Stämmer det att man inte har ansvar för den första tanken som dyker upp?

Någon sa till mig en gång att den första tanken, som reflexmässigt dyker upp, inte är mitt ansvar. Men jag har däremot ett ansvar för tanken som kommer därpå. Sedan jag hörde detta har jag funderat en hel del på det och måste säga att jag faktiskt håller med.

Ibland ser man någon, eller pratar med någon och en otrevlig, olämplig, oskön tanke dyker upp fast man inte vill tänka den - det är okej, för vi kan inte hjälpa dessa påträngande tankar. Nästkommande tanke dock kan du rå över och du kan välja att fortsätta i din första tanke eller bryta den helt.

Jag tror alla tänker konstiga saker ibland och man kommer på sig själv - "vad fan var det där?" efter man tänkt nåt sjukt eller konstigt.

Jag gillar det trygga och förstående i att man ej ansvarar för den initiala tanken som kommer oombedd, och jag tycker det är en bra princip som behövs.

Vad tycker du?
Har du hört om detta?

En tanke är en tanke. Vad menar du med att dina tankar inte är ditt ansvar.
Vi bygger alla på en reptilhjärna. Tankar kan vara konstiga, vad som sedan kommer är det sunda förnuftet.

Har du läst trådstarten? Vad är det du inte begriper?

Andra människor brukar inte ha svårt att förstå det här resonemanget. Du är speciell.

Tankar är som väder och klimat. Ibland soligt och fint med en lätt vårbris och så på det en klimatkatastrof om man inte hinner sopsortera det ansvarslösa eländet som pågår där inne helt utav sig själv

Var mer en retorisk fråga. Din första, andra, tredje och fjärde tanke ansvar du för lika lite. Du ansvarar för dina handlingar, ditt agerande. Dina tankar är fortfarande dina. Är du en sjuk jävel med sjuka tankar så är det fortfarande du, grattis.

Aa vissa konstiga och hemska tankar dyker ju upp i ens huvud ibland utan ens kontroll. Kan man någonsin kontrollera sina tankar? Ens ansvar ligger väl i att inte agera på dom.

Som när man står på en balkong t.ex. Så kommer en tanke ”tänk om jag hoppade, det är så lätt och så nära” men man hade ju inte.
Eller när man stannar för någon som går över ett övergångsställe så kommer en tanke ”om jag tryckte på gasen nu..”

Som sagt, man kan inte ta ansvar för tanken men man får ansvara för att inte agera på den.

Kan rekommendera dig en bok som heter "Märkvärden" eller om det var "Märkvärlden" skriven av en Dansk, den kommer reda ut allt åt dig. En liten varning dock, ditt liv kommer inte bli sig likt längre efter att ha läst den.


Jag såg en rolig dekal en gång i T-banan. Först den obligatoriska "Tänk på avståndet mellan vagn och plattform" sedan under den en dekal som någon klistrat dit själv med texten: "Tänk på avståndet mellan tanke och handling"

Allmänt anser jag att det är handlingen som räknas, inte tanken.
Men, visst - ofta när jag tänker en sjuk tanke blir det att nästkommande tankar reflekterar över hur sjuk den ursprungliga tanken var.

Cogito, ergo sum sades det ju.
Men är ens tankar inte ens egna. Hur vet vi att vi finns då?

Ingen av dina tankar är ditt ansvar.

Tänk på denna paradox: Du kan inte tänka en tanke innan du tänkt den. Var komme den ifrån då? Inga tankar är "valda".

Låter som sådana där dumheter som moderna kvasireligiösa kvacksalvare kan vräka ur sig!

-Du har alltid ett ansvar.

Vad menar Du med ansvar för en tanke?