Citat:
Jag ser ingen verklig motsättning mellan religion och vetenskap eftersom jag upplever att de representerar olika aspekter av tillvaron tolkat genom olika uttryck.
Enligt Thomas av Aquinos uppfattning så kan inte människor som resonerar korrekt komma till en slutsats som motsäger de kristna doktrinerna.
Detta beror på att både mänsklig logik och den kristna läran har sprungit ur samma källa.
Kalla sedan ”källan” Gud eller vad du vill.
Ofta bottnar ”konflikten mellan två världsbilder” i att människor inte resonerar korrekt så att de missar att de i grunden beskriver samma sak från två olika perspektiv.
Det är vanligt att vi när vi diskuterar filosofiska frågor blandar ihop olika beskrivningsnivåer som inte är språkligt kompatibla.
De flesta utgår då ifrån att det är världsbilderna som inte är kompatibla, vilket är en förhastad slutsats om man inte först ger akt på de språkliga uttrycken vi använder.
Det är också vanligt att vi tar för givet att vi förstår vad uttrycken betyder, men det gör vi inte inte när det kommer till kritan om vi inte först har analyserat sammanhanget i vilket det språkliga uttrycket hör hemma.
Ateister drar slutsatsen att deras blindhet för sammanhang visar att inget finns att se.
Bokstavstroende tolkar myter bokstavligt vilket ställer till problem när de ger sig in i debatt på vetenskaplig planhalva.
Det behövs en länk mellan den materialistiska vänstra hemisfärens världsbild och den holistiska högra hemisfärens världsbild för att människans världsbild ska bli komplett.
Ser du kopplingen här till berättelsen om syndafallet? Det ser nästan ut som en förutsägelse om upplysningen som leder till ”Guds död”, en återuppståndelse genom ”Kristus”, den förenande länken som räddar mänskligheten.
För att överleva som art så behöver vi alltså ett paradigmskifte som förenar oss i ”tron”?
Är det inte vad bibeln säger med andra ord?
Bara en reflektion.
Citat:
I slutet av 90-talet föreslog jag en hypotes om att Gud skapade världen genom att programmera in naturlagarna i ett datorsimulerat universum, så att bigbang, abiogenesis och evolutionen inträffade. Jag föreslog att människan kan få evigt liv genom att Gud kopierar själen (hjärnans "mjukvara" eller informationstillstånd) till en ny datorsimulering vid dödsögonblicket. Gud kan stanna simuleringen några gånger, modifiera dess tillstånd och återstarta. Vi observatörer inne i simuleringen skulle uppfatta det som ett övernaturligt ingripande, och kan inte studera detta eller Guds existens genom upprepningsbara experiment, om han inte vill, utan det blir utanför vetenskapens räckvidd. Jag skrev detta på diskussionforumet Usenet News swnet.filosofi. Jag har inte hittat att någon har föreslagit detta tidigare, men det finns säkert något liknande.
Vi lever i vår hjärnas virtuella spelvärld där vårt ego är en avatar som interagerar med världen.
Det ser ut som att simuleringsteorin, inklusive de äldre liknande koncept som återfinns i österländska filosofier, som Maya inom hinduismen, är en återspegling av detta tillstånd.
Egot som ”avatar” i vår ”spelvärld” kan även kopplas ihop med människans skapelse som en ”avbild” i Genesis i bibeln.
Citat:
Både inom "teistisk evolution" och "intelligent design" kan man tänka sig att Gud skapade världen indirekt genom att skapa naturlagarna. Och att i grunden har allt liv på jorden ett gemensamt ursprung. Och att vetenskapligt etablerad datering stämmer. Men inom "intelligent design" (som är en form av kreationism) tänker man sig dessutom att Gud har gjort övernaturliga ingrepp vid några tillfällen i utvecklingen, som bryter mot naturlagarna. Kanske vid det första livets uppkomst, som vi ju inte vet mycket om hur det gick till. Och sedan genom att modifiera DNA:t i samband med att "irreducibelt komplexa" organ tillkom. Kanske när hjärnan, ögat eller immunsystemet tillkom under perioder av explosiv artbildning. Eller när en primat blev människa och fick en själ av Gud. Det skulle förklara människans enormt mycket mer avancerade språkliga och kognitiva förmåga.
Min fråga utgår ifrån ett annat perspektiv. Är ”Guds osynliga hand” ständigt närvarande i systemet?
Är systemet intelligent? Vilka kriterier måste ett system, t ex evolutionen, uppfylla för att anses intelligent. Är ekosystem intelligenta? Etc.
En skapargud som tryckt på en startknapp och sedan gått i pension verkar vara en karikatyr formad av upplysningens mekanistiska världsbild.
Livet och evolutionen är inte ett mekaniskt urverk utan ett dynamiskt system. Dynamiska system som hjärnor kan sägas husera medvetande uppenbarligen. Om Gud är relevant i sammanhanget här så är jag övertygad om att Gud finns i systemet.
Citat:
Med anledning av Svente Pääbos nobelpris har kreationister på senare tid föreslagit att både Neandertalare och Homo sapiens var människor med själ, eftersom de (undantagsvis) kunde få fertila barn tillsammans och båda skapade konstverk och hade begravningsceremonier. Det betyder att skapelsen av människan måste ha inträffat innan Neandertalarnas tillkomst för mellan 400 000 och 500 000 år sedan. Och innan Neandertalarnas och Homo sapiens gemensam förfader levde för ungefär 600 000 till 800 000 år sedan. Måste syndafallet ha skett då också, om Bibelns teologi ska stämma?
I Yuval Noah Hararis bok Sapiens inträffar den kognitiva revolutionen för 70 000 år sedan vilket råkar sammanfalla med det genflöde som skett mellan Homo sapiens och neandertalare för 70 000 år sedan enligt Svante Pääbo.
Mötet mellan Homo Sapiens och neandertalaren kanske var av avgörande betydelse för den kognitiva revolutionen. Vad tror du?
Mytologin kring hårbeklädda vildmän och troll som levde i skogarna är ju intressant i sammanhanget. I myten brukar de framställas som grova, dumma och lättlurade.
Jag vet inte vad man ska dra för slutsatser av allt detta. Men det är ett intressant spår.
Citat:
Den senare gudsbilden innebär alltså att Gud är en kollektiv andlighet som finns inne i människors medvetande, eller snarare i vårt undermedvetna? Gud är då ett nätverk av samverkande andliga center i hjärnan hos människor som öppnar sig för andliga upplevelser tillsammans, t.ex. samtalar, ber, sjunger, lovsång/hymner tillsammans, utför ceremonier tillsammans, bygger upp religiösa organisationer med god frukt, läser god religiös litteratur. Denna Gud besvarar böner och kan bygga upp det goda samhället genom att inspirera troende att göra osjälviska handlingar och genom att fylla dem med broderskärlek.
Precis! Men Gud är större än det ”inre”. Om vi följer din beskrivning hela vägen så utgör de sociala interaktionerna ett kollektivt medvetande. Det som sker i vårt inre är ett mönster som upprepar sig i det större. Som en fraktal. Och allt detta är underordnat naturens lagar.
Gudsbegreppet verkar referera till alla dessa nivåer.
Citat:
Är hypotesen falsifierbar? Kan detta förklara den imponerande altruism som finns hos vissa religiösa? Hur förklarar man då den enorma ondska som finns hos människor, och även kan förekomma bland troende?
Vi kan åtminstone tillämpa pragmatiska principer och se hur hypotesen faktiskt fungerar när den implementeras.
”Ondska” kan ses som intressekonflikter. Lägg därtill att empati varierar beroende av olika omständigheter.
Människan är inte naturligt anpassad för samarbete i stora grupper.
Att bygga större samhällen är en fin balansgång mellan två diken där ondskan lurar på båda sidor och manifesterar sig på olika sätt.
Kristendomen kan väl betraktas som ett redskap som ska hjälpa oss att hålla balansen på vägen. Självklart kämpar vi med detta och kör ibland ner i diket. Ingen är väl perfekt utom Kristus?
Citat:
Är det isåfall evolutionen som har gett oss denna kollektiva andlighet, som en del i att vi är flockdjur och kulturella varelser, eller är det skaparguden genom intelligent design? Dvs kan kan man kombinera de båda gudsbilderna?
Om man resonerar korrekt så går det att kombinera, det tror jag.
Koncepten "skapargud" och "intelligent design" är ganska vaga tycker jag.
Hur ska de tolkas? Det kan verkligen diskuteras.
Citat:
Svårt för mig att förstå. Detta är dessutom känsligt för kreationistiska författare. En av dem skriver att teistisk evolution reducerar Kristus=skaparordet till en symbol för evolutionen. Men att kalla Kristus den "gudomliga mjukvaran", som du gör, är inte att reducera honom tycker jag.
Om evolutionen istället betraktas som en manifestation av Guds ordning så blir det ingen ”reducering” utan en bekräftelse på att logos finns i naturen likväl som i Kristus.
Jag tycker i så fall att det är kreationister som reducerar evolutionen till något "dött" och "mekaniskt".
Själv tycker jag att livet är ett mirakel. Det är väl en smaksak …
Citat:
Detta är också känsligt för kreationister, som menar att teistisk evolution säger att syndafallet aldrig har inträffat och därmed gör Kristi död för vår skuld onödig. Men din förklaring är begriplig och är ett bra svar till dem tycker jag. Syndafallet har visst inträffat men som en långsam process genom både människans kognitiva och kulturella utveckling.
En skapargud som skapar jorden på 6 dagar är en bokstavstolkning och en dålig hypotes som jag gärna offrar för att få behålla både evolutionen och betydelsen av Kristi död.
Och nyckeln här är den kognitiva revolutionen, som sagt.
Som en bonus får jag behålla skapelseberättelsen mot att jag inte tolkar den bokstavligt.
Jag behöver alltså inte som kreationisterna här, kasta bort någon pusselbit.
Bara lägga dem på plats så att de bildar ett sammanhang.