Ägare, ledare, managers osv, vad gör de för nytta egentligen?

Är det därför man har korpraler, löjtnater, fänrikar, majorer, överstar, generaler mm?
Med ditt resonemang hade det ju räckt med ÖB?

När jag kom ut i arbetslivet tog det flera år innan jag vande mig vid detta med mångfalden av ledande titlar och befattningar. Nu pratar jag om IT-bolag, men det går väl igen i många brancher. Det ska alltid finnas projektledare, produktägare, technical manager, kvalitetschef, ekonomicontroller m.m. m.m. m.m. Och så den stackars traditionella "chefen" som egentligen inte har nåt att säga till om alls men måste ta ansvar för allt när det går fel.

Är det här vettigt egentligen? Jag har alltid tänkt att skälet till att alla dessa befattningar växt fram har att göra med alla medarbetare som absolut måste känna att de gör "karriär", kanske måste visa upp nån titel hemma för flickvännen, eller kanske flickvännen behöver visa upp att hennes man har en välklingande titel för sina vänner. Lite som svenska försvaret där alla måste få bli minst major, annars strejkar de i protest. Inflation i titlar och hierarkier.

Appropå lumpen: när jag gjorde den fick man lära sig att när man ställs inför ett problem börjar man med att utse en chef. Inte utsåg man en chef, en manager, en ägare, en ledare osv? En chef bara. Punkt! Och det funkade mycket mer effektivt.

Jag kan fortfarande tycka det är svårt som medarbetare att veta vem man ska lyda av alla överordnade befattningshavare. Det kan ta enormt mycket tid i anspråk att försöka navigera på ett sätt så att man inte hamnar i kläm i nån av de evinnerliga fejderna mellan alla dimensioner i organisationsmatrisen.

Vad skulle hända om man gick tillbaka till att helt enkelt ha en "chef" på ungefär 5-15 medarbetare utan några ytterligare särskilda "roller" utan att övriga bara helt enkelt är anställda och tillgängliga för de uppgifter chefen väljer att dela ut? Så mycket enklare allt skulle bli, för alla. Utom den där flickvännen kanske som blir missnöjd, men om man kompenserar med att höja lönen rejält? För minskar man byråkratin frigörs ju resurser som t.ex. kan användas till lönehöjningar för alla som då kan jobba och göra nytta istället för att käbbla och spela sociala spel.

Eller vad?

Ingen av dessa är ledare eller chefer. Detta är olika roller.

Dessutom så är det högst troligt att det finns krav i diverse ISO standarder att dessa funktioner ska finnas.

Känns det rimligt att en person skulle vara allt detta?

- Projektledare
- Produktägare
- Technical manager
- Kvalitetschef
- Ekonomi-controller
- Avdelningschef

Jag skulle gärna vilja sätta en kufig fackidiot som du själv i någon av rollera ovan och se hur det går för dig utanför din autistiska och avskärmade lilla bubbla.

Projektledare är väl en ledare? Produktägare också, nuförtiden verkar produktägare ofta ta över det mesta av projektledning. Allt som slutar på -ledare -ägare -direktör -manager är ju överhet. Åtminstone förväntar de sig själva att få respekt och åtlydnad. .


Alltså, visst kallas det roller, men det är ju ledarroller, och alldeles för många.

Ledare i det här betyder att du har ansvar över något, det behöver inte vara människor. En produktägare är väldigt sällan en chef.

Det är just problemet. De har inte ansvar för personal, men de kör med folk och lämpar sen över konflikter och sjukskrivningar på "chefen" som inget kan göra.

Är det här vettigt egentligen? Jag har alltid tänkt att skälet till att alla dessa befattningar växt fram har att göra med alla medarbetare som absolut måste känna att de gör "karriär", kanske måste visa upp nån titel hemma för flickvännen, eller kanske flickvännen behöver visa upp att hennes man har en välklingande titel för sina vänner. Lite som svenska försvaret där alla måste få bli minst major, annars strejkar de i protest. Inflation i titlar och hierarkier.

Jag kan fortfarande tycka det är svårt som medarbetare att veta vem man ska lyda av alla överordnade befattningshavare. Det kan ta enormt mycket tid i anspråk att försöka navigera på ett sätt så att man inte hamnar i kläm i nån av de evinnerliga fejderna mellan alla dimensioner i organisationsmatrisen.

Låt ingen köra med dig då.

Tack jag är gammal nog att klara mig bra. De som råkar illa ut är nyanställda, utländska konsulter och andra särskilt utsatta eller avvikande. Är du utländsk konsult och förlorar uppdraget åker du raskt ut ur landet också, med enorma konsekvenser för dig och din familj kanske. Såna blir otroligt angelägna om att vara alla -ägare och -ledare till lags, vilket vanligen är omöjligt.

Men blir det inte bara att man spelas ut mot varandra? Varför skulle inte en chef kunna väga samman alla dessa perspektiv inombords? När jag t.ex. handlar på ICA tar jag ju inte mig familjen och låter t.ex. inte sonen ansvara för ekonomin, dottern för smak och kvalitet, frun för att komma till kassan inom rimlig tid?