Diskussion om Germar Rudolf - Rudolf rapport

Den där artikeln skrevs i samband med en rättegång, och så att säga under galgen. Det har länkats till artiklar som redogör för detta förut, och jag tror du vet om det, men chansar och kör ohederligt och hoppas att någon går på det.

Är det hederligt att källhänvisa till en "professor" eller "doktor" som är ens egen påhittade person?

Kan du inte för en gångs skull ha någon stake och erkänna att han spelat med falska kort?

Men Biskopsfinger då!! Vilka ord du tar till.
Här diskuterar vi Germar Rudolf.
Den som drog in Voltaire var du själv, men jag är inte kinkig.

Du besvarade en fråga med "på den tiden fanns ingen utvecklad vetenskaplig notapparat." vilket rimligen kan tolkas som att Voltaire kunde inte fuska som Rudolf, för att det inte fanns en notapparat på den tiden.
Men jag bad dig då utveckla ditt svar litegranna, vilket väl inte var för mycket begärt?

/VV

Germar Rudolf använde pseudonymer så länge han befann sig i Tyskland för att om möjligt undkomma det sionistlojala "rättssystemet", som har kriminaliserat tvivel på någon aspekt av Holocaustlögnen. Att dessa pseudonymer då även försågs med titlar är inget att säga om - världen är full av konformistiska strebrar som inbillar sig att en titel nödvändigtvis är något slags merit. Hänvisningarna till pseudonymer är också lätt att förstå i det sjuka repressionsklimat som existerar - det användes säkerligen som ytterligare en för inkvisitorerna vilseledande detalj.

http://revisionistreview.blogspot.com/2007_01_28_archive.html


Att ni troende inte hittar någon saklig felaktighet att angripa Rudolf för är pinsamt uppenbart - därav denna spelade indignation över Rudolfs försök att undfly skådeprocesser och fängelsestraff för tankebrott. Aldrig med ett ord har jag sett någon av er försvara yttrandefrihet och forskningsfrihet.

Sluta sprida floskler. Det är akademiskt svindleri att tillskriva sina pseudonymer falska titlar. Det är svindleri att hänvisa till "doktorer" och "historiker" som är en själv. Punkt slut.

Ezzelino, det är själva korsrefererandet jag hängt upp mig på. Detta är något som du inte kommenterat en enda gång.

Kan vi enas om att det är ohederligt att korsreferera till sina alias med påhittade titlar?

Biskopsfinger, jag tolkar dina idiotsvar som att du inte har mer att säga i frågan. Du är fruktansvärt pinsam när du målar in dig i hörn. Återkom gärna om du vill kommentera korsrefererandet och inte slarvfel när det gäller det språkliga.

I så fall har jag full förståelse varför han använde sig av pseudonymer. Man måste ju på något sätt kringgå de repressiva yttrandefrihetsfientliga lagarna om man vill komma någonstans inom ämnet. Jag håller med i sak, men det är även svindleri att låsa in folk som tvivlar på shoah-religionen.

Inte om det är demokratiskt fattade lagar, vilket det ju är.
Man kan tycka det är fel, men då kan man också demokratiskt påverka dessa.

Varför skrev inte fler på uppropet som
bloggen Holocaust Controversies skapade?
http://holocaustcontroversies.blogspot.com/2008/02/petition-to-german-legislator.html
Alla antiförnekare jag känner till är motståndare till Tysklands lagar vad gäller
förnekelse av förintelsen av judar.

Knip käft om demokrati; detta ruttna och vidriga styrelseskick har inget med saken att göra.

Demokrati är inte heller något felfritt styrelseskick. Demokrati är inte heller någon -ism. Det är ingen ideologi. Fel kan och begås ofta när "demokratiska" beslut påverkar politiken. Det är ju just det man inte kan. Varken Germar Rudolf eller David Irving har kunnat "demokratiskt" påverka Europas shoah-religiösa yttrandefrihetsfientliga lagar.

Tacka judarna för det.

Det är just det man kan. Kan man samla tillräckligt många kring en fråga kan man få till förändringar.
Och man riskar inte dödsstraff för det. Till skillnad från tex. Sophie Scholl.


Med den löjeväckande retoriken kommer du alltid befinna dig i pereferin.

I Rudolfs fall var det snarare naivt, och säkert till viss del en ironisk kommentar till den absurda samhällssituation där han blev tvungen att begagna pseudonymer för att försöka undkomma "myndigheternas" tankerepressiva statsterror. Om en akademiker i ett land där denne inte riskerar att få sin egendom beslagtagen, sin bostad uppsagd, sin yrkeskarriär krossad, sin person satt i fängelse flera år p.g.a. historiska tolkningar av dokument och tekniska fynd, skulle göra motsvarande vore det inte bara naivt (Rudolf måste ha förstått att han skulle "avslöjas") utan även ohederligt, onödigt och dumt. Men detta är annorlunda, p.g.a. den repression som råder i Tyskland mot upplysningsverksamhet och forskning om händelser under andra världskriget.

Carlo Mattogno har haft turen att leva i Italien, där repressionen ännu inte nått den nivå som existerar i Tyskland, Österrike, Schweiz, Belgien, Frankrike.
Alltså har han inte använt sig av pseudonymer, han har inte heller så vitt jag känner till åtalats. Naturligtvis ignoreras hans metodologiskt mönstergilla och med källmaterialet extremt väl förtrogna verk av mainstreamakademiker, mainstreamtidskrifter, mainstreammedia - p.g.a. att de avslöjar obekväma sanningar om den hysteriska Holocaustindustrins grova och hatiska lögner.

Hur är det, ni som aldrig tröttnar på att angripa Rudolfs person och tydligen inte tycker det är något fel att han placerats i ensamcell 30 månader för sin forsknings slutsatser (inte bruket av pseudonymer, som ni väl skulle vilja ha det till ) - har ni någon annan syn på Mattogno? Eftersom ni inte funnit några sakliga felaktigheter i Rudolfs publicerade verk torde ni förstås inte kunna göra det i Mattognos heller, men det skulle vara intressant att höra om ni förstår skillnaden i den miljö i vilken de två herrarna varit verksamma, och att pseudonymer därför inte behövdes för den, förvisso ändå modige, Mattogno?

http://sv.metapedia.org/wiki/Carlo_Mattogno

Jaha? Det var väl något slags svar. Men inget avtsåndstagande från metoden att korsreferera sig själv. Vi kommer nog inte längre.