Citat:
Jag gick från att hålla med dig helhjärtat, till att rynka ihop samtliga veck I pannan, till att ändå vilja använda ditt svar som ett blueprint för mina bröder, manliga bekanta och framtida söner att följa!
Kvinnor är extremt känslostyrda och väldigt många, speciellt i vår typ av "umgängeskultur", tycks vilja samla på killar för att ha som i reserv. Tänkte länge att det var något som man till slut mognar ifrån, men ser med förskräckelse och viss skadeglädje hur många av de tjejer som gjorde det i tonåren fortfarande har samma beteende långt in i vuxen ålder.
Jag tror att all den dramatik och misstro den typen av beteende skapar är en direkt konsekvens av det faktum att vi (läs styrande makter) tycker att vi alla ska låtsas som att det inte finns några skillnader i män och kvinnors natur och förneka att vi har olika sätt att kommunicera och ha relationer. Om könen hade en grundläggande förståelse och respekt för varandras värde skulle vi inte se en sådan glorifiering av allt som får män och kvinnor att tappa respekt för varandra.
Mina tonår spenderades på lan eller på hemmafest med "grabbarna" och har haft en del killkompisar. Det var för mig alltid en väldigt klar skillnad mellan att umgås med killar vänskapligt och att ha romantiska avsikter. Och om någon påvisar att de har känslor som man inte delar är det viktigt att markera det och inte låta någon tro att något kan hända bara för att man gillar känslan av att vara åtråvärd.
Är idag i ett förhållande där det finns noll misstanke eller rädsla för otrohet, men skulle ändå inte börja umgås på tu man hand med manliga vänner av respekt för min sambo.
När det kommer till kvinnor som har det här beteendet så skulle jag bestrida påståendet att det ligger i vår natur att göra på det sättet. Att vi är egocentriska må stämma. Kvinnor strider definitivt mer mot varandra än vad män gör när det kommer till att välja partner. Men att en kvinna känner behov av att ha flera män i cirkulation är för mig tecken på djup osäkerhet och ett bekräftelsebehov som är svårt att behöva ha att göra med.
Av dem jag känner som beter sig på det sättet ser jag vissa gemensamma nämnare.
En likhet är att de alla tycks ha samma impulskontroll som när vi var 17 eller 22 och ser aldrig vilka negativa följder en handling kan ha och är alltid lika förvånade.
En annan är att de alla har vad som kan klassas som "trasiga" familjeförhållanden. Missbrukande, ointresserade föräldrar, en mamma som valde bort familjelivet för att istället leva sitt liv "fri", en pappa som lämnade för att han inte orkade ha med mamman att göra..
Sanningen är, de är trasiga kvinnor, och männen som väljer att stå ut med dem är trasiga män.
När det kommer till frågan om män och kvinnor kan/bör vara vänner skulle jag nog säga; Absolut! Det går.. Frågan är kanske hellre vad man anser att vänskap ska inkludera. Är man en person som hela tiden söker bekräftelse, framförallt av det motsatta könet, och har en tendens att få känslor för någon bara för att man spenderar tid tillsammans skulle mitt råd vara att avstå.
Kvinnor är extremt känslostyrda och väldigt många, speciellt i vår typ av "umgängeskultur", tycks vilja samla på killar för att ha som i reserv. Tänkte länge att det var något som man till slut mognar ifrån, men ser med förskräckelse och viss skadeglädje hur många av de tjejer som gjorde det i tonåren fortfarande har samma beteende långt in i vuxen ålder.
Jag tror att all den dramatik och misstro den typen av beteende skapar är en direkt konsekvens av det faktum att vi (läs styrande makter) tycker att vi alla ska låtsas som att det inte finns några skillnader i män och kvinnors natur och förneka att vi har olika sätt att kommunicera och ha relationer. Om könen hade en grundläggande förståelse och respekt för varandras värde skulle vi inte se en sådan glorifiering av allt som får män och kvinnor att tappa respekt för varandra.
Mina tonår spenderades på lan eller på hemmafest med "grabbarna" och har haft en del killkompisar. Det var för mig alltid en väldigt klar skillnad mellan att umgås med killar vänskapligt och att ha romantiska avsikter. Och om någon påvisar att de har känslor som man inte delar är det viktigt att markera det och inte låta någon tro att något kan hända bara för att man gillar känslan av att vara åtråvärd.
Är idag i ett förhållande där det finns noll misstanke eller rädsla för otrohet, men skulle ändå inte börja umgås på tu man hand med manliga vänner av respekt för min sambo.
När det kommer till kvinnor som har det här beteendet så skulle jag bestrida påståendet att det ligger i vår natur att göra på det sättet. Att vi är egocentriska må stämma. Kvinnor strider definitivt mer mot varandra än vad män gör när det kommer till att välja partner. Men att en kvinna känner behov av att ha flera män i cirkulation är för mig tecken på djup osäkerhet och ett bekräftelsebehov som är svårt att behöva ha att göra med.
Av dem jag känner som beter sig på det sättet ser jag vissa gemensamma nämnare.
En likhet är att de alla tycks ha samma impulskontroll som när vi var 17 eller 22 och ser aldrig vilka negativa följder en handling kan ha och är alltid lika förvånade.
En annan är att de alla har vad som kan klassas som "trasiga" familjeförhållanden. Missbrukande, ointresserade föräldrar, en mamma som valde bort familjelivet för att istället leva sitt liv "fri", en pappa som lämnade för att han inte orkade ha med mamman att göra..
Sanningen är, de är trasiga kvinnor, och männen som väljer att stå ut med dem är trasiga män.
När det kommer till frågan om män och kvinnor kan/bör vara vänner skulle jag nog säga; Absolut! Det går.. Frågan är kanske hellre vad man anser att vänskap ska inkludera. Är man en person som hela tiden söker bekräftelse, framförallt av det motsatta könet, och har en tendens att få känslor för någon bara för att man spenderar tid tillsammans skulle mitt råd vara att avstå.
Tack för ett bra svar!
Intressanta poänger du delar, jag förstår och håller med till stor del. Mitt inlägg var något generaliserande men då detta beteende är ständigt närvarande hos många kvinnor idag är det lätt att få det intrycket.
Jag lever själv (man trots nick: Citymormor, tog det innan alla blev blev bögar och transor) och har genom olika jobb eller intressen prövat att umgås med kvinnor vänskapligt, det slutar alltid med att dom vill mer, oavsett om dom har kille eller inte.
Jag ser vänners kvinnor som umgås med andra män och skapar svartsjuka som sedan mannen blir skambelagd för. Kvinnor som fiskar efter något nytt medans dom har kille för dom vill inte lämna det dom har innan dom är säkra på nästa.
Män är generellt sett mer sexuellt intresserade vid sidan om sin relation medans kvinnor är känslomässigt intresserade vid sidan om sin relation, dvs de utvecklar känslor för andra medans män vill ligga med allt.
Sedan påverkar givetvis anknytningsproblematik, bekräftelsebehov och andra djupt rotade psykologiska problem för båda könen.
Det finns en studier i ämnet men där man ser att både män och kvinnor byter partner innan de lämnat eller funderar på det, i syfte att förbättra sin position. Män vill ha något roligare och snyggare medans kvinnan vill ofta ha mer resurser och spänning, bad boy med pengar istället för tråkiga Åke som jobbar på posten och enbart existerar innanför hemmets väggar. Det var ju inte det äventyret dom trånade efter på social media.
tråd?