Yle rapporterar (tyvärr bara på finska) från pingstförsamlingen i Hyvinge (Hyvinkää), cirka sex mil norr om Helsingfors. En stor del av medlemmarna är romer, i synnerhet återflyttare från Swedistan.
Vid den vita flygeln sitter
Seppo Nyman, som har både svenskt och finskt medborgarskap. Hans erfarenheter av Sverige går tillbaka till år 1977, han hittade sitt andliga hem i Filadelfia i Stockholm. Han är mycket bekymrad över hur Sverige förändrats, om gängvärlden där till och med 13-åriga glin vill vara bäst och tuffast, om knarket som vållar sådant ofantligt elände.
Även familjen
Lindgren från Fruängen valde att återvända till Finland, på grund av den allt värre brottsligheten. De omkring 20-åriga sönerna flyttade först, och i somras följde pappa
Kyösti och mamma
Nadja efter. Enligt Kyösti Lindgren blir läget i Sverige allt värre, det förekommer gängbildning också på helt små orter.
I Finland dröjde det bara ett par veckor tills Kyöstis söner fick bostad. Det är också enklare att få arbete och studieplats i Finland, säger han. De flesta av hans bekanta inom den finska zigenarbefolkningen i Stockholmsregionen har flyttat tillbaka, bara någon enstaka familj återstår.
I gatuköket intill pysslar
Dimitri Grönfors, som är född i folkhemmet, men som redan för 30 år sedan flyttade till sina föräldrars hemland. Han fixar smarriga tunnbrödsrullar enligt svenskt recept. Där serveras också Pucko, som enligt Seppo Nyman är den bästa dryck som finns. Svenska restauranger kan lindra återflyttarnas eventuella saknad efter Sverige.
Romerna i Hyvinge påminner gärna om sin mer än 500-åriga närvaro i Finland. Hemlandet är alltid hemlandet.
Vi känner ju oss alltid som finnar, trots att vi är zigenare, säger Seppo Nyman.
Läs resten av texten på Gugel Tränslejts hjälp!
