Jag är en fyrtio år gammal man utan kända medicinska besvär – med undantag för min mage. Besvären är odiagnosticerade men så vitt jag förstår är jag, i jämförelse med andra, extremt gasig och har ovanligt ofta diarré.
Min mage har varit sådan i hela mitt liv: Det finns en hysterisk historia om mig som spädbarn, ett skötbord och en nedbajsad vägg. De senaste femton åren har jag dock noterat en eskalerande explosivitet där bak i samband med toalettbesök. Kort sagt skiter jag ned hela toalettstolen ända upp på – och utanför – sitsen.
(Från och med här blir mitt inlägg något tekniskt. Jag har därför gjort en grafisk nomenklatur som illustrerar fenomenet och ligger till grund för en stipulativ begreppsapparat: https://pasteboard.co/nH0isOh09hQ6.png. Bilden är SFW.)
Så dramatiskt har det inte alltid varit för mig att gå på toaletten. Jag minns en krönika i Metro kring år 2006 där skribenten ojade sig över bajsfläckar på trean (terminologiska instruktioner finns i bilden ovan). Det hade aldrig hänt mig, och jag tänkte då att det måste ha varit en sällsynt kraftig tarmrörelse. Men 2024 lägger jag treor varje dag.
Jag utgår från att alla har erfarenhet från ettor och tvåor. Kanske även treor? Men min vardag är numera präglad av dubbelsidiga treor på 90 grader, fyror och femmor, en eller annan sexa och – i sällsynta fall – även sjuor. Om trendlinjen är linjär kommer jag att gå offside på regelbunden basis kring år 2030.
Det är huvudsakligen tre frågor kring detta som upptar min tankeverksamhet:
1. Vad förklarar förändringen över tid?
Jag har inte gjort några medvetna justeringar av det rent tekniska utförandet. Inte heller är jag intresserad av penetrerande analsex, även om ett eller annat finger har slunkit upp där genom åren, så något slags förslitningseffekt tror jag inte på.
Förklaringen borde nog sökas i medicinska eller biologiska domäner. Enligt min tolkning av händelseförloppet är det mynningshastigheten snarare än eldrörets riktning (eller kaliber?) som ger störst verkan på utfallet.
2. Är fenomenet ovanligt?
Tänk om vi alla går omkring och slår fyror och femmor utan att våga säga det till varandra! Kanske borde vi ta fram nya typer av vattenklosetter, som är utvecklade med stöd i mer naturtrogna anatomiska modeller.
3. Finns det realistiska motmedel?
Diagnosen ”laktosintolerant” är inte långsökt men jag bajsar hellre utanför än slutar äta ost. Det är alltså inte realistiskt. Jag tänker mig snarare något slags tratt, eller en skärm, som kan monteras kring stussen för att efter uträttat värv spolas ned.
Jag vill höra era tankar kring detta. Lägger ni också fyror och femmor varje vecka? Om ni har frågor svarar jag gärna.
Min mage har varit sådan i hela mitt liv: Det finns en hysterisk historia om mig som spädbarn, ett skötbord och en nedbajsad vägg. De senaste femton åren har jag dock noterat en eskalerande explosivitet där bak i samband med toalettbesök. Kort sagt skiter jag ned hela toalettstolen ända upp på – och utanför – sitsen.
(Från och med här blir mitt inlägg något tekniskt. Jag har därför gjort en grafisk nomenklatur som illustrerar fenomenet och ligger till grund för en stipulativ begreppsapparat: https://pasteboard.co/nH0isOh09hQ6.png. Bilden är SFW.)
Så dramatiskt har det inte alltid varit för mig att gå på toaletten. Jag minns en krönika i Metro kring år 2006 där skribenten ojade sig över bajsfläckar på trean (terminologiska instruktioner finns i bilden ovan). Det hade aldrig hänt mig, och jag tänkte då att det måste ha varit en sällsynt kraftig tarmrörelse. Men 2024 lägger jag treor varje dag.
Jag utgår från att alla har erfarenhet från ettor och tvåor. Kanske även treor? Men min vardag är numera präglad av dubbelsidiga treor på 90 grader, fyror och femmor, en eller annan sexa och – i sällsynta fall – även sjuor. Om trendlinjen är linjär kommer jag att gå offside på regelbunden basis kring år 2030.
Det är huvudsakligen tre frågor kring detta som upptar min tankeverksamhet:
1. Vad förklarar förändringen över tid?
Jag har inte gjort några medvetna justeringar av det rent tekniska utförandet. Inte heller är jag intresserad av penetrerande analsex, även om ett eller annat finger har slunkit upp där genom åren, så något slags förslitningseffekt tror jag inte på.
Förklaringen borde nog sökas i medicinska eller biologiska domäner. Enligt min tolkning av händelseförloppet är det mynningshastigheten snarare än eldrörets riktning (eller kaliber?) som ger störst verkan på utfallet.
2. Är fenomenet ovanligt?
Tänk om vi alla går omkring och slår fyror och femmor utan att våga säga det till varandra! Kanske borde vi ta fram nya typer av vattenklosetter, som är utvecklade med stöd i mer naturtrogna anatomiska modeller.
3. Finns det realistiska motmedel?
Diagnosen ”laktosintolerant” är inte långsökt men jag bajsar hellre utanför än slutar äta ost. Det är alltså inte realistiskt. Jag tänker mig snarare något slags tratt, eller en skärm, som kan monteras kring stussen för att efter uträttat värv spolas ned.
Jag vill höra era tankar kring detta. Lägger ni också fyror och femmor varje vecka? Om ni har frågor svarar jag gärna.