Sovjeternas förhör med Topf-ingenjörerna

Tänkte att vi kunde tillägna en tråd åt sovjeternas förhör med ingenjörerna från Topf & Söhne, som byggde kremeringsugnarna i Auschwitz. Jag planerar att fylla tråden med utdrag och observationer från förhören, men inleder med lite bakgrundsinformation. Dessa förhör har alltid varit smått pinsamma för förintelseforskare (eftersom Topf-ingenjörerna motbevisade flera nyckelaspekter av förintelselegenden i sina svar), och det är därför svårt att hitta uttömmande diskussioner om dessa förhör inom ortodox förintelseforskning. Två undantag är Gerald Fleming och Annegret Schüle, men Fleming (som var den förste att publicera selektiva utdrag ur förhören) falsifierade vissa av svaren för att maskera de uppenbara problemen med ingenjörernas så kallade "erkännanden".

I mars 1946 arresterades fyra tyska ingenjörer från företaget Topf & Söhne, och förhördes av sovjetiska SMERSH-bödlar kring deras påstådda inblandning i "utrotningslägret" Auschwitz-Birkenau. Den sovjetiska anklagelsen var att Topf hade byggt och installerat kremeringsugnar i Auschwitz vars syfte var att kremera gasade judar. De fyra ingenjörerna var Fritz Sander (chefsingenjör på företaget), Kurt Prüfer (chefsingenjör vid Topfs avdelning för kremeringsugnar), Karl Schultze (ventilationsingenjör och ansvarig för installationen av ventilationssystemen), och Gustav Braun (produktionsansvarig på företaget). 70-årige Fritz Sander dog under förhörens gång, medan Prüfer avled i sovjetiskt förvar år 1952. Enbart Schultze och Braun återvände till Tyskland, efter att ha frisläppts år 1955 (efter Stalins död).

Förhören med de fyra Topf-ingenjörerna är av extrem historisk vikt, men i vanlig förintelseordning så "upptäcktes" dessa förhör inte förrän på 90-talet, när den brittisk-judiske historikern Gerald Flemning publicerade selektiva utdrag ur förhören i sin bok Hitler and the Final Solution från 1994. På grund av medvetet förvanskade arkivhänvisningar tog det nästan 5 år för revisionister att slutligen lokalisera de kompletta förhörsprotokollen, och det blev snabbt tydligt varför Fleming undanhållit resterande delar av förhören och sedan förvanskat arkivhänvisningen.

Den kanske allra mest anmärkningsvärda detalj som Fleming "glömde" att diskutera i sin bok, är följande kommentarer från Schultze och Prüfer. I förhöret den 5:e mars 1946 ställde SMERSH-förhörsledaren Shatunovsky följande viktiga fråga till Prüfer:

How many corpses could be cremated per hour in a crematorium in Auschwitz?

Prüfer svarade:

In a crematorium with five furnaces or fifteen openings (muffles), fifteen corpses were cremated in one hour.

Prüfer bekräftade därmed den verkliga kremeringskapacitet som revisionister poängterat i decennier, nämligen 1 lik per timme i genomsnitt.

Anmärkningsvärt nog så reagerade de sovjetiska förhörsledarna inte på dessa siffror, och ställde inga följdfrågor. Samma fråga ställdes även till kollegan Karl Schultze, som varit med och designat ventilationen för de 3-öppningsugnar som installerats i Birkenau och Buchenwald. Så här svarade Schultze på frågan:

There were five furnaces in each of the two crematoria, and three corpses were placed in each furnace, i.e. there were three openings (muffles) in each furnace. Within one hour, fifteen corpses could be cremated in a crematorium with five furnaces.

Med andra ord så bekräftade de två Topf-ingenjörerna, oberoende av varandra, vad den verkliga (dokumenterade och kända) kremeringskapaciteten faktiskt var.

Prüfer berättade också en intressant anekdot om ett försök att simultankremera två lik i en och samma ugnsöppning, ett förfarande som gick utanför de normala rutinerna och som specifikt bröt mot de riktlinjer som framgick i bruksanvisningen för Topfs 3-öppningsugnar, som Prüfer själv designat. Kremeringsugnar i de tyska koncentrationslägren utgick från vanliga, civila krematorier, och hade en liten ugnsöppning för ett (1) lik åt gången. Det finns emellertid indikationer i några tyska dokument att det fanns ett intresse i vissa koncentrationsläger att kremera två lik i samma ugnsöppning (vilket kan ställas i proportion till "vittnenas" fantasier om fler än 5 lik åt gången), trots att ugnarna inte var gjorda för detta. Prüfer berättar om ett sådant försök som gjordes i samband med att de nya kremeringsugnarna i Birkenau testades i början på 1943:

I gave Sander the example that in Auschwitz, in my presence, two corpses were shoved into a muffle instead of just one, and that the furnaces of the crematorium could not cope with that load [и то печи крематория не справлялисъ с той нагрузкой], because there were so many corpses [оченъ много] to burn.

Gerald Flemings översättning av Prüfers svar är:

In my presence two corpses were pushed into one muffle instead of one corpse. The furnaces could not stand the strain.

Detta är ett anmärkningsvärt erkännande från Prüfer, eftersom det undergräver en av förintelselegendens grundsatser, nämligen föreställningen att det var möjligt och kostnadseffektivt att ladda en och samma ugnsöppning med flertalet lik (i verkligheten hade det inte varit möjligt att ladda fler än två lik åt gången pga. öppningens storlek).

Inte heller denna gång ställde sovjeterna några följdfrågor, trots att svaret i allt väsentligt motbevisade hela utrotningslegenden i Auschwitz. En av förklaringarna till detta är antagligen att SMERSH:s förhörsledare helt enkelt inte var säkra på vad man skulle anklaga tyskarna för, och i detta tidiga skede (mars 1946) saknade man de tekniska argumenten att utmana ingenjörernas expertkunskaper, och den berättelse som höll på att konstrueras kring utrotningsförfarandet under Nürnbergrättegångarna hade ännu inte riktigt tagit form. En annan viktig aspekt är att Auschwitz-kommendanten Rudolf Höss ännu inte ställts inför rätta, och sovjeternas mytbildning kring Auschwitz byggde nästan uteslutande på krigspropaganda och rena fantasier.

Men, vadan ingenjörernas "erkännanden" om utrotning och gasning i Auschwitz, dvs. Gerald Flemings enda syfte med att citera Topf-ingenjörerna? Hur trovärdiga är deras erkännanden? Låt mig börja med att citera den tyske historikern Dieter Pohl:

What can we learn from these Soviet files? First, it must be remembered that these are not the records of legal proceedings under a state of law. The accused were often threatened during the interrogations, and occasionally even mistreated, especially during the trials at the end of the 1940s and early 50s. For this reason, individual accusations and confessions should be read rather cautiously.

Att Topf-ingenjörerna omedelbart började anamma förhörsledarnas vokabulär och sedan "lärde sig" vad man förväntades erkänna, framträder ganska tydligt i protokollen. Till och med klassiska sovjetiska propagandatermer som "hitleriterna" kröp fram i tyskarnas "svar" på frågor. Ett tydligt exempel är Prüfers svar under ett förhör år 1948 i Moskva:

During my visit to the Auschwitz Concentration Camp in 1943, I became aware that a mass extermination of prisoners was taking place in this camp, including women, children and old people who had been sent to Auschwitz by the Hitlerites in whole transports from the European countries occupied by Germany.

Ordet "Hitlerites" förekommer även i sovjeternas egna frågor, och Topf-ingenjörerna hade så klart inget annat val än att bekräfta förhörsledarnas fantasier. Det är enkelt att föreställa sig skräcken inför de notoriska SMERSH-förhören; inte nog med att kollegan Fritz Sander bokstavligen dog under förhören, men det är möjligt att man inte ens behövde utöva något våld för att tvinga fram svaren – hot eller förtäckta hot kan ha räckt, och 40-talets tyskar var väl införstådda i sovjeternas förhörsmetoder. Antagligen fanns en förhoppning om att vid något tillfälle frisläppas, men Prüfer avled som bekant innan 50-talets amnestier. Andra exempel på svar och ordval som direkt kopierats från sovjeternas vokabulär är "the war that Germany waged against the peoples of Europe", och det är svårt att tolka Topf-ingenjörernas erkännanden som något annat än en förlängning av de omöjliga erkännanden som framtvingades under de världskända skenrättegångarna i Sovjet på 30-talet.

Det finns flera exempel i Topf-ingenjörernas förhör på omöjliga erkännanden. Ett tydligt exempel är Fritz Sanders "erkännande" (innan han dog under ett förhör) att Prüfer berättat för honom under sommaren 1942 att ett stort antal judar, inklusive grekiska judar, mördats i lägret. Men de grekiska judarna började inte deporteras till Auschwitz förrän i mars 1943. Kropparna påstods sedan ha bränts i "krematorierna", trots att enbart ett enda krematorium existerade i Auschwitz vid denna tidpunkt, och de judar som påstås ha gasats under sommaren 1942 kremerades inte i detta krematorium utan, enligt legenden, i skogen långt utanför Birkenau. Mest anmärkningsvärt är kanske att Gerald Fleming förfalskade årtalet i Sanders erkännande från 1942 till 1943 för att dölja denna pinsamma anakronism (typiskt för ortodoxa förintelseforskare).

Även Prüfer ljög vid upprepade tillfällen, i försök att blidka de sovjetiska förhörsledarna. Den 4:e mars 1948 så tillfrågades Prüfer om den påstådda "gaskammaren" i Auschwitz-I (huvudlägret). Han svarade då att han lärde sig om denna gaskammare "av en slump" våren 1942 under ett besök i lägret inför planeringen av ett nytt krematorium:

I visited the planned construction site accompanied by an SS man. As we passed the first crematorium, I looked through the half-open door into one of the rooms of the crematorium building, and saw human corpses lying on the floor in various positions. There were more than ten of them. As I approached this room, someone quickly slammed the door from the inside. As I did not know the purpose of this room in Crematorium No. 1, I asked the SS man accompanying me about it. The latter replied that a gas chamber had been set up in this room, and that prisoners were being poisoned with gas there.

Men hela tidsramen för Prüfers besök är felaktigt. I själva verket så besökte Prüfer Auschwitz redan under oktober/november 1941 (inte våren 1942) i syfte att diskutera det framtida krematoriet i Birkenau – innan någon massutrotning enligt legenden hade påbörjats i lägret. Enligt Danuta Czech så genomfördes en "testgasning av ryska krigsfångar" först i december 1941 (det finns inga bevis för denna påstådda testgasning), och hela Prüfers anekdot är därmed påhittad. Prüfer påstår att han tittade in genom en halvöppen dörr och såg ca. 10 lik, men indikerar samtidigt att han inte kände till syftet med detta rum sedan tidigare, men lärde sig vid detta besök att rummet var en "gaskammare". Men även detta är en flagrant lögn. Prüfer hade besökt Auschwitz redan i november 1940 (!) för att diskutera installationen av en dubbelöppningsugn i detta krematorium, tillsammans med SS-Rottenführer Walter Urbanczyk. Vid detta tillfälle så besökte Prüfer även bårhuset (dvs. det rum som han enligt sovjetförhöret inte kände till så sent som våren 1942). I ett brev från Topf, daterat den 9:e december 1940 och som specifikt hänvisar till en diskussion mellan Urbanczyk och Prüfer, så hade byggnadskontoret i Auschwitz beställt ett "avluftningssystem för bårhuset och omduktionsrummet". I detta brev finns dessutom en ritning som visar fläktsystemet. Observera att detta brev är daterat till slutet på 1940, dvs. långt innan någon judeutrotning ens fanns på agendan.

Är det verkligen ett trovärdigt scenario att en kremeringsingenjör som installerat flertalet ugnar i krematoriet i Auschwitz-I, som personligen inspekterat konstruktionen av dessa ugnar i krematoriet, och som dessutom personligen mottagit en beställning från SS-ledningen i Auschwitz på ett "avluftningssystem för bårhuset", var förvånad över att se "ungefär 10 lik" inuti detta bårhus? Låt mig för övrigt också påpeka att det inte hade varit möjligt att se in i bårhuset genom en "halvöppen dörr" om man passerade Krema I från utsidan. Berättelsen är alltså påhittad i sovjetiskt förvar.

Prüfer återger också följande vansinniga anekdot om hur han "lärde sig" om bårhusets verkliga syfte:

To my subsequent question as to how this gas chamber worked, the SS man replied evasively that he did not know exactly, but he told me that he knew that there were gas chambers in the city of Łódź where the SS men killed prisoners with exhaust fumes from car engines, but then they had made improvements to speed up the killing process, and started using some kind of gas. As the SS man explained, the killing process was shortened from 10 to 15 minutes to one to two minutes as a result of the use of gases in the Łódź gas chambers.

En SS-man (oidentifierad) påstås alltså ha erkänt helt öppet för en civil besökare att judeutrotning medelst gasning ägde rum i lägret? Men av någon anledning kände han inte till "exakt hur" gasningen gick till. Däremot visste han, av någon anledning, hur de påstådda judegasningarna i Lodz skulle ha gått till – trots att judegasningar enligt den officiella berättelsen inte ägde rum i Lodz. Istället påstås judarna i Lodz-gettot ha deporterats till Auschwitz i slutet på 1944 specifikt för att gasas!

Allt detta bevisar att Prüfer hittade på sina erkännanden från tomma intet för att passa in i sovjeternas föreställningsvärld. Allt som allt så "erkände" Prüfer att han lärde sig om massutrotningen i lägret för första gången vid åtminstone 4 olika tillfällen:

1. I oktober/november 1941 när han passerade krematoriet i Auschwitz-I (enligt Prüfer under "våren 1942", men detta besök ägde i själva verket rum i oktober och november 1941)

2. Den 19:e augusti, när han utfrågades om "Badeanstalten für Sonderaktion".

3. I februari 1943, när han utfrågades om "gasdetektorer".

4. Den 24:e/25:e mars 1943, under en teststart av Krema II.

Men detta är långt ifrån slutet på Prüfers och Schultzes påhitt.

Schultze anklagades för att ha installerat ventilationsystemen i "gaskamrarna" i Krema II och III, vilket han plikttroget "erkände" utan minsta förbehåll:

The ventilation pipes, which I personally designed for the gas chamber, were bricked into the walls of the chamber.

Denna anklagelse grundar sig på föreställningen att Krema II och III med tillhörande "gaskammare" faktiskt planerades och byggdes med judeutrotning i åtanke, men denna hypotes har sedan länge övergivits av ortodoxa forskare, som istället hävdar att dessa byggnader (krematorierna och bårhusen) gradvis transformerades till "gaskammare" under slutet på 1942. Men inga ändringar gjordes någonsin i byggnadernas ventilationssystem, och många revisionister har ifrågasatt ventilationssystemens lämplighet för att extrahera livsfarliga HCN-gaser.

Enligt ett "kostnadsförslag för luftintag och utblås", daterat 4:e november 1941 och skrivet av Topf, så skulle två luftblåsare (intag och utblås) installeras i bårhusen till de framtida krematorierna (som alltså färdigställdes först mellan mars och juni 1943). Varje blåsare hade en kapacitet på 4800 kubikmeter per timme mot 40 mm vattenpelare. Kostnaden var 1847 Reichsmark. Enligt en faktura från 22:a februari 1943 så var det exakt denna ventilationsutrustning som faktiskt installerades i krematoriernas bårhus, vilket bevisar att Schultzes erkännande om att medvetet ha installerat massmordsventilation i "gaskamrarna" var påhittat. Det bevisar också att ventilationssystemet planerades långt innan någon judeutrotning fanns på kartan, och tyskarna genomförde inga som helst förändringar i ventilationssystemet efter att man enligt legenden lät modifiera dessa lokaler till att bli "gaskammare" för vätecyanid.

En annan intressant detalj i Schultzes svar bevisar för övrigt att de påhittade "kolumnerna" varigenom Zyklon B-pelletsarna påstås ha kastats, inte existerade i denna lokal:

This building was eight meters wide and thirteen meters long. It was completely empty inside.

Och en annan intressant aspekt av Schultzes vittnesmål är det faktum att han tillskriver en ventilationskapacitet på ca. 10 luftutbyten per timme till "gaskammaren", vilket stämmer enligt dokumenten och sammanfaller väl med riktlinjerna för ventilationsutrustning i reguljära bårhus. Men HCN-gaskammare för avlusning med Zyklon B hade en rekommenderad ventilationskapacitet på 72 luftutbyten per timme. Föreställningen att enbart 10 luftutbyten var tillräckligt och dessutom skulle ha "designats personligen" av ingenjören Schultze för att extrahera Zyklon B-gaser, är därmed totalt felaktig. Detta är särskilt intressant i sken av ett tidigt dokument från december 1940, skrivet av Karl Schultze själv gällande ventilationskapaciteten i bårhuset till Krema I i huvudlägret. Där räknar Schultze med en kapacitet på 20 luftutbyten per timme för bårhuset. Ändå sänktes detta till enbart 10 luftutbyten i de vätecyanidbaserade "gaskamrarna" i Birkenau!

Det hade därmed varit enkelt för Schultze (om detta var ett seriöst förhör) att försvara sig själv genom att rätteligen påpeka att ventilationssystemet var designat för ett vanligt bårhus, långt innan någon "utrotning" planerades – och inte för en "gaskammare". Trots detta så följde Schultze samma linje som sina kollegor, och erkände oavkortat alla anklagelser som östes över dem av sovjeterna, inklusive anklagelser som var bevisligen påhittade.

I en annan tråd har jag för övrigt diskuterat den legendariska "första testgasningen av ryska krigsfångar": (FB) "Upptäckten" av Zyklon B för gasning av judar – ännu en fallgrop för förintelsemyten

Tidslinjen är viktig här, eftersom stora delar av Krema II i Birkenau planerades långt innan någon "judeutrotning" ens fanns på agenden.

Ja, varför skulle Topf-killarna ljuga?

Som vanligt är det inte med några källor, TS?

Undrar varför han riktar in sig på ord som 'could be' och 'were' och sådana saker, medans de 60 gasmördade människorna som radats upp på golvet framför inte nämns med ett enda ord.

/VV

Tror du Smersh frågade ut dem med saft och bulle? De berättade nog vad deras "förhörsledare" ville höra. Vilket tydligt framgår när de apar efter deras vokabulär.

"Att Topf-ingenjörerna omedelbart började anamma förhörsledarnas vokabulär och sedan "lärde sig" vad man förväntades erkänna, framträder ganska tydligt i protokollen. Till och med klassiska sovjetiska propagandatermer som "hitleriterna" kröp fram i tyskarnas "svar" på frågor. Ett tydligt exempel är Prüfers svar under ett förhör år 1948 i Moskva:
During my visit to the Auschwitz Concentration Camp in 1943, I became aware that a mass extermination of prisoners was taking place in this camp, including women, children and old people who had been sent to Auschwitz by the Hitlerites in whole transports from the European countries occupied by Germany."

Han sa ju dessutom att det var gasmördade människor.
Ska du liksom Skogsvatte 'mörka' det du också?

/VV

Det kanske är saker man säger när Smersh bjuder på saft och bulle. Du verkar inte veta att det finns metoder att få folk att säga precis det man vill höra. Hoppas du får uppleva det någon gång, så kanske du ändrar inställning till "vittnesmålen".

De som frisläpptes på 50-talet, hade de inte berättat sanningen då, tror du?
Om de nu kände sig tvingade att ljuga i de tidiga förhören.

/VV

15 i timmen i en ugn.

Då håller 6 miljoner siffran.

Fy fan.

Ja såklart tänker du så när du har kass koll på fakta…

Det var inte 6 miljoner som kremerades
Det var heller inte bara en ugn, t ex så hade Auschwitz totalt 5 olika krematorier med ett gäng ugnar, som totalt hade runt 50 ugnsluckor. T ex hade krematorium 2 totalt 5 ugnar med 3 luckor/förbränningskammare i varje, alltså hade man 15 tillgängliga brännkammare som kördes samtidigt.