2006-08-10, 11:07
#1
I ljuset av nyliga händelser, som diverse artiklar i aftonhoran och sexpressen, radiodebatt i P1 osv, tänkte jag att det kanske var dags att skriva min första insändare. Tyvärr har jag inte sovit på hela natten, så upphetsad har jag varit!
Det skulle vara kul om ni kunde komma med kritik, förslag på tillägg/förbättringar, peka ut grammatiska missar, kanske föreslå bättre ord.. Ja, det som dyker upp i skallen helt enkelt!
Trevlig läsning:
---------------------------------------------------------
En galen narkotikapolitik
Den svenska narkotikapolitiken kriminaliserar hederliga svenssons, bidrar till att organiserad brottslighet tjänar stora pengar på narkotikasmuggling, och dessutom sviker den de tunga missbrukarna.
Du känner dem, jag känner dem. Vi kanske inte är medvetna om det, men de finns där. Grannen på andra sidan gatan med den fina BMWn och det trevliga leendet kanske har för vana att röka litet cannabis på kvällarna. Vid sällsynta tillfällen kanske han även tar LSD i syfte att komma närmare sig själv och sin andlighet. Skulle han dock berätta för grannskapet om sina drogvanor skulle ingen komma ihåg hur vänlig han var när han lagade lilla Lisa's trasiga cykel. Han skulle bli betraktad som ett monster, en cancersvulst på samhällskroppen. En parasit. Knarkare! Inte vågar man låta barnen leka i närheten av honom?
Efter en stunds funderande kanske någon skulle inse problematiken: Han har inte själv valt detta. Han har blivit beroende av narkotikan och kan inte sluta, vi borde hjälpa honom. Sagt och gjort, ett samtal senare kommer polisen och hämtar upp den trevlige farbrorn med den fina BMWn. Den snälle herrn blir av med jobb och körkort, döms för narkotikabrott av normalgraden p.g.a hans cannabisodling (bättre då att stödja organiserad brottslighet?), och tvingas till 12 månaders regelbundna drogtester, vilka han får bekosta själv.
Det här är inte rimligt!
Att kriminalisera det enskilda bruket är inget annat än idioti. Människor kommer bruka narkotiska substanser vare sig det är lagligt eller inte. Det enda förbudet bidrar till är att enskilda människor råkar illa ut, blir marginaliserade och kanske tvingas in i värre brottslighet som sista utväg.
Dessutom blir det enorma summor i rättegångskostnader, samtal med socialen, och möjligtvis fängelsevistelse. Hur blev egentligen den snälla farbrorn hjälpt i ovan nämnda exempel?
Men om man legaliserar allt knark så kommer väl många, många fler att hamna i missbruk?
Nej, så behöver det inte vara! En bra jämförelse är Nederländerna som har dekriminaliserat det enskilda bruket av cannabis. Eftersom vi alla vet att cannabis är en lömsk gatewaydrog som tvingar användaren till tyngre och tyngre droger är det aningen underligt att trots Nederländernas liberala syn på narkotika, så har de FÄRRE tunga missbrukare per capita än vi i Sverige, och även en lägre nivå av nyrekrytering.
När det kommer till tunga missbrukare som redan är fast i skiten ställer den svenska narkotikapolitiken om möjligt till med ännu mer elände. En dos heroin skulle kunna kosta ett par kronor, istället ligger priserna på runt 1000-2000 kronor per gram tack vare de risker det innebär att smuggla. Detta tvingar missbrukare att finansiera sina drogköp genom grov kriminalitet. Dessutom är heroinet ofta av dålig kvalitét, något som kan förstöra dig bra mycket mer än heroinet i sig.
Människor har berusat sig i alla tider och kommer förmodligen alltid att göra det. Man kan ta droger för att det är kul, för att få komma bort från vardagens stress en stund, andra brukar det vi idag kallar för narkotika i syfte att utforska sin andlighet. När man 1988 kriminaliserade narkotikan var målet ett narkotikafritt Sverige inom tio år, resultatet är det omvända. Undersökningar visar att trots kriminalisering, intensiv propaganda och svartmålande av droger, så har bruket av narkotiska substanser faktiskt ökat! Ungdomar tenderar, som många vet, att dras mot det förbjudna. Det är spännande, det är radikalt och det är en frigörelse från något som många uppfattar vara en överförmyndarstat, Storebror vet bäst.
Denna grupp ser inget fel i att ta droger. De flesta är bra pålästa, de vet vad de har att vänta sig, de skadar inga andra än möjligtvis sig själva (vilket det kanske kan vara värt?), och majoriteten sköter sin skolgång eller sitt jobb. Syftet med svensk narkotikapolitik är att rädda folk från sig själva, men det fungerar inte så. Genom att ta till lögner och propaganda vänder man istället drogbrukare emot sig och de förkastar den information de blivit tilldelade i skolan. Även den som kanske är värd att ta till sig.
Vad är lösningen då?
Lösningen är som följer: Legalisera rubbet! I ett slag kommer den illegala droghandeln att dö ut, för det finns inte längre några pengar att tjäna. Man bör lansera en statligt kontrollerad försäljning av droger, ta ut skatt på försäljningen och öronmärka den specifikt för finansiering av missbrukarvård. Självklart skall man informera om risker och bästa tillvägagångssätt på ett sakligt sätt.
Tunga missbrukare kommer inte längre behöva begå brott för att bekosta sitt missbruk, den snälla farbrorn med det trevliga leendet och den käcka BMWn behöver inte kosta statliga pengar genom att bli slängd i fängelse, och ingen kommer att behöva dö tack vare orena produkter.
Det här med "fel signaler" och annat skitsnack kan ni glömma direkt. Ungdomarna skiter ändå i vad ni säger.
Det skulle vara kul om ni kunde komma med kritik, förslag på tillägg/förbättringar, peka ut grammatiska missar, kanske föreslå bättre ord.. Ja, det som dyker upp i skallen helt enkelt!
Trevlig läsning:
---------------------------------------------------------
En galen narkotikapolitik
Den svenska narkotikapolitiken kriminaliserar hederliga svenssons, bidrar till att organiserad brottslighet tjänar stora pengar på narkotikasmuggling, och dessutom sviker den de tunga missbrukarna.
Du känner dem, jag känner dem. Vi kanske inte är medvetna om det, men de finns där. Grannen på andra sidan gatan med den fina BMWn och det trevliga leendet kanske har för vana att röka litet cannabis på kvällarna. Vid sällsynta tillfällen kanske han även tar LSD i syfte att komma närmare sig själv och sin andlighet. Skulle han dock berätta för grannskapet om sina drogvanor skulle ingen komma ihåg hur vänlig han var när han lagade lilla Lisa's trasiga cykel. Han skulle bli betraktad som ett monster, en cancersvulst på samhällskroppen. En parasit. Knarkare! Inte vågar man låta barnen leka i närheten av honom?
Efter en stunds funderande kanske någon skulle inse problematiken: Han har inte själv valt detta. Han har blivit beroende av narkotikan och kan inte sluta, vi borde hjälpa honom. Sagt och gjort, ett samtal senare kommer polisen och hämtar upp den trevlige farbrorn med den fina BMWn. Den snälle herrn blir av med jobb och körkort, döms för narkotikabrott av normalgraden p.g.a hans cannabisodling (bättre då att stödja organiserad brottslighet?), och tvingas till 12 månaders regelbundna drogtester, vilka han får bekosta själv.
Det här är inte rimligt!
Att kriminalisera det enskilda bruket är inget annat än idioti. Människor kommer bruka narkotiska substanser vare sig det är lagligt eller inte. Det enda förbudet bidrar till är att enskilda människor råkar illa ut, blir marginaliserade och kanske tvingas in i värre brottslighet som sista utväg.
Dessutom blir det enorma summor i rättegångskostnader, samtal med socialen, och möjligtvis fängelsevistelse. Hur blev egentligen den snälla farbrorn hjälpt i ovan nämnda exempel?
Men om man legaliserar allt knark så kommer väl många, många fler att hamna i missbruk?
Nej, så behöver det inte vara! En bra jämförelse är Nederländerna som har dekriminaliserat det enskilda bruket av cannabis. Eftersom vi alla vet att cannabis är en lömsk gatewaydrog som tvingar användaren till tyngre och tyngre droger är det aningen underligt att trots Nederländernas liberala syn på narkotika, så har de FÄRRE tunga missbrukare per capita än vi i Sverige, och även en lägre nivå av nyrekrytering.
När det kommer till tunga missbrukare som redan är fast i skiten ställer den svenska narkotikapolitiken om möjligt till med ännu mer elände. En dos heroin skulle kunna kosta ett par kronor, istället ligger priserna på runt 1000-2000 kronor per gram tack vare de risker det innebär att smuggla. Detta tvingar missbrukare att finansiera sina drogköp genom grov kriminalitet. Dessutom är heroinet ofta av dålig kvalitét, något som kan förstöra dig bra mycket mer än heroinet i sig.
Människor har berusat sig i alla tider och kommer förmodligen alltid att göra det. Man kan ta droger för att det är kul, för att få komma bort från vardagens stress en stund, andra brukar det vi idag kallar för narkotika i syfte att utforska sin andlighet. När man 1988 kriminaliserade narkotikan var målet ett narkotikafritt Sverige inom tio år, resultatet är det omvända. Undersökningar visar att trots kriminalisering, intensiv propaganda och svartmålande av droger, så har bruket av narkotiska substanser faktiskt ökat! Ungdomar tenderar, som många vet, att dras mot det förbjudna. Det är spännande, det är radikalt och det är en frigörelse från något som många uppfattar vara en överförmyndarstat, Storebror vet bäst.
Denna grupp ser inget fel i att ta droger. De flesta är bra pålästa, de vet vad de har att vänta sig, de skadar inga andra än möjligtvis sig själva (vilket det kanske kan vara värt?), och majoriteten sköter sin skolgång eller sitt jobb. Syftet med svensk narkotikapolitik är att rädda folk från sig själva, men det fungerar inte så. Genom att ta till lögner och propaganda vänder man istället drogbrukare emot sig och de förkastar den information de blivit tilldelade i skolan. Även den som kanske är värd att ta till sig.
Vad är lösningen då?
Lösningen är som följer: Legalisera rubbet! I ett slag kommer den illegala droghandeln att dö ut, för det finns inte längre några pengar att tjäna. Man bör lansera en statligt kontrollerad försäljning av droger, ta ut skatt på försäljningen och öronmärka den specifikt för finansiering av missbrukarvård. Självklart skall man informera om risker och bästa tillvägagångssätt på ett sakligt sätt.
Tunga missbrukare kommer inte längre behöva begå brott för att bekosta sitt missbruk, den snälla farbrorn med det trevliga leendet och den käcka BMWn behöver inte kosta statliga pengar genom att bli slängd i fängelse, och ingen kommer att behöva dö tack vare orena produkter.
Det här med "fel signaler" och annat skitsnack kan ni glömma direkt. Ungdomarna skiter ändå i vad ni säger.
