Hur pratar man med en 18-åring för att få bort henne från drogerna?

Hej,
innan alla drogliberaler hoppar på mig vill jag bara säga det att jag själv är hyfsat liberal när det gäller droger. Jag tycker t ex att alkohol är en värre drog än cannabis. Men jag skulle ändå vilja ha råd angående denna situation.

Det är så att en vän till mig har en 18-årig styvdotter. Tjejen, vi kan kalla henne S, har hamnat i s k "dåligt sällskap", dvs hon umgås mest med missbrukare. Hennes kompisar tar bland annat cannabis, E och tjack. Dessa "kompisar" är egentligen inga riktiga vänner utan utnyttjar S eftersom hon har en egen lägenhet (och det har inte dom). S har inget jobb utan det är hennes föräldrar som betalar hyran - hon har haft en ganska strulig uppväxt, hennes riktiga mamma stack när hon var liten och när S var liten och träffade sin mamma varannan helg blev hon både fysiskt och psykiskt misshandlad. Plus att hon har en del annat strul i bagaget som har gjort henne deprimerad och känslomässigt störd. Hon har gått hos BUP några gånger men de verkar inte ha hjälpt henne annat än att hon (såklart...) fått antidepressiva utskrivet.

Nu ställer S "kompisar" till med röjarfester i hennes lägenhet varje helg där de svinar loss som f-n och sabbar för henne, det förekommer också mycket droger på festerna och i längden kommer väl detta förmodligen att leda till att S blir uppsagd från lägenheten.

Min fråga till er som har varit med ett tag, och även er som är unga, är: hur snackar man med en 18-åring som är på väg in i ett självdestruktivt beteende med mycket droger inblandade? Hennes styvmamma är förtvivlad över situationen och vill få bort henne från de s k "kompisarna" men S är ju myndig och får således göra som hon vill. Samtidigt borde det väl gå att göra något - men vad? Jag tror inte på att skrämmas med att "droger är farliga" etc för sånt bullshit går ju ingen på. Men ändå tycker jag det borde gå att göra NÅGOT? Till saken hör att det är hennes pappa som hyr lägenheten åt henne så han kan iofs säga upp den, men vad tycker ni, är det rätt sak att göra?

Svar i stil med "hon är myndig så låt henne göra vad fan hon vill" undanbedes. Det handlar om en tjej som mår dåligt och hennes familj vill inte att hon ska gå ner sig totalt bara pga att hennes s k "kompisar" utnyttjar henne.

Bara han säger upp lägenheten så hon får flytta hem igen.

Svår situation...

Jag skulle nog förklara att det där inte är något vettigt sätt att leva på - att hon bara förlorar på att göra som hon gör. Sedan kan du ju även förklara (verklighetstroget) att vissa droger är ganska beroendeframkallande och relativt farliga och att det kan sluta illa för henne om hon börjar med sådant. Om hon inte tar tag i saken själv så kan ju farsan säga upp lägenheten.

grejjen e att man bryr sig jävligt mycke,men det är ju hennes val man vill ju inte direkt banka vett i i människan för å fatta

Försök få någon gammal (typ fd, typ högstadiet) vän till henne att tala med henne, någon som hon respekterar, en sån person är den enda typen av människa som kan få in henne på andra tankar.

Gör klart för henne att det är inte accepterat beteende. Förklara att ni inte är intresserade av att betala för lägenheten om den används för sådana ändamål. Ställ krav, men använd även morötter. BUP är ofta en jävla skitinstution, testa att kontakta en privat psykolog som hon kan börja gå hos.

Det är svårt som inihelvete sånt där.

Jag önskar dig lycka till.

Går inte att hålla någon från droger om de inte vill. Att någon försöker prata vett med en skapar bara irritation.

Förklara för henne att hon kan bli vräkt p.g.a. festerna... Det förstår hon nog själv... Att tala om för henne att hon kommer att bli beroende om hon fortsätter använda droger funkar dock inte, eftersom du då ifrågasätter att hon har kontroll över sig själv...

shit va svårt altså. Jag vet inte hur gammla ni andra är men själv börjar jag bli "gammal" och har just nu kunnat reflektera över min egna ungdom (mycket i och med att jag fått barn själv..)
Jag va själv ganska stökig och jag vet inte vad någon skulle kunna ha sagt/gjort för att fått mig på "rätt spår". Nu är din vän 18 och tyvärr så tror jag att ju äldre man är ju svårare är det att få någon att tänka om.
Jag vet inte hur din vän är generelt (tuff, blyg, etc) och varför hon gör som hon gör, antagligen är det ju hennes bakomliggande problem som spökar och gör att hon agerar som hon gör. Jag tror att det är där ni måste arbeta. Altså att röja upp i hennes barndom/ungdom.

Hon kanske kompenserar och/eller försöker glömma det som hänt med hjälp av droger och fester?..

har ni pratat med henne..altså frågat rakt ut varför hon gör som hon gör?

Du kanske kan testa att läsa på ordentligt om drogerna, speciellt centralstimulantian(E, tjack) och förklara lite vad som händer med nervbanorna vid användandet av dessa. Eftersom hon verkar vara en skör tös med lite problem i bagaget så riskerar hon att förvärra sin sitiuation ytterligare om hon använder dessa droger upprepade gånger. Hon kan falla mycket djupare ner i sin depression osv. Värt att testa i alla fall. Det som en 18-åring inte tänker speciellt mkt på är framtiden och därför är det svårt att nå fram med vilka argument man än använder. Ungdomar tror att deras sitiuation är helt unik och att de har kontroll över allt.

Fråga sedan om hon är villig att låta en egen lägenhet gå henne ur händerna pga att det festas abnormt mycket i den, försök få henne att förstå att hon är ganska lyckligt lottat som har en egen lya och om det är värt ett par fester för att förlora den och få flytta in hos styvmor och pappa(eller vad det var för familjeförhållanden). Förklara även att om det görs t ex husransakan så ligger hon kanske lite pyrt till och det är inte direkt en merit att hamna i ett brottsregister.

Eller också drar du en lögn och säger att du hört att hyrevärden varit i kontakt med polisen och funderar på att vräka henne om hon inte omgående lugnar ner sig. De sk polarna bör hon ju kunna hålla på avstånd genom att säga att det är span på lägenheten eller nåt...

Ja, inte vet jag...Svårt fall doktorn grät! Men, att försöka få in i hennes hjärna att varje handling får en konsekvens bör vara prioritet nummer ett.

18 är en vild tid. Beror på hur länge hon/dom hållit på? Alla behöver en par år av kaos för att lära sig förstå fördelarna med ett ordnat liv. Håller hon fortfarande på när hon fyllt 22 är det värre. En viktig grej för mig i den åldern var att ha en ambition och ett intresse (för ngt annat dvs). Om man bara pundar och festar utan att ha en bra reträttväg eller alternativ, är det lätt att fastna med dom sämsta i de dåliga sällskapet.