Kee Marcello på turné i Sverige, april 2024

Vi kör lite basics så här i början: Kee Marcello Löfbom, född 20 februari 1960 i Ludvika, är en svensk artist, musiker, låtskrivare och producent. Han började som många andra med musik i unga år men det var väl först i oktober 1986 som karriären fick ett lyft. Då blev Kee Marcello tillfrågad om att bli gitarrist i Europe efter entledigandet av bandets tidigare gitarrist John Norum.

Kee Marcello blev medlem i bandet precis innan de fick sitt stora internationella genombrott med "The Final Countdown" och gjorde således alla de stora världsturnéerna under bandets mest framgångsrika period. Han var gitarrist och låtskrivare på de två följande miljonsäljande skivorna efter "The Final Countdown" (1986), "Out Of This World" (1988), och "Prisoners In Paradise" (1992).

Kee Marcello är en av de mest kända gitarristerna i Skandinavien med en fantastisk meritlista, men mest känd är han som gitarrist för den största svenska rockexporten någonsin, Europe. I slutet av 80-talet och början av 90-talet var Europe ett av de största rockbanden I världen, sålde över 30 miljoner album och spelade på arenor world wide.

Nu i vår är denne man, tillsammans med ett fantastiskt all star-band, ute på vägarna för 8 konserter i Sverige, där publiken kommer att bjudas på en helkväll med Europe-låtar.

Och turnéschemat är:

• TOR 4/4 STOCKHOLM - BIBLIOTEKET LIVE
• FRE 5/4 ÖREBRO - KULTURHUSET
• LÖR 6/4 MALMÖ - PLAN B
• SÖN 7/4 GÖTEBORG - GALEJ
• ONS 10/4 GÄVLE - CENTRALTEATERN
• TOR 11/4 SUNDSVALL - CENTRALEN
• FRE 12/4 UMEÅ - DROSKAN
• LÖR 13/4 LULEÅ - LÄRKANS AULA

"Snacka om en fest för älskare av melodisk hårdrock i allmänhet och Europe-fans i synnerhet", säger arrangören.

Som ni ser är halva turnén redan avklarad, såg några live-clips på YouTube. Bandet består av:
Kee Marcello | Gitarr
Jakob Samuel | Sång (The Poodles, Talisman)
Michele Luppi | Keyboards, sång (Whitesnake, Secret Sphere)
Darby Todd | Trummor (Devin Townsend, The Darkness, Gary Moore)
Ken Sandin | Bas, sång (Alien, Swedish Erotica)

Jag har köpt biljett, trots att Europe långt ifrån är något favoritband, och ber om att få återkomma med recension.

Någon annan som känner att denna inkarnation kan vara värd pengarna? Har ni sett Kee Marcello live förut någon gång?

Jag tror nog att det är helt klart värt pengarna. Det är nog bättre än man tror faktiskt men, risk för lite för mycket gitarrsolon. Jacob på sång lovar gott tycker jag.

Jag vet inte vad man ska tycka riktigt. Endera ett oerhört krampaktigt försök att mjölka ur glanstiden från Europe men inte ens Europe själva har ju någon jätte stjärnglans kvar direkt.

Å andra sidan gillar jag den musiken och kan tycka att det är en kul grej och att man kan ta dom chanser som ges att få höra mer.

Jag vet att det förekom droger i hans liv efter Europe men det kanske har ordnat till sig.

Vad kostade biljetten? Jag hade nog inte betalat mer än 250:- allra max 300:-

Kände hans farsa Hilding Löfbom som var otroligt sympatisk för att vara politikerpamp. Har även träffat Kjell några gånger, minns när vi sågs på krogen och han hade nån slags svartsilvrig handske på ena handen, typ som den där poppedofilen. En gång lyssnade Kjell på mitt rockband och efteråt sa han att jag borde sjunga mer och spela mindre gitarr 😂.

Knappt 500 kr. Håller med dig om att det var lite väl i överkant, men jag fick ett infall. Review coming up.

Då är vi framme vid den utlovade recensionen. Är ni redo? Skippar att skriva ihop någon intresseväckande inledning.

REMEDY

Det var tydligen Remedy som hade fått äran att agera förband under denna turné. Jag trodde ju inte att det skulle vara något förband alls eftersom ingenting sådant stod på biljetten eller på Centralens hemsida. Där vill jag notera ett minus i protokollet för den bristfälliga informationen men det är ju ingenting som Remedy ska lastas för.

Skulle ändå vilja lägga in presentationen av detta band som den står på hemsidan: "Remedy is a sophisticated and modern melodic rock band formed in Stockholm, Sweden in 2022 by Roland 'Rolli' Forsman. With a strong connection to the 80’s, but with a highly modern touch, the band is driven by energetic guitars & vocals and catchy songs in a blend of rock, pop and metal. The band has an edge to their playing, and with their blend of retro and modern rock, this gives them a unique sound."

Ett rätt så nytt band i branschen men medlemmarna är inga gröngölingar direkt. Det blev uppenbart redan från start. En annan sak som framgick tydligt var att Remedy håller saker och ting enkelt - precis som deras bandnamn. Här finns knappast några trassliga låtstrukturer och inga komplexa taktarter som gör att man tappar bort sig i musiken.

Bandmedlemmarna var avslappnade på scenen och visade utan tvekan upp en professionell attityd. Än så länge har bandet bara hunnit med att släppa ett album så de flesta låtarna var hämtade därifrån. Det andra albumet är dock på gång så där tog man tillfället i akt och bjöd publiken på några nya fräscha spår.

Bandet inledde med "Living On The Edge" och man kände direkt att det här är av god kaliber. Tredje spåret var "Sin For Me" och där plockade man fram det tyngre riffandet. Ett tungt nummer med delvis ödesmättad stämning men inte någon fullständig kioskvältare i mitt tycke. Det hela varvades med mellansnack och presentation av bandmedlemmarna (som det brukar vara) men visst kämpade bandet ändå i motvind. Med tanke på att publiken var väldigt sparsmakad och bandet rätt så nystartat. En bra insats ändå - trots detta.

Hur som helst, "Moon Has The Night" fick äran att avsluta Remedys framträdande. Och även om jag inte blev riktigt brädad, varken av den låten eller av spelningen som helhet, så var det ändå minnesvärt och underhållande. Skulle inte alls ha något emot att se och höra Remedy live någon fler gång. Jag bedömer att det finns utvecklingspotential här... tänk om bandet skulle få till fler låtar av samma klass som den smått suveräna "Marilyn"? Det skulle vara något, det.

Remedy stod på scenen ungefär 45 minuter och spelade åtta låtar för oss. Det är förväntad speltid och helt okej antal musikaliska bitar. Remedy visade upp spelglädje och spred positiv energi. Man fick känslan av ett kompisgäng som trivs ihop och spelar tyngre rock (eller är det melodisk hårdrock?) för att man brinner för detta. Det uppvisades en hunger som man kanske inte alltid känner av när det är fråga om äldre musiker som har mer invanda mönster.

Alla låtar de spelade var egentligen bra men det var öppningsspåren som tilltalade mig mest. Så på det sättet kände jag att bandet avlossade sina bästa pjäser lite väl tidigt. Tänker dock inte neka till att bandet fullgjorde sin plikt som öppningsakt. Kommer absolut att lyssna mer på Remedy efter denna kontakt med dem och deras musik.

Remedy setlist:

KEE MARCELLO PERFORMS EUROPE

Ska inte ljuga och säga att jag är världens största fan av Europe - för det är jag verkligen inte. Men jag är ändå tillräckligt intresserad av tonkonsten och sedan så har jag varit en aning nyfiken på vad Kee Marcello har haft för sig sedan han slutade i Europe. När chansen att se och höra detta spektakel infann sig så ansåg jag ändå det var helt motiverat att inhandla en biljett. Den var väl en aning dyrare än vad jag hade hoppats på men det finns värre problem i världen.

När huvudakten för kvällen äntrar scenen slås man av att medelåldern stiger rejält (jämfört med killarna i förbandet) och med all rätt - det här är musiker som spenderat mycket av sina yrkesliv i hårdrockens tjänst.

Vi tar väl några ord om banduppställningen. Förutom huvudmannen, Kee Marcello (gitarr), hade vi här Jakob Samuel (sång) som vi ju känner till från flera tidigare band (The Poodles exempelvis). På trumpallen satt Darby Todd som har en bakgrund i Devin Townsend och så vidare. Ett val av handplockad musiker som förvånade mig var Michele Luppi (keyboards) med tanke på att han inte bor i Sverige. Honom har vi ju sett och hört i flera andra band som Whitesnake och inom power metal-svängen. Den som hanterade basen var Ken Sandin och han har spelat både här och där tidigare.

Bandet äntrar scenen och öppnar med "Break Free" och redan från start hamnar vi på en hög nivå, energimässigt. Låten i sig är dock inte någon stor favorit för mig... men kanske för vissa andra? Då föll andralåten "More Than Meets The Eye" mig mer i smaken. Det är också spridda skurar under konsertens gång som jag får uppleva.

En av konsertens bästa låtar skulle jag säga var "Sign Of The Times" som framfördes med den känsla och passion som krävs. Publikkontakten var god konserten igenom, enligt mig. Det ska vi ge Jakob Samuel. Vi får en presentation av bandet och det genererar applåder från publiken.

Jag har sett Europe live ett par gånger sen återföreningen blev verklighet. Och nu när jag kan jämföra med den här inkarnationen så är det självfallet så att jag väljer originalet. Europe har ju ett bredare spann av album och fokuserar inte på bara ett par plattor. Jag gillar dock vokalisten Jakob Samuel så det var positivt att få se och höra honom. Vid slutet av konserten kryddade han en låt rejält genom att ta några riktigt höga toner. Sånt är alltid underhållande.

Något mer om konserten, det var dessvärre inte så värst många närvarande denna torsdagskväll. Antalet hårdrocksintresserade personer som denna torsdagskväll slöt upp på Centralen i Sundsvall, ja, det var inte så stor skara. Jag försökte göra en överslagsräkning av antalet konsertbesökare. Fick det till mindre än 100 personer men det kan ha varit något fler också, men marginellt isåfall.

Samma sak var applicerbart här som med Remedy - scenen som Centralen erbjuder är liten och lämnar inte utrymme för så mycket utsvävningar. Men det gjorde inte så mycket. Bandet var ändå rätt så bra på att utstråla energi. Sen kan vi också säga att bandet höll i princip fast vid den traditionella inramningen av Europe-låtarna. Det var inte så att man hade arrangerat om musiken bara för att överraska eller chockera fansen.

Musiken som framfördes var baserat på "Out Of This World" (1988) och "Prisoners In Paradise" (1991). Ingen av dessa två plattor tillhör mina favoriter med Europe men absolut, det finns riktigt kvalitativa låtar på dem. Att den här musikern för några år sen också startade upp ett band med namnet Out Of This World måste vi ju ändå tolka som att han siktar in sig på att snärja de lite äldre Europe-fansen. Och kanske kommer det gå vägen?

De musiker som stod på scenen var som sagt väldigt rutinerade - det märktes. Kee Marcello är ingen person som är super-utåtriktad på scenen, men han såg då ut att trivas. Mest av allt kollade jag nog på basisten Ken Sandin som hade ett intressant scenspråk eller vad vi ska säga. Trummisen tänkte jag dessvärre inte mycket på alls, som vanligt. Jakob Samuel är en frontman som vet hur en slipsten ska dras. På den fronten finns inga egentliga klagomål.

Det jag hade hoppats på var att Michele Luppi skulle tillföra konserten aningen mer än vad han faktiskt gjorde. Han såg lite smått uttråkad ut vid keyboard-uppsättningen men däremot så tog han över lead-sången när det var dags för "Just The Beginning". Oväntat men trevligt. Han är en riktigt bra vokalist.

Här infogar jag att om ni vill läsa en recension till från en av konserterna (Göteborg) så hade Rocknytt en att bjuda på.

Men tillbaka till min egen recension nu som ska dra mot sammanfattning och avslut. Den här kvällen stod Kee Marcello och hans musiker för en rätt så solid uppvisning. Totalt 15 låtar framfördes (lite väl lite?) varav en var huvudkaraktärens egna instrumentala sololåt "Bumble Kee" där han fick glänsa lite extra på scenen. Det är helt i sin ordning.

Michele Luppi var jag också glad över att få se och höra även om jag hade föredragit honom som soloartist, det albumet han släppte 2005 gjorde verkligen intryck på mig. Men det är en annan historia som jag kommer återkoppla till (vid något lämpligt tillfälle) här på forumet.

Vissa saker hade kunnat vara bättre men kvällens höjdpunkter var riktigt vassa. Remedy ska vi heller inte glömma bort som gjorde en god insats. Vill dock inte sticka under stolen med att Kee Marcello och hans mannar avslutar med en lågnotering: "Yesterday's News". Den låten har jag aldrig tyckt varit särskilt bra. Varken originalet med Europe eller denna version. Tyvärr.

Jag kommer inte följa Kee Marcellos nästa drag i karriären slaviskt men jag kommer heller inte låtsas som ingenting.

Kee Marcellos Europe setlist:

Time to rock i Knislinge (av alla ställen) i morgon klockan 22

https://timetorock.se/

Nån som ska dit?

Får han mycket royalties från Europe?

Vet ej. Joey var ju huvudlåtskrivaren i bandet. Kee var med på två plattor där han var med och skrev typ tio låtar.
Dessutom är det ingen självklarhet att Kee äger rättigheter till musiken längre.

En av Sveriges absolut bästa gitarrister.
Det var en fröjd att få höra honom lira ett Europe-set på Sweden Rock förra månaden, trots teknikstrul och dåligt väder.

Svinbra var det! Stod längst fram, kul att få höra några guldkorn som Europe aldrig spelare