Tirzepatid/Mounjaro

Har en nyfiken fråga till alla ex-tjockisar som knaprar denna medicin. Vad tror ni händer med er den dagen ni slutar ta er mirakelkur?

Det som alltid händer när man slutar gå på kaloriunderskott?

Antingen går man snabbt upp i vikt igen, för att man inte ändrat sina levnadsvanor i grunden. Eller så lyckas man behålla vikten för att man ändrat sitt sätt att leva.

Fast det är ingen självmedveten kalorieunderskott utan skapad på kemisk väg.

På hormonell väg om vi ska vara petiga.

I övrigt har du redan fått svar på din fråga dvs:
Kaloriöverskott=ökad kroppsvikt
Kaloriunderskott=minskad kroppsvikt.

Medicinen hjälper er reglera matlusten och hålla ett kalorieunderskott. Hur många tjockisar är kvar på samma vikt efter att de slutit med medicinen?

Det är som att du aktivt väljer att inte förstå.
Vi tar det igen: den som äter lite behåller vikten, den som överäter ökar i vikt. Det betyder att de som äter lite inte går upp i vikt, de som äter mycket går upp i vikt oavsett mediciner eller annat.

Sen är just mounjaro ett läkemedel för (än så länge) livslång behandling vad gäller obesitas, mer data och studier på den biten har vi kanske om 10-15år.

Tänker inte sluta. Finns ingen orsak.

Precis. Jag kommer att hålla mig till 5 mg i veckan.
Kostnad med klickdosering och GD med en 15 mg penna blir ungefär 1500:- i månaden som jag ändå tjänar in på den extra kostnaden jag hade på mat och div alkoholhaltiga drycker som jag konsumerade innan.

Obesitas är ju en kronisk sjukdom, så det är ju inte konstigt om man behöver gå på underhållsdos för alltid. Och det är inget fel med det heller.

Lite trött på att folk verkar tänka att medicinen är nåt slags fusk eller ”lätt väg” när det egentligen är vård för en sjukdom. Varken karaktär, lathet eller annat.

Det är hormoner ur balans.

Jag har för övrigt fortfarande problem med halsbränna och magkatarr-känningar.

Kan inte dricka kaffe längre, och knappt en droppe alkohol.

Nu var jag ingen stordrickare innan Mounjaro men nåt glas vin vid fest slank ju ner.

Nu får jag i mig ett par klunkar innan jag mår illa…

(Kaffet saknar jag däremot…)