Grälet i tvättstugan - framför en granne

Igår skulle vi tvätta, jag och min kille. När jag kommer ner till tvättstugan står där en granne och har fem minuter kvar på tvättmaskinerna och tvätt kvar i torkskåpet. Han förklara att det skulle varit klart innan vår tvättid börjat men tvättmaskinerna drog ändå ut på tiden. En minut är inte en minut. Och fine, jag ställde ner min tvätt som jag ändå burit iväg och tänkte att jag fick komma ner en kvart senare.
Jag går ner och möter min kille i trappen som följer med mig ner. Maskinerna är tömda men grannen står kvar och väntar på sin tvätt i torkskåpet. Här börjar jag störa mig. Jag står där och gräver fram vår smutsiga byk (underkläder bland annat) framför en granne jag som hastigast hejat på i trappen. När vi satt igång maskinerna så gör han ingen ansats till att gå varpå jag säger i vänlig och helt neutral ton "Jag vet inte, men jag känner mig lite obekväm med att du är kvar och skulle uppskatta om du kunde gå" varpå grannen lyfter blicken och höjer på ögonbrynen och jag fyller i förklarande:" ja eftersom det är vår bokade tid".
Och det är här grälet börjar i mig.

Min kille går in och försvarar grannen och tycker att han då ska kunna stå kvar. "Nej men det spelar väl ingen roll." Grannen försöker urskuldra sig och säga "nej men jag ska gå, det är lugnt" och börjar packa ihop sitt pick och pack. Min kille fortsätter säga att det är okej att han stannar. Jag känner mig både ovälkommen, otrygg, orespekterad och höjer mina händer och säger "okej men jag går upp då" och går sen därifrån.

Jag blev så besviken på min kille. Grannen är inte ens ett problem, även om jag tycker han var nonchalant och bröt mot många sociala koder genom att stå kvar och vänta på torkskåpet. Grannar är grannar liksom. Och det är en sak att man inte kan öppna tvättmaskinen, men att tycka sig ha rätt att stå kvar när andra ska dra fram sin smutsiga byk och har satt igång sin tvätt känner jag inte är okej. Varför har man annars bokningssystem och lås på dörren? Jag förstår också att saker ibland inte hinner bli torrt och att man kan lika gärna torktumla den timmen andra väntar på sin första tvättmaskin, jag har varit med om att bo i hus med såna tvättstugor. Men när det är lås och bom så anger det en gräns för hur länge man kan dra över. Alltså, tills efterföljande inbokad granne kommer, sen är det tack och hej. Jag har dessutom blivit besluten på en lyxig frottemorgonrock och ett par Levis i tvättstugan. Men det var inte ens därför jag blev besviken och faktiskt riktigt arg på min kille.

Jag blev arg för att jag drog en gräns gentemot grannen, en människa vi knappt känner, och min kille försvarar människans rätt att göra stå kvar. Min kille vet inte i det läget varken om att jag är obekväm eller har blivit besluten i tvättstugan förr men för mig är det irrelevant. Jag sätter en gräns mot en annan människa, säger liksom stopp, nej tack, det räcker och killen som säger sig älska mig och respektera mig argumenterar för att strunta i min gräns jag sätter upp gentemot en människa utanför vår relation. I mina ögon är detta inte teamplay eller enad front från hans sida. Han hade lika gärna kunnat argumentera för att våra ännu obefintliga barn visst skulle få något efter att jag sagt nej eller tyckt att någon idiot på stan skulle få gå före mig i kön trots att jag sagt till.
Min kille blev obekväm av att jag sa till grannen och är helt oförstående. I affekt sa han att jag bara tycker att han ska göra exakt som jag säger och att mina ord är lag. Att han ska veta precis exakt var alla mina gränser går i förtid. Det här för mig var inte jättemoget sagt och jag blev rätt ledsen för det handlar om rätt så fundamentala saker tycker jag. Det handlar om tillit till att man får sina gränser respekterade utan att alltid behöva förklara och argumentera för dem. "Nej" är en fullständig mening liksom. Och jag satte en gräns på ett artigt och vänligt sätt, inte otrevlig och drygt.
Så, vad tycker ni? Gjorde jag fel som sa till grannen att gå? Eller gjorde killen fel som argumenterade emot mig när jag satte en gräns mot en annan människa?

Alltså, tack till ALLA som svarat och engagerat sig i detta. Jag är helt ställd, road och förfärad. Detta är alltså mitt första inlägg på Flashback och jag trodde inte ens jag skulle få några svar. Och jag är inte så invand med citeringsfunktioner och annat ännu så ni får ha överseende med detta manuella svar utan varken fetmarkeringar eller andra underlättande texteffekter.

Jag skulle nog främst vilja tacka rotebroconny och SvenHelsing för balanserade inlägg i denna tråd.
Vill också upplysa om att jag inte har några psykiska problem och är verkligen inte en drama queen, tvärtom gillar jag det inte alls. Detta är också anledning till att jag neutralt och i lugn samtalston upplyste grannen (som jag inte kan förvänta mig ska kunna läsa mina tankar eller innersta känslor) om vad jag kände och ville.

Tvättstugan är en man bokar med blipp och som man dessutom måste blippa in sig på inom de första tio minutrarna eftersom annars går hela tvättiden upp och blir bokningsbar av andra igen. När jag kom ner den första svängen stod grannen i tvättstugan med vidöppen dörr. Detta fick mig att undra över huruvida jag kanske tagit fel på dagen, eller om jag kanske var för tidig. Jag frågade grannen om tiden i en vanlig neutral ton, samtidigt som jag flackade lite med blicken för att visa min osäkerhet och att jag snäll-tolkade hans avsikter. Grannen upplyste mig om att det var rätt tid, 17.01 stod det på mobilen och det var också då grannen förklarade att tvättmaskinerna sagt att programmet skulle ta en viss tid och sen ändå dragit ut på tiden - ett fenomen jag själv känner till. Det här var också varför jag var lugn med att det blivit fel den första gången. På tvättmaskinerna stod det 10 och 7 minuter, så jag gick tillbaka upp till lägenheten. Eftersom vi bor i ett höghus på sjätte våningen tar det sin lilla stund att gå upp (jag tycker det är bra vardagsmotion och skippar gärna hissen). Sen väntade jag till klockan var 17 över och gick ner igen. Det tar några minuter ner och så möter jag min kille (som jag bor med) i trappen. Vi tog sällskap till tvättstugan (eftersom han är en hjälpsam kille som jag har det bra med).
Då var dörren fortfarande vidöppen, grannen hade plockat ur maskinerna. Klockan är nu kanske 20 över. Vi lägger i tvätt osv. Grannen står och stirrar ner i sin mobil medan han väntar på torkskåpet i samma rum (vi har bara ett rum).
När vi sen ska gå är klockan uppskattningsvis 25 minuter in på vår bokade tid och grannen har då inte gjort en ansats till att plocka ihop sina saker och jag blev för obekväm för att låta honom vara kvar.

Precis som tidigare kommentarer förklarat så spelar orsaken till mitt obehag ingen roll, oavsett om jag skulle ha mentala problem, blivit våldtagen i en tvättstuga eller inte vill visa upp min smutsiga byk (tack för alla kreativa och spännande spekulationer).
Jag hade rätt i sak då jag bokat ett utrymme som det faktiskt finns regler för - ta kontakt med hyresgästföreningen om ni känner tvivel. Det är precis på samma sätt som en festlokal inte är okej att festa i när nästa människa som bokat vill börja sin fest, eller en hyrbil inte ska ha tidigare förare i baksätet. Det är så enkelt som att hyresvärd eller biluthyrare vill kunna veta vem som gjort vad ifall saker går åt skogen, säg att det blir en vattenläcka eller att man krockar med bilen och ett försäkringsärende uppstår.

Det som jag ville få hjälp med var något av ett tvärsnitt av vad folk tycker och hur det resoneras ifråga om en sån här situation då ens partner bryter in och försvarar en annan människa när man själv satt en gräns på ett vänligt sätt. Jag kände mig förminskad och det kändes inte bra. Att fortsätta stå och käbbla är inte riktigt min grej, varpå jag höjde händerna och sa "då går jag upp då" efter att jag försökt stå på mig när min kille först invände.
Hur som helst vill jag säga att jag verkligen fått svar! Tack igen för ett fantastiskt bra utrymme på internet. Ser fram emot att lägga upp fler grejer från livet.

Vad är detta för sjukt triangeldrama du försöker starta?

Snöflingan / prinsessan hade rätt, grannen gjorde fel och "pojkvännen" gjorde alldeles åt h-e fel! Hoppas att hon dumpar bögen.

Vad är det för sjuk skillsmässa du försöker åstakomma?
Hur vet du att han är bög? Personlig erfarenhet?
Naturligtvis har hon rätt jag sa ju det.

Igår skulle vi tvätta, jag och min kille. När jag kommer ner till tvättstugan står där en granne och har fem minuter kvar på tvättmaskinerna och tvätt kvar i torkskåpet. Han förklara att det skulle varit klart innan vår tvättid börjat men tvättmaskinerna drog ändå ut på tiden. En minut är inte en minut. Och fine, jag ställde ner min tvätt som jag ändå burit iväg och tänkte att jag fick komma ner en kvart senare.
Jag går ner och möter min kille i trappen som följer med mig ner. Maskinerna är tömda men grannen står kvar och väntar på sin tvätt i torkskåpet. Här börjar jag störa mig. Jag står där och gräver fram vår smutsiga byk (underkläder bland annat) framför en granne jag som hastigast hejat på i trappen. När vi satt igång maskinerna så gör han ingen ansats till att gå varpå jag säger i vänlig och helt neutral ton "Jag vet inte, men jag känner mig lite obekväm med att du är kvar och skulle uppskatta om du kunde gå" varpå grannen lyfter blicken och höjer på ögonbrynen och jag fyller i förklarande:" ja eftersom det är vår bokade tid".
Och det är här grälet börjar i mig.

Min kille går in och försvarar grannen och tycker att han då ska kunna stå kvar. "Nej men det spelar väl ingen roll." Grannen försöker urskuldra sig och säga "nej men jag ska gå, det är lugnt" och börjar packa ihop sitt pick och pack. Min kille fortsätter säga att det är okej att han stannar. Jag känner mig både ovälkommen, otrygg, orespekterad och höjer mina händer och säger "okej men jag går upp då" och går sen därifrån.

Jag blev så besviken på min kille. Grannen är inte ens ett problem, även om jag tycker han var nonchalant och bröt mot många sociala koder genom att stå kvar och vänta på torkskåpet. Grannar är grannar liksom. Och det är en sak att man inte kan öppna tvättmaskinen, men att tycka sig ha rätt att stå kvar när andra ska dra fram sin smutsiga byk och har satt igång sin tvätt känner jag inte är okej. Varför har man annars bokningssystem och lås på dörren? Jag förstår också att saker ibland inte hinner bli torrt och att man kan lika gärna torktumla den timmen andra väntar på sin första tvättmaskin, jag har varit med om att bo i hus med såna tvättstugor. Men när det är lås och bom så anger det en gräns för hur länge man kan dra över. Alltså, tills efterföljande inbokad granne kommer, sen är det tack och hej. Jag har dessutom blivit besluten på en lyxig frottemorgonrock och ett par Levis i tvättstugan. Men det var inte ens därför jag blev besviken och faktiskt riktigt arg på min kille.

Jag blev arg för att jag drog en gräns gentemot grannen, en människa vi knappt känner, och min kille försvarar människans rätt att göra stå kvar. Min kille vet inte i det läget varken om att jag är obekväm eller har blivit besluten i tvättstugan förr men för mig är det irrelevant. Jag sätter en gräns mot en annan människa, säger liksom stopp, nej tack, det räcker och killen som säger sig älska mig och respektera mig argumenterar för att strunta i min gräns jag sätter upp gentemot en människa utanför vår relation. I mina ögon är detta inte teamplay eller enad front från hans sida. Han hade lika gärna kunnat argumentera för att våra ännu obefintliga barn visst skulle få något efter att jag sagt nej eller tyckt att någon idiot på stan skulle få gå före mig i kön trots att jag sagt till.
Min kille blev obekväm av att jag sa till grannen och är helt oförstående. I affekt sa han att jag bara tycker att han ska göra exakt som jag säger och att mina ord är lag. Att han ska veta precis exakt var alla mina gränser går i förtid. Det här för mig var inte jättemoget sagt och jag blev rätt ledsen för det handlar om rätt så fundamentala saker tycker jag. Det handlar om tillit till att man får sina gränser respekterade utan att alltid behöva förklara och argumentera för dem. "Nej" är en fullständig mening liksom. Och jag satte en gräns på ett artigt och vänligt sätt, inte otrevlig och drygt.
Så, vad tycker ni? Gjorde jag fel som sa till grannen att gå? Eller gjorde killen fel som argumenterade emot mig när jag satte en gräns mot en annan människa?