När jag tittar och analyserar de slag som utkämpades under skånska kriget på 1670-talet så kan man enkelt konstatera att det bara var rena turen och tillfälligheterna som gör att Skåne idag är svenskt. För Sveriges del låg resurserna långt bort i Stockholm, 60 mil bort. För Danmark låg resurserna bara över sundet. Lägg därtill sympatisörer i form av snapphanar.
Efter freden i Roskilde 1658 där Danmark fick avträda bland annat Skåne, Blekinge och Halland, vilket Fredrik III grämde sig extremt över, ville hans son Christian V till varje pris ta tillbaka sin östra riksdel som i grunden var en naturlig del av Danmark.
I slaget vid Lund december 1676 vinner svensken trots att man var dömda att förlora mot en överlägsen dansk här. Både numerärt och resursmässigt. I lägret har svenskarna redan förlorat 3000 soldater pga hunger och epidemier. Därför måste man ta sig över kävlingeån för att få igenom ett slag omgående. Isen höll. Ren tur. Svenskarna var egentligen förlorade vid slutet av slaget, tills Karl XI kommer ridande ner från Kävlingeån, och med världens tur lyckas ta sig igenom de danska linjerna till de resterande svenska trupperna, där man samlade mod och kunde vinna mot danskarna. Vad hade hänt om Karl XI hade fått en kula eller värja när han red genom linjerna? Oddsen är att man i 8 fall av 10 stupar när man rider igenom fiendens linjer. Och hade han stupat här hade Sverige inte ens haft en tronföljare. Total dansk seger, och hela svenska riket hade dessutom fallet under danska händer, inte enbart skåneland.
I slaget vid Landskrona juli 1677 vann dock svensken en rättvis seger genom att fotfolket i centern kunde trycka tillbaka den danska centern. Däremot är det skumt att danskarna, trots att man har staden Landskrona i sin befästning och Danmark inom räckhåll, inte använder alla resurser för att döda Karl XI som strider på svenskarnas högra flygel. Hade det inte varit bättre att placera den danska högerflygeln där kung Christian V befann sig med sitt överlägsna kavalleri, på andra sidan så att de kunde möta den starka svenska högerflygeln där Karl XI med sitt starka kavalleri befann sig? Istället blev det en oavgjord match på flankerna där dansk höger vann mot svensk vänster och svensk höger vann mot dansk vänster. Då avgjordes allting i centern. Hur korkade får man vara? Dödar man svenska kungen så är det game over.
Danmark gör ett sista försök 1710 genom att Fredrik IV landstiger Råå. Sverige är helt decimerat efter slaget vid Poltava. Karl XII befinner sig nere vid Bender. Danmark har intagit staden Helsingborg och är positionerade på Ringstorpshöjden som ger dom ett tydligt övertag. Den danske generalen har för några dagar sedan blivit sjuk och måste ge befälet till den korkade generallöjtnanten Jörgen Rantzau. Då danska linjen är positionerad mot nordost då de förväntar sig att svenskarna ska komma från nordost, så kommer svenskarna istället direkt norrifrån. Rantzau beordrar att endast danska högerflygeln ska vända sig norrut. Men Rantzau har inte meddelat befälhavarna i vänstern och centern att ordern endast gäller högern. Så hela danska linjen förflyttar sig norrut och lämnar sin gynnsamma position på Ringstorpshöjden. Analysen är enkel; hade den ordinarie generalen varit frisk, eller om Rantzau hade varit lite skarpare och inte gjort misstaget att lämna sin ursprungliga position, så hade Skåne idag varit danskt.
Det är alltså rena tillfälligheterna som avgör för svensken. Typ som att vinna på lotto 2 gånger i rad. Så varför gjorde inte danskarna ett nytt försök? Förr eller senare hade man ju vunnit ett slag och sedan fått tillbaka sin gamla östra riksdel? Att samla trupper och resurser igen borde inte vara något problem. Max ett par år för att samla krafterna och sedan segla över smala Öresund igen. Man kunde förslagsvis ha gjort det när Karl XII dog och kärringen Ulrika Eleonora blev regerande drottning (vad kan hon om ledarskap och krig?). Eller när Ulrika Eleonoras fjant till man Fredrik I blir kung. Tror knappast han hade brytt sig om Skåne direkt.
Istället lät man det bara gå trots att man enligt oddsen förr eller senare faktiskt hade vunnit ett slag.
Efter freden i Roskilde 1658 där Danmark fick avträda bland annat Skåne, Blekinge och Halland, vilket Fredrik III grämde sig extremt över, ville hans son Christian V till varje pris ta tillbaka sin östra riksdel som i grunden var en naturlig del av Danmark.
I slaget vid Lund december 1676 vinner svensken trots att man var dömda att förlora mot en överlägsen dansk här. Både numerärt och resursmässigt. I lägret har svenskarna redan förlorat 3000 soldater pga hunger och epidemier. Därför måste man ta sig över kävlingeån för att få igenom ett slag omgående. Isen höll. Ren tur. Svenskarna var egentligen förlorade vid slutet av slaget, tills Karl XI kommer ridande ner från Kävlingeån, och med världens tur lyckas ta sig igenom de danska linjerna till de resterande svenska trupperna, där man samlade mod och kunde vinna mot danskarna. Vad hade hänt om Karl XI hade fått en kula eller värja när han red genom linjerna? Oddsen är att man i 8 fall av 10 stupar när man rider igenom fiendens linjer. Och hade han stupat här hade Sverige inte ens haft en tronföljare. Total dansk seger, och hela svenska riket hade dessutom fallet under danska händer, inte enbart skåneland.
I slaget vid Landskrona juli 1677 vann dock svensken en rättvis seger genom att fotfolket i centern kunde trycka tillbaka den danska centern. Däremot är det skumt att danskarna, trots att man har staden Landskrona i sin befästning och Danmark inom räckhåll, inte använder alla resurser för att döda Karl XI som strider på svenskarnas högra flygel. Hade det inte varit bättre att placera den danska högerflygeln där kung Christian V befann sig med sitt överlägsna kavalleri, på andra sidan så att de kunde möta den starka svenska högerflygeln där Karl XI med sitt starka kavalleri befann sig? Istället blev det en oavgjord match på flankerna där dansk höger vann mot svensk vänster och svensk höger vann mot dansk vänster. Då avgjordes allting i centern. Hur korkade får man vara? Dödar man svenska kungen så är det game over.
Danmark gör ett sista försök 1710 genom att Fredrik IV landstiger Råå. Sverige är helt decimerat efter slaget vid Poltava. Karl XII befinner sig nere vid Bender. Danmark har intagit staden Helsingborg och är positionerade på Ringstorpshöjden som ger dom ett tydligt övertag. Den danske generalen har för några dagar sedan blivit sjuk och måste ge befälet till den korkade generallöjtnanten Jörgen Rantzau. Då danska linjen är positionerad mot nordost då de förväntar sig att svenskarna ska komma från nordost, så kommer svenskarna istället direkt norrifrån. Rantzau beordrar att endast danska högerflygeln ska vända sig norrut. Men Rantzau har inte meddelat befälhavarna i vänstern och centern att ordern endast gäller högern. Så hela danska linjen förflyttar sig norrut och lämnar sin gynnsamma position på Ringstorpshöjden. Analysen är enkel; hade den ordinarie generalen varit frisk, eller om Rantzau hade varit lite skarpare och inte gjort misstaget att lämna sin ursprungliga position, så hade Skåne idag varit danskt.
Det är alltså rena tillfälligheterna som avgör för svensken. Typ som att vinna på lotto 2 gånger i rad. Så varför gjorde inte danskarna ett nytt försök? Förr eller senare hade man ju vunnit ett slag och sedan fått tillbaka sin gamla östra riksdel? Att samla trupper och resurser igen borde inte vara något problem. Max ett par år för att samla krafterna och sedan segla över smala Öresund igen. Man kunde förslagsvis ha gjort det när Karl XII dog och kärringen Ulrika Eleonora blev regerande drottning (vad kan hon om ledarskap och krig?). Eller när Ulrika Eleonoras fjant till man Fredrik I blir kung. Tror knappast han hade brytt sig om Skåne direkt.
Istället lät man det bara gå trots att man enligt oddsen förr eller senare faktiskt hade vunnit ett slag.
