Processa sorg på effektivt vis?

Hur processar man sorg på bästa sätt. I mitt fall är det en trestegsraket i form utav drömmar, kärlek och vänner som inga har gått som jag ville . Men denna sorg påverkar nu även mitt jobb och således min privatekonomi och framtid. Och så kan vi inte ha det pga vi lever i ett kapitalistiskt samhälle, där ingen vill förknippas med dåligt mående, om de fick välja.

Min kollega/chef tyckte jag såg sorgsen ut på jobbet idag. Av nån jävla anledning är det alltid precis innan jobb som jag är som mest sorgsen.

Sen när jag kommer hem är jag glad igen. Vill såklart vända på detta till tvärtom. Är orolig för att mitt mående går ut för mycket på mitt arbete och att de till slut kommer ge mig kicken.

Det du saknar är mening, du behöver hitta något som driver dig.

Kan du inte hitta något så låt ansvar bli din mening, ta ansvar för ditt jobb och ditt liv.

Man får sällan det man vill i livet. Det handlar mer om att uppskatta det man får.

Att ha vänner och/eller man/fru är ju inget direkt mål i livet. Mer att alla behöver någon. Ingen klarar sig helt själv. Inte emotionellt och inte praktiskt. Det kan ta tid innan man hittar människor man tycker om. Ofta är man ensam för att man är väldigt kritisk mot andra. Det värsta man kan göra är att tro att man är menad att vara ensam, för då blir det så.

Om du är bra på ditt jobb, var stolt över det.

Det finns så mycket krav på hur man ska vara. När egentligen ett människoliv mest är punkter av glädje på ett streck av likgiltighet eller lidande. Det är bara att den lyckofixerade trenden säger att man kan vara lycklig jämnt, annars är man inte OK. Jag har också trott att jag kunde planera mitt liv.

Acceptans. Problemet är att vissa saker går inte att acceptera. Är själv i en sorgeprocess men mina diverse projekt gör så att jag inte går under.

Samma här. Dålig uppföljning och ansvarstagande av de inblandade. Vårdarna.
De som råka bli helgon och becknare. Yrkeskriminella.
Tänker på dem varje dag.
Nästan.


Jag kunde aldrig bli nån. Så jag får bli detta hopplock av rädslor och impulser. Förstörda ideal.


Vissa får bli scape goats.
Får försöka få ihop det här livs pusslet nån gång.

Så här skulle man inte göra med vem som helst. Jag är inte vem som helst.

Jag är blott ett kärl. Som vem som helst. Ett vredens kärl.

Viktigaste är väl att nå botten. Och lite till.


Inte många kan förstå som är födda in i gamet. Kanske de får känna nån gång. De som inte fattar. Hur det var här.

Får inte glömma.

Om man lever med inställningen att man måste ha drömmar, vänner och kärlek för att vara lycklig så blir man såklart olycklig när det försvinner. Det går inte att komma runt, buddhisterna listade ut det för länge sedan.

Det är som att fråga hur man får (0+3)-3 till att bli 3. Det går inte, en genomsnittlig person i den moderna världen kommer aldrig att kunna hantera sorg på ett effektivt sätt. De flesta förlitar sig på sitt dåliga minne för sorg och förlåtelse eftersom hjärnan skapar nya tankemönster över tid, synapskopplingar eller vad de kallar det.