Citat:
Ursprungligen postat av bagge1
För det första är det långt ifrån alla pseudonymer som har titlar. För det andra använder han sig inte av titeln för att utala sig som specialist/sakkunnig eller liknande inom det område som titeln härstammar från.
Ger man sig ut för att ha en akademisk titel (eller som i det här fallet ett antal akademiska titlar) man inte har gör man det för att ge sken av sakkunnigkompetens inom det område man gör anspråk på. Allt som står i texten antas då vara skrivet av en person med motsvarande kompetens och status. Detta är djupt ohederligt och genererar avslutad akademisk karriär och förlorad trovärdighet även oavsett de politiska omständigheterna.
Citat:
Ursprungligen postat av bagge1
Av Rudolfs skrifter har jag endast läst Rudolfrapporten, och det är i regel den jag använder i debatter osv. Visa mig gärna några oegentligheter i Rudolfrapporten.
Det kan man kolla genom att ladda ner rapporten i PDF-format från Rudolfs egen hemsida och söka på hans olika pseudonymer. Jag sökte bara på de pseudonymer som finns representerade i bibliografin på Rudolfs hemsida (författarnamn inom [...]).
http://germarrudolf.com/work/biblio.html
Jag räknar bort träffar som förekommer efter s. 302, då rapporten avlöses av publicistik, samt naturligtvis bibliografin och personförteckningen.
Jag vill understryka att detta rör den version av rapporten som Rudolf gör tillgänglig för allmänheten på sin egen hemsida. Det är alltså en version Rudolf själv står för.
Följande pseudonymer refereras i rapporten:
Ernst Gauss: 15 gånger, varav han nämner att det är en pseudonym tre gånger.
Michael Gärtner refererar han till sex gånger, t.o.m. just som auktoritet i den löpande texten (alltså inte i bara i fotnoterna), utan att det nämns att det är fråga om en egen pseudonym. Som Dipl. Ing. tackas pseudonymen i acknowledgements...
Manfred Köhler citeras två gånger; en gång nämns att det är en pseudonym.
Herbert Verbeke 8 gånger. Här sägs flera gånger att en volym formellt har Verbeke som editor, men att den i praktiken skrivits och publicerats av Rudolf. Mycket märkligt sätt att hantera en pseudonym på...
Conrad Grieb nämns två gånger utan att pseudonymen avslöjas.
Armin Solms och Rüdiger Kammerer citeras en gång: Rudolf använder här två pseudonymer som redaktörer till samma bok.
Rudi Zornig citeras en gång utan att psuedonymen röjs.
Vidare refererar han en gång till ett verk av sina pseudonymer Manfred Gerner, Michael Gärtner och Hans-Jürgen Nowak. Han nämner inte att det är fråga om egna pseudonymer.
Sammanlagt refererar alltså Rudolf till 8 pseudonymer, mestadels utan att nämna att det handlar om pseudonymer. Räknar man in publicistiken som Rudolf placerar efter rapporten blir det ytterligare någon pseudonym och betydligt fler träffar.
Även rapportens referenssystem är alltså ohederligt och djupt otillfredsställande, vilket sänker dess trovärdighet till nollpunkten.
Vi kan lägga till följande citat om Rudolfs sätt att söka uppmärksamhet för rapporten:
Citat:
An important strategy of Rudolf’s earlier works was the use of pseudonyms, which he used to lend credibility to his report. The intention was to create the appearance of a discussion between experts about the findings of his report. This strategy included using his pseudonyms as references for further discussion about his report, positive peer reviews of his work, as well as collaborative articles between pseudonyms. Rudolf also used his pseudonyms as editors of Holocaust denial publications. In turn, Rudolf and other Holocaust deniers would refer to such positive reviews of Rudolf’s work as evidence of the scientific integrity that they allege is displayed therein.
Citatet är från ur Anthony Long, Forgetting the Führer: the recent history of the Holocaust denial movement in Germany, Australian Journal of Politics and History, Volume 48, Number 1, 2002.
Kan laddas ner av alla med tillgång en universitetsdatabas.