Onda människor: jagsvaga?

Vad är ens självkänsla, kan du bevisa att det ens existerar?

Det finns andra teorier om "jaget" än att det är en enhetlig, atomär entitet. T.ex. finns en teori om att vi alltid är nya personer, aldrig egentligen sammanhängande.

Så det är alltid rätt att vara ödmjuk?

Tänk om det finns ett scenario där ödmjukhet resulterar i något dåligt då?

Exempelvis, om någon tar makten och kräver att du lyder honom ovillkorligt fast du inte vill, bör du då vara ödmjuk och lyda honom?

Nej jag hade inte en enda tanke på memes faktiskt Jag har bara talat om det psykologiska motivet bakom ondska. Att människor som väljer att bli onda gör det för att de inte känner sig själva. Eftersom de inte känner sig själva så har de inte någon naturlig känsla av makt och kontroll och därför går de in i en roll som kan ge dem dessa känslor.

Men när jag liknade ondska vid ett virus så var det tanken på ifall ondska kan smitta ungefär som ett virus. Att ifall man inte har motståndskraft som kommer sig av god självkänsla så kan man bli "smittad". Fundera till exempel på hur människor i grupp tenderar att börja bete sig som de andra i gruppen, eller Milgramexperimentet så har du en tydligare bild av hur jag resonerar.

Ett problem med ditt resonemang är att du verkar utgå från att det finns en universell uppfattning om ondska. I själva verket så är alla människor olika, och har därmed olika syn på "ondska". Om du är en extrovert individ så kommer det falla dig naturligt att söka kontakt och kanske ta för mycket plats ibland. Den blyga individen kanske då reagerar genom att kalla hans beteende för "konstigt", eller "taskigt", olika ord som på olika sätt indikerar att han anser att den extroverta är ond. Så ondska är egentligen bara ett slags spontant uttryck för ens reaktion på stimuli. Och ens reaktion på stimuli avgörs av genetik.

Människor har dock förmågan att lära sig av andras erfarenhet. De som får privilegiet att lära ut sin erfarenhet är de som har makt. Således är det de som har makt som tenderar att definiera den kollektiva uppfattningen av ordet "ondska".

"Jagsvaghet" är en teori som spretar. Dålig impulskontroll t.ex. kan lika gärna bero på mindre drifter och impulser att kontrollera, eller en annorlunda moral som inte tycker impulserna behöver kontrolleras, eller olika grad av intelligents som i varierande grad kan beräkna konsekvenser av att leva ut en impuls.

Även ondska kan skilja sig åt, från att vara kalkylerande till tillfredsställande, från okontrollerad till planerad, i strid med ens egen moral eller rationaliserande.

Jag är medveten om att det är ett omtvistat ord men det är ett ord som jag inte ser något skäl att ignorera, framförallt för att så många människor har en mycket stark uppfattning om vad de tycker är ondskefullt. Jag har dock valt att inte definiera ordet i den här tråden utan låter folk använda sina egna definitioner och hänvisar till svenskt ordlexikon.

Är ditt argument att du inte har någon uppfattning om vad ondska är?

Jag har en uppfattning om ondska precis som många andra men jag skulle säga att jag är mer realistisk gällande dess ursprung. Jag anser att det är ondskefullt att massa våldsamma gangsterrappare får massa tjejer medan jag grubblar över moral på FB, t.ex., fullt medvetandes om att dessa tjejer inte ägnar en tanke åt mig. Men det är helt enkelt grundat i det biologiska behovet av gemenskap och sex, så jag behöver inte använda ordet ondska för att beskriva det fenomenet. Egentligen tror jag ondska skulle kunna beskrivas som förnekandet av behov eller dylikt. Behov är konkretare än "ondska". Man kan mäta en persons behov.

Du tar upp olika definitioner av ondska, men de verkar bottna i att ha förmåga att hindra sig själv och kunna planera. Det låter som att du hävdar att alla människor är i grunden onda och enda skillnaden dem emellan är i hur stor grad de klarar av att kontrollera sin ondska. Eller har jag missförstått?

Så du hävdar att de biologiska behoven är ondskefulla? Alla män dras inte till det kriminella livet och alla kvinnor dras inte till våldsamma män.

Nej, jag hävdar att man ser förhindren till att ens behov uppfylls som ondska.

Vet inte hur jag ska tolka det. Menar du att alla hinder för att uppnå "behovstillfredställelse" är ondska? Menar du då att lagen är ond? Eller att moral och etik är ond? Eller att självkontroll är ondskefullt?

Lagen uppfyller vissa människors behov mer än andra. Lagen tenderar att kallas god av de som får sina behov uppfyllda av den och ond av de som inte får det. Samma sak för etik och moral.

Om du är en apa i ett klassrum fullt av fiskar, och fiskarna bestämmer att ni måste vistas under vatten, då kommer fiskarnas lag vara ondskefull för apan. Apan bör sträva efter att se till att lagen säkerställer hans överlevnad.

När fiskarna ser att Apan gör motstånd kommer de hitta på fiktiva berättelser om honom, som får honom att verka ond. De kommer att kalla honom elak, självisk och så vidare.