredning? Känner att jag kan identifiera mig med flertal diagnoser osv. Vart ska jag vända mig? Har endast lyckats få depressionen hanterad efter 6 månaders väntetid
Det hela handlar om en pågående existentiell kris som pågått under flertal år, ett sorts dissociativt tillstånd kan man kanske säga? Utöver det så känner jag att jag saknar emotionell kontakt med folk i min omgivning totalt, alltså att jag inte kunde bry mig mindre om även de som står nära mig. Det här gäller även områden som t. ex skolan, då jag är totalt inkapabel till att utföra en uppgift om jag inte kan se en klar bild av hur det kommer gynna mig i framtiden, vilket är lite ironiskt eftersom jag inte kan se en framtid framför mig men aja, som sagt, pajas.
Har upplevt en längre avsaknad av empati vilket jag endast kunnat identifiera eftersom det har funnits tidigare i livet. Jag är en grov kompulsiv lögnare och kan komma på mig själv att ljuga om saker som har absolut 0 betydelse för min identitet och gör mig inte överhuvudtaget mer intressant, alltså att ljuga om något så enkelt som vad jag åt till frukost.
Jag är livrädd för att släppa in folk. Jag värderar min integritet kan man väl säga, men på ett sätt som gör att folk börjar ställa frågor. Jag har ett inneboende agg mot i princip allt folk och är väldigt dömande. Jag har även frekventa våldsamma tankar om att göra illa folk som stör mig på olika sätt (något jag inte agerat på fysiskt), samt självmordstankar. Har aldrig hållt på med självskadebeteenden osv. men har ett morbidt intresse av blod och söker ofta efter media i relation till det.
Har inget aktivt beroende men har legat inne för alkoholförgiftning x2 i relation till att jag inte riktigt bryr mig om vad jag stoppar i mig.
Insomnin är också ett jävla stök. Blir totalt galen om natten, kan sitta och skriva saker till vänner som är helt absurda, banka huvudet i väggen osv. Känner att jag tappar kontrollen helt. Kör på prometazin (?) samt 10mg Melatonin för sömnen men det hjälper knappast.
För varje år blir alla dessa saker exponentiellt värre och jag närmar mig ett tillstånd där jag känner att jag tappat det helt. Är helt och hållet känslokall utöver en djup ilska samt vad man än ska kalla det som pågår under nätterna.
Frågan är väl helt enkelt; är det här normalt och hur ska jag gå till väga för att identifiera och åtgärda dessa problem?
Kommer säkert formulera mig som en pajas men aja.
Värt att nämna att jag har Asperger, ADD, Insomni, samt depression på papper.
Först och främst, hur går det till om jag vill genomgå en sorts "generell" utredning? Känner att jag kan identifiera mig med flertal diagnoser osv. Vart ska jag vända mig? Har endast lyckats få depressionen hanterad efter 6 månaders väntetid
Det hela handlar om en pågående existentiell kris som pågått under flertal år, ett sorts dissociativt tillstånd kan man kanske säga? Utöver det så känner jag att jag saknar emotionell kontakt med folk i min omgivning totalt, alltså att jag inte kunde bry mig mindre om även de som står nära mig. Det här gäller även områden som t. ex skolan, då jag är totalt inkapabel till att utföra en uppgift om jag inte kan se en klar bild av hur det kommer gynna mig i framtiden, vilket är lite ironiskt eftersom jag inte kan se en framtid framför mig men aja, som sagt, pajas.
Har upplevt en längre avsaknad av empati vilket jag endast kunnat identifiera eftersom det har funnits tidigare i livet. Jag är en grov kompulsiv lögnare och kan komma på mig själv att ljuga om saker som har absolut 0 betydelse för min identitet och gör mig inte överhuvudtaget mer intressant, alltså att ljuga om något så enkelt som vad jag åt till frukost.
Jag är livrädd för att släppa in folk. Jag värderar min integritet kan man väl säga, men på ett sätt som gör att folk börjar ställa frågor. Jag har ett inneboende agg mot i princip allt folk och är väldigt dömande. Jag har även frekventa våldsamma tankar om att göra illa folk som stör mig på olika sätt (något jag inte agerat på fysiskt), samt självmordstankar. Har aldrig hållt på med självskadebeteenden osv. men har ett morbidt intresse av blod och söker ofta efter media i relation till det.
Har inget aktivt beroende men har legat inne för alkoholförgiftning x2 i relation till att jag inte riktigt bryr mig om vad jag stoppar i mig.
Insomnin är också ett jävla stök. Blir totalt galen om natten, kan sitta och skriva saker till vänner som är helt absurda, banka huvudet i väggen osv. Känner att jag tappar kontrollen helt. Kör på prometazin (?) samt 10mg Melatonin för sömnen men det hjälper knappast.
För varje år blir alla dessa saker exponentiellt värre och jag närmar mig ett tillstånd där jag känner att jag tappat det helt. Är helt och hållet känslokall utöver en djup ilska samt vad man än ska kalla det som pågår under nätterna.
Frågan är väl helt enkelt; är det här normalt och hur ska jag gå till väga för att identifiera och åtgärda dessa problem?
Den som kan tro på Jesus, Matteusevangeliet kapitel 5-7, har stor hjälp av det.
Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro. Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.» — Matteus 11:28-30
__________________
Senast redigerad av AskMeAboutJesus 2024-05-01 kl. 03:24.
Senast redigerad av AskMeAboutJesus 2024-05-01 kl. 03:24.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
